torsdag 23 december 2010

Från oss alla, till er alla...

I tisdags var min sista dag i skolan och förutom tentadagen, den sista dagen på min kurs i religionsvetenskap.

I lördags var jag på signering i Göteborg, år 2010:s sista viktiga sak angående boken.

Det har varit ett väldigt, väldigt roligt år. Fullt upp till tusen, men samtidigt så oerhört lärorikt och spännande. Jag har uppnått drömmar och upptäckt fler som ännu finns kvar att sträva efter. Det känns riktigt bra.
Fast nu är det jullov från allt. Precis allt. Även den här bloggen. Så vi hörs igen efter nyår allihop!

God jul och ett gott nytt år 2011!

Här kommer lite annorlunda julsånger, som omväxling...

 



torsdag 16 december 2010

Signering på Akademibokhandeln Kungsgatan i Göteborg

Ja, redan på lördag ska jag iväg till nästa sak. Då ska jag än en gång stiga upp tidigt för att ta tåget till Göteborg, där det ska signeras böcker mellan cirka 13.00 och 15.00 på Akademibokhandeln Kungsgatan. Mitt i julruschen hoppas jag att många människor kommer att dyka upp, för jag tycker nog att min bok är en alldeles förträfflig julklapp - den utspelar sig ju till och med under hösten och har sin upplösning på en julafton!

Sedan har jag bestämt mig för vilken bok jag ska välja som julklapp från förlaget. Det blev Tjuvarnas Herre av Cornelia Funke, en bok som jag verkligen ser fram emot att läsa!

Ha det bra allihop och hoppas att vi ses på lördag!

Julfest på Författarnas Hus

I fredags var jag i Stockholm igen. Jag gick upp klockan halv sex på morgonen för att flyga dit vid tiotiden och fast att jag var riktigt, riktigt trött var det med spänd förväntan. Jag hade nämligen blivit inbjuden till Sveriges Författarförbunds Barn- och ungdomssektions (BUS) årliga julfest på Författarnas Hus!

Så efter att ha spenderat eftermiddagen med min kusin tog jag bussen för att sedan gå den sista biten till Bistro Boheme på Drottninggatan där alla debutanter skulle mötas innan festen började. Jag var nervös – bland annat eftersom jag var ganska säker på att jag inte skulle känna någon sedan tidigare, men även eftersom jag alltid har tyckt att det är lite småläskigt när man träffar nya människor så där för första gången. Särskilt andra duktiga författare.

Fast som vanligt oroade jag mig i onödan. Jag blev varmt mottagen i baren på restaurangen där de som redan hade hunnit komma hade samlats. Dessutom var det väldigt skönt att inse att jag knappast var ensam om att vara lite nervös. Allt som allt skulle vi vara tio debutanter, men en av dessa hade lämnat återbud. Jag drack coca-cola (som om det inte var tydligt redan att jag var yngst av alla) och fick bland annat hälsat på Maja-Maria Henriksson (som debuterat med den omtalade Jag finns), Ann Caroline Håkans (som debuterat med Badhuskrisen), Anna-Klara Mehlich (som debuterat med Gunga åt Öster – mot tidens härskare) och Anna Ehring (som debuterat med Syltmackor och oturslivet). De verkade allihop väldigt trevliga och det kändes skönt att ha pratat med dem innan, när det sedan bar av till Författarnas Hus och den riktiga julfesten.

Även där blev vi väl mottagna, och som tur var kände jag direkt igen Finn Zetterholm som också ger ut sina böcker på Opal. Vi träffades första gången på Opals sensommarbuffé i augusti (innan min bok ens var utgiven) och har sedan dess stött på varandra lite här och var, senast på Historiska Museet. Det var skönt att åtminstone upptäcka ett bekant ansikte bland alla dessa okända människor. Då de flesta av dem ger ut bilder- och/eller kapitelböcker för yngre barn så kände jag inte igen så många av dem. Det var ju ett tag jag läste sådana böcker, trots att jag faktiskt har hakat mig fast vid ungdomslitteraturen, både vad gäller mitt eget skrivande och vad jag själv väljer att läsa nuförtiden. Av någon anledning känner jag mig fortfarande inte vuxen, trots att jag ändå har uppnått mina tjugo år och lämnat tonårstiden bakom mig.

Vuxen eller ej, så tror jag nog att jag kan säga med ganska stor säkerhet att jag var yngst på hela julfesten. Majoriteten var äldre män, men det var absolut inte tråkigare för det! Vi drog lott om vilket bord vi skulle hamna vid och jag hamnade vid bord C, tillsammans med bland annat Petrus Dahlin och Ingrid Olsson. Borden fick sedan ta julmat i tur och ordning och knappt hade man hunnit sätta sig ner för börja smaka på alla läckerheter förrän det stämdes upp till snapsvisor. Varje bord verkade ha sin representant som ställde sig upp och klämde i, och det var faktiskt inga dåliga sångare som tog ton. Mellan visorna pratades det vid borden och efter att vi hade pratat om hur vi tyckte bäst om att skriva (alla andra föredrog tystnaden, till skillnad från mig – jag måste ha liv och rörelse omkring mig annars blir jag galen!), hamnade vi till slut vid frågan om hur gammal jag egentligen var. Jag hade just försökt förklara att anledningen till att jag tycker om att ha mycket ljud i bakgrunden när jag skriver, kan ha att göra med att det aldrig någonsin är tyst hemma hos mig. Och då fick jag ju berätta att jag fortfarande bodde hemma. Jag såg hur de tittade lite på varandra, tills en kvinna till slut vågade fråga precis det som jag misstänker att de flesta undrade:

”Hur gammal är du egentligen?”

Jag svarade att jag var tjugo år och då såg de ganska förvånade ut. Fast jag tror att det innebar att jag fick hyfsat bekräftat för mig att jag verkligen var yngst, åtminstone för kvällen.

Efter middagen var det julklappsutdelning. Alla författare hade slagit in sina egna senaste böcker och vissa hade till och med skrivit verser. Det var tydligen en tradition, och ännu en del av traditionen var att alla som hade fått en vers på sitt paket var tvungna att ställa sig upp och läsa den högt för de andra. Själv hade jag ingen vers på mitt paket, men jag måste säga att de andra författarna var väldigt duktiga på verser, vilket kanske inte var så konstigt.

När versuppläsningen var avklarad var det dags för ännu en tradition: bok-stafetten. Den innebar att en författare började med att läsa högt den första meningen i den bok han/hon hade fått. När det var klart skulle den författare som hade skrivit den boken vars mening just blivit uppläst läsa ur den som han/hon hade fått… Och så vidare.
Det var väldigt roligt att höra hur oerhört olika och annorlunda sätt det finns att börja en bok. Vissa första meningar var långa (som min egen boks första mening, till exempel) och vissa meningar var korta (”Aj!”). Och vissa författare hade till och med glömt bort hur deras egna böcker började. Det blev ganska komiskt när en mening hade blivit uppläst och det blev en lång tystnad innan någon plötsligt utbrast: ”Va? Var det min bok?”

Själv fick jag den lättlästa boken Råttans drömmar av Lilian Edvall. Och hon signerade den åt mig efteråt!

Sedan var det dags för kaffe och väldigt, väldigt kryddstarka pepparkakor. Alla författare minglade runt och pratade med gamla bekanta. Jag såg mig om efter de andra debutanterna, men hamnade istället vid samma bord som en av festens äldsta författare. Han hette Sebastian Lybeck och hade givit ut sin första barnbok, Latte Igelkott och vattenstenen, år 1956. Nu hade den dock kommit i nyutgåva och efter över femtio år hade han även utkommit med en uppföljare. Helt fantastiskt, och glad som han var över detta berättade han hela sin berättelse för mig. Det var som att vara tillbaka i barndomens sagostunder, då han var en duktig berättare och fick en i stämning med sin härliga finlandssvenska dialekt.

Så ja, det var en fest det. Jag träffade en massa spännande människor och jag är så glad att jag åkte till Stockholm igen, trots att det känns som om jag knappt har gjort annat än att flyga och flänga runt den senaste tiden. För redan på lördag är det dags för nästa sak…



P.S. Inte lite läskigt var det att upptäcka att bilen som sprängdes i Stockholm bara någon timme efter att jag hade åkt hem till Skåne igen, sprängdes precis på hörnan till den gata där Författarnas Hus ligger. Otäckt.

torsdag 9 december 2010

Böcker kan ta dig vart du vill

Förhoppningsvis vet ni allihop vid det här laget vad min bok handlar om. Kanske har ni till och med redan läst den. Fast om ni inte har det och ännu inte har någon koll, så måste jag säga att Maria som recenserar böcker på sin blogg Böcker kan ta dig vart du vill har skrivit en väldigt bra sammanfattning av handlingen. Hon beskriver Där drömmar blir till så här:

Olivias gammelmormor var hennes bästa vän, och när hon dör får Olivia hennes guldhjärta som hon alltid haft om halsen. Guldhjärtat visar sig bära på en stor hemlighet, och nu är det Olivias jobb att skydda det. Strax efteråt börjar en ny kille i Olivias klass. Han heter Philipe Rose och är den vackraste kille hon någonsin sett. Dessutom verkar han vilja vara vän med henne, trots att hon är alldeles grå och tråkig. Med Philipes hjälp hamnar hon i drömvärlden Enderra- där folket behöver hennes hjälp. För Enderra som förut var just en drömvärld har förvandlats till en riktig mardröm. Drottningen har blivit mördad, och en ond magiker har tagit över tronen. Drottningens söner har blivit landsförvisade och nu behöver de Olivias hjälp, för bara väktaren med hjärtat av guld kan rädda landet.

Sammanfattningen är hämtad från Marias väldigt positiva blogginlägg om boken som jag blev mycket glad över att läsa! (För att läsa hela inlägget, klicka här).

Dessutom har jag hittat ännu en sida där man kan provläsa böcker, Provläs.se, och där man även kunde klistra in "provläsningen" på sin blogg eller hemsida, ungefär som ett Youtube-klipp. Jag har tänkt testa och se hur det fungerar.

Wiho! Det fungerade... Inte. Typiskt. Ja, ja. Jag får försöka en annan gång, för nu har jag lektion.

Hej svejs!

onsdag 8 december 2010

Julklapp från Opal

Igår fick jag hem ett brev från Opal där det stod att jag fick välja en bok från deras katalog, som en julklapp från förlaget. Precis som mina föräldrar får julklappar från sina jobb så får jag också det! Och om jag får säga det, så är ju min julklapp mycket bättre, då jag får välja mellan en mängd olika bra barn- och ungdomsböcker!

Jag har kollat igenom katalogen flera gånger och kommit fram till att mitt val står mellan fyra titlar:
  • Älskar, älskar inte, som är en samling kärleksnoveller av sjutton olika nordiska författare.
  • Hedvig, som är skriven av Annelis Johansson.
  • Drakryttaren, som är skriven av en mina favoritförfattare, Cornelia Funke.
  • Tjuvarnas Herre, även den skriven av Cornelia Funke.
Jag måste ha bestämt mig så fort som möjligt, men funderar på att dra lott. Det är så svårt att välja!

Vad skulle ni ha valt?

Stockholm, Stockholm...

Så i lördags var det då äntligen dags för Sago- och Fantasyhelgen att ta sin början och ni anar inte hur nervös jag var. Det var rent hemskt, faktiskt, men som tur var hade jag hela familjen med mig och de är ganska duktiga på att peppa mig. Trots allt har de ju känt mig i några år och vet ungefär vad jag behöver höra för att inte känna mig som ett kasst litet vrak som inte klarar av någonting.

Vi anlände till Stockholm redan på fredagen. Planet var försenat en timme, men som tur var flög vi till Arlanda, vilket i alla fall innebar att det inte var inställt (som till Bromma Flygplats). Mamma och jag ägnade väntetiden åt att fundera över vilket avsnitt i boken som jag skulle läsa högt, och kom fram till ungefär samma som jag läste när jag var och pratade med eleverna på Fridasroskolan, här i Eslöv.

Väl framme i Stockholm var det ganska mycket snö, fast inte så stor skillnad från här hemma, faktiskt. Däremot var det mycket, mycket kallare. Hu! Och jag som tyckte att jag hade mycket på mig när jag hade laddat upp med strumpbyxor, byxor utanpå, extra sockar, långärmad T-shirt och varm stickad tröja utanpå det! Dock fick man upp värmen när vi gick rundor för att leta efter hotellet. Ganska dumt, vi hade det runt hörnet hela tiden och missade det ändå.

Resten av fredagseftermiddagen ägnades åt att traska runt i Stockholm City och titta på alla fina julskyltningar (bland annat NK:s – kan det blir mer juligt?). Dessutom smakade vi McFlurry Toblerone på McDonald's - vilket inte precis var någon smaksensation. Fast det var värt det att se minen på den tjej som betjänade oss. För vem äter egentligen glass när det är tio minusgrader ute?

Lördagen kom och jag kunde knappt äta någonting av den fina bufféfrukosten eftersom jag var så nervös. Vi begav oss till Historiska Museet och där släppte nervositeten något när jag träffade några från förlaget som var där och de visade mig var jag skulle vara och så. Det kändes lite lugnare och dessutom var rummet inte så stort som jag i min fantasi hade målat upp det. Istället var det ganska litet och bänkarna var ställda i en ring så att det påminde mer om en sagostund än ett föredrag, vilket kändes tryggt och bra.

Så hur gick då föredraget? Jo, det gick nog bra ändå. Jag var – som sagt – väldigt nervös och pratade nog ganska snabbt i början, plus att jag helt plötsligt får ett väldigt… Uttrycksfullt kroppsspråk, när jag ska prata inför andra. Fast det lugnade som tur var ner sig efter ett tag och jag tror ändå att jag klarade det ganska bra. För att bara vara tjugo år och helt ovan vid sådant här, så ska man nog vara nöjd.

Efter anförandet var det dags för signering på det nystartade köpcentret Bromma Blocks (eller ja, nystartade och nystartade, det hade öppnat i augusti, tror jag). Vi tog taxi dit och sedan hann jag även gå runt en liten stund med min familj innan det var dags för signeringen på Akademibokhandeln. De hade ställt fram ett litet bord till mig där böckerna låg i små travar och så hade de satt upp en skylt med mitt namn och allt. Och de var väldigt trevliga allihop. Flera av dem köpte själv varsin bok att ge bort till släktingar och småsyskon, och sedan som tack för allting fick jag ett presentkort av dem! Ett presentkort på Akademibokhandeln… Jag kunde inte få en bättre present i dessa juletider!
Fast ja, som sagt, signerandet. Det gick bra. Jag var strategiskt placerad på en plats där många människor gick förbi, så det blev några böcker ändå. Kul!

På söndagen var det dags igen, och det värsta var att det inte kändes mindre läskigt bara för att det var andra gången. Fast det gick. Och det gick nog ganska bra också. Plus att jag fick lite fler lyssnare/åskådare den här gången! Bland dem en man som gav mig jättebra feed back efteråt och så författaren Kim M Kimselius! Hon hamnade hos mig på grund av ett rent misstag (om du vill läsa om hur Kim beskrev vårt möte, klicka här), men det var verkligen roligt att hon gjorde det för hon gav mig också några goda råd inför framtida anföranden. Dessutom bytte vi böcker efteråt och jag valde Svarta Döden, en av Kims böcker som handlar om pesten i Florens. Det ska bli intressant att läsa när jullovet snart tar sin början!

Och efter det… Var det över. Jag och familjen fick småspringa till tunnelbanan och sedan bar det av hemåt igen. Trött, men nöjd var jag och kände att jag var tvungen att belöna mig själv med att se säsongsfinalen av Merlin, säsong tre. Så bra den var! Åh, kan inte 2012 komma NU? (Det är nämligen då den fjärde säsongen ska komma ut…)

Fast det är inte slut här. Nu är det intensiv skola som gäller och sedan, på fredag morgon, bär det av till Stockholm igen. Då ska jag gå på julfest på Författarnas Hus, som anordnas av BUS, Sveriges Författarförbunds barn- och ungdomssektion. Ingen rast och ingen ro, men ni anar inte hur kul jag har!

Hoppas att ni har det lika bra och tack än en gång till alla er som kom och lyssnade på mig!


P.S. I och med mitt föredrag – som handlade om allting angående mig och boken, till största delen processen från idé till färdig bok – kom jag till att tänka på att jag inte har fullföljt min lilla serie inlägg där jag beskrev hela min resa (för att läsa de övriga, klicka här, här, här och här). Så jag tänkte jag nog ska fortsätta dessa inlägg, så fort jag får tid till det. Jullovet, kanske?

torsdag 2 december 2010

Sagor! Fantasy!

Imorgon är det dags. Då flyger jag till Stockholm för att medverka på Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet som jag även skrev om i ett inlägg för exakt en månad sedan faktiskt! (För att se detta inlägg, klicka här.)

Jag har skrivit klart mitt anförande, men kan nog erkänna att jag är ganska nervös. Det är inte precis varje dag jag gör någonting sådant här, vilket gör att det känns lite otäckt. Dock måste jag ju även säga att det ska bli väldigt spännande och roligt - inte bara att prata om min egen bok utan även att själv få gå runt och titta! Som jag skrev i inlägget för en månad sedan så är ju det här ett arrangemang där det kommer att vimla av sagoberättare och fantasyförfattare och finns det egentligen någonting bättre för mig? Knappast.

Historiska Museet öppnar redan 11.00 och har öppet till och med 17.00, så man har gott om tid att gå runt hur länge som helst och mysa!

Om ni har vägarna förbi så kommer mitt schema att se ut så här:

Lördag 4/12: Kommer att berätta om min bok i "Studion" på Historiska Museet kl. 13.00-13.50.

Söndag 5/12: Kommer att berätta om min bok i samma rum, fast kl. 14.00-14.50 istället.

På lördagen kommer ni även att kunna hitta mig i Akademibokhandeln på det nystartade köpcentret Bromma Blocks, där jag ska signera min bok kl. 15.00-16.00.

Och kom gärna om ni bor i krokarna! Det skulle vara så kul att få träffa er, och dessutom skulle det kännas ganska dumt om det bara är min familj som sitter i publiken. Inte för att jag inte uppskattar deras närvaro, men de har liksom redan hört allt det här några gånger, så för dem är det kanske inte lika spännande som för er. Förhoppningsvis.

Vill ni läsa mer om Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet, nu den här helgen, så klicka dig antingen vidare till Bokförlaget Opal (där du kan läsa mer om mina tider eller mina författarkollegors) eller Historiska Museet (där du bland annat kan ladda ner helgens program som pdf).

Hoppas vi ses på lördag eller söndag!

tisdag 30 november 2010

Trailermusik

Ibland tror jag att jag har lite udda musiksmak.

Min CD-hylla (ja, jag är så gammal...) består till störst del av instrumentala soundtracks från alla möjliga filmer, fast gärna sådana med känslofylld, dramatisk musik. Den är nämligen bäst när man skriver, åtminstone tycker jag det.

Något annat som jag även började upptäcka när jag kastade mig in i den instrumentala filmmusikens värld, var trailermusiken. Har ni någonsin tänkt på, eller egentligen lagt märke till den dramatiska, ofta till och med episka musiken som spelar i bakgrunden på de där mest spännande filmreklamerna (eller vad säger man? Trailers... en?)?

Jag gjorde inte det först, inte förrän jag upptäckte det fantastiska bandet Globus. De har gjort ett album som heter Epicon, och i bakgrunden på alla deras låtar spelar musik som är gjord av Immediate Music. De är någon sorts företag som producerar korta musiksnuttar som framför allt används i trailers. Det öppnade en helt ny värld för mig. Världen av trailermusik.

Har ni hört någon trailermusik? Har ni några favoriter?

Här kommer i alla fall några av mina:

Immediate Music - Lucius Dei
(Kanske känns igen från trailern till "The Other Boleyn Girl")




Brand X Music - Fearless
(Används bland annat flitigt i amerikanska trailers för tv-serien Smallville)




X-Ray Dog - Here Comes The King
(Kanske känns igen både från trailern till "The Chronicles of Narnia: The Lion, The Witch and The Wardrobe" och "The Other Boleyn Girl")




Och sist, men inte minst, musiken från trailern till "Harry Potter and the Deathly Hallows":
Pfeifer Broz Music - Glacial Supremacy




Pfeifer Broz Music - Absolute Anthropoid




Så vad tycker ni? För mycket, för dramatiskt? Eller helt enkelt episkt och inspirerande? Jag kan säga att jag är ganska ensam i min umgängeskrets om att gilla det här, men det hjälper inte.

För mig är det något alldeles särskilt.

lördag 20 november 2010

Så gott som...

Älskar man fantasy, mystiska parallellvärldar och magiska egenskaper är det här en underbar historia och en dessutom spännande debut.
Idag snubblade jag över något som nog är det närmaste ett omdöme i en tidning jag hittills har kommit. Så gott som en recension! 

Det är Gunilla Wedding som har skrivit en artikel, "Kärlekstörst och äventyr", där Jenny Jägerfeldts Augustnominerade ungdomsroman Här ligger jag och blöder recenseras. Fast även min bok nämns på slutet (citatet ovan är hämtat därifrån) och vill ni läsa hela artikeln hittar ni den här.

Annat kul som händer är att jag ska se Harry Potter och dödsrelikerna, del 1 på bio ikväll! Hoppas verkligen att den är bra, fast även om den inte är det kommer jag nog ändå att tycka om den. Harry Potter och hans värld kommer nog alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, då de böckerna är några av mina absoluta favoriter. Dessutom tillhör jag den grupp som har varit med ända från början. Jag har växt upp med Harry Potter, läst varenda bok så fort de kommit ut, suttit med en sugande längtan efter nästa. Och var jag möjligtvis den enda som kände den där enorma besvikelsen när brevet från Hogwarts aldrig damp ner på dörrmattan efter min elvaårsdag?

I vilket fall som helst är det snart över och jag både längtar och bävar. Att dela upp sista filmen i två känns på ett sätt bra - det kommer inte att vara helt slut när jag traskar ut från biosalongen ikväll. Fast samtidigt måste jag erkänna att jag är väldigt nyfiken på hur det här ska bli och var delningen kommer att vara...

Här kommer två trailers för filmen - jag kan knappt vänta!







torsdag 18 november 2010

Att skriva ett anförande

Idag börjar jag inte skolan förrän klockan 13.00 och tänkte därför vara så där riktigt duktig och börja i tid med att skriva på det lilla "föredrag" som jag ska hålla på mina seminarier om två veckor, på Fantasy- och Sagohelgen i Stockholm. Jag kommer att ha 50 minuter på mig, inklusive frågestund, och det är meningen att jag ska läsa högt ur min bok, plus berätta om hur det känns att bli författare. Läskigt värre, spännande och självklart väldigt nervöst! Fast framför allt ska det nog bli roligt och jag är så glad för att jag får göra det här. Om jag bara kan komma på något bra att berätta...

När jag var på bokmässan hade jag den stora förmånen att få prata lite med Stefan Casta, en annan författare på Opal som har skrivit en massa bra böcker och vars seminarium jag var på. Han gav mig lite tips på hur man skulle tänka om man ville hålla ett bra seminarium och jag försöker dra mig till minnes vad han sade. Dessvärre tror jag att han sade att man skulle börja skissa på sitt anförande redan när man får reda på att man ska göra det... Och jag fick reda på detta i juni. Lite sent att börja nu kanske. Eller?
Ja, ja, jag får göra mitt bästa helt enkelt. Jag är ju trots allt bara en debutant och en nybörjare i den här världen. Har jag tur är det här bara början och om några år kommer jag att sitta här (eller vid något modernare än bloggen) och ge tips åt alla andra blivande/nyblivna författare om hur de ska hålla sina seminarier eller föredrag. Det skulle vara något, det.

Avslutningsvis bjuder jag på en av mina absoluta favoritlåtar, som jag tycker passar när man försöker skriva ett anförande till en Fantasyhelg. (Jag har nämligen precis sett första filmen i Sagan om Ringen-trilogin - jag vet, hundra år efter alla andra - där den här låten är med). Och förlåt för att jag lägger upp Youtube-videor hela tiden, jag kan bara inte låta bli, nu när jag äntligen har lärt mig hur man gör!




P.S. Älskar verkligen den här texten, även om den skrevs särskilt för filmen. Om ni vill veta hur den lyder så kommer den här, först på sindarin och sedan översatt till engelska:

O môr henion i dhu:                               From darkness I understand the night:
Ely siriar, êl síla                                     dreams flow, a star shines
Ai! Aníron Undómiel                             Ah! I desire Evenstar

Tiro! El eria e môr                                 Look! A star rises out of the darkness
I 'lir en êl luitha 'uren                              The song of the star enchants my heart
Ai! Aníron...                                          Ah! I desire...

söndag 14 november 2010

Lite om ondska, om lätt besatthet och längtan

Tänk om ondskan inte finns? Tänk om det är något som människan har hittat på? Egentligen finns det kanske inget annat än våra egna begränsningar att kämpa emot? Den ständiga kampen mellan vår vilja, våra önskningar och våra val.*

Just nu studerar jag religionsfilosofi. Det är en del av delkurs 2 om man läser Religionsvetenskap på Lunds Universitet, och jag måste säga att det är oerhört spännande och intressant. Filosofi är ofta spännande, även då man kan säga att min dust med Platon (himla idévärld!) och Aristoteles (fattar fortfarande inte "tredje människan"-teorin) inför provet om antika filosofer i gymnasiet förstörde lite av min relation till just detta ämne. Och visst, jag tycker fortfarande att det kan vara ganska svårt och även stundtals förvirrande. Skillnaden nu är att vi behandlar frågor som har intresserat mig personligen sedan jag var liten. För vem fascineras inte av frågor som: Varför finns det ont i världen? eller Vad är ondska?

Då det handlar om religionsfilosofi ser vi självklart allting utifrån ett religionsperspektiv och därför har vi pratat en hel del om teodicéproblemet. Om ni inte känner till detta så innebär det kortfattat detta:
  1. Gud är god.
  2. Gud är allsmäktig.
  3. Det onda finns.
Förstår ni problemet? Epikuros sade det bra, när han uttryckte det så här:

Antingen så vill Gud utplåna ondska, men kan inte; eller så kan han, men ville inte... Om han vill, men inte kan, är han maktlös. Om han kan, men inte vill, är han ondskefull... Om, som de säger, Gud kan utplåna ondska, och och Gud verkligen vill det, varför finns det ondska i världen?

Detta problem är något som har fascinerat mig så länge jag kan minnas. Och ondska... Vad är det egentligen? Är det något som Gud har bestämt? Är det något som människan har hittat på? Är det någonting som finns inom oss, liksom det goda? Och skulle det kunna finnas en värld helt utan ondska?

Vad tror ni?

Sedan från en sak till någonting HELT ANNAT. Skolan tar just nu upp det mesta av min tid, vilket innebär att det blir lite väl lite tid över till skrivandet. Dock är det även annat som upptar min tid, nämligen mina nuvarande "besattheter". Mina "besattheter" är oftast böcker eller tv-serier som jag går runt och funderar på hela tiden och som jag inte kan låta bli att längta efter att få läsa/se vidare. Just nu är jag besatt av två tv-serier. Amerikanska Vampire Diaries (som går torsdagar, kl. 20.00 på tv6 - om ni inte redan upptäckt det) och brittiska Merlin (just nu går tredje säsongen i Storbritannien och det är bara så bra!). De är helt perfekta att krypa upp framför när regnet piskar mot rutorna utanför och allting är så där allmänt höstruskigt. Så bara för att de är så bra tänker jag bjuda på två Youtube-klipp:

Min nya favoritlåt, som var med i säsongsfinalen av Vampire Diaries, säsong 1:



Och så klart ett Merlin-klipp. Ett av mina favoriter, för vad vore serien utan Merlins och Arthurs "bromance":



Sedan, slutligen, lite längtan. Som jag nämnde tidigare tar skolan (och mina "besattheter") upp större delen av min tid. Den lilla, lilla tid som blir över försöker jag ägna åt mitt skrivande, närmare bestämt den eventuella uppföljaren till Där drömmar blir till. Fast just nu är det nog ingenting som jag längtar efter mer än jullovet. Dock inte av de uppenbara anledningarna, även då de är väldigt lockande de med. Nej, det jag verkligen längtar efter är att få läsa! Jag vill öppna en helt ny bok och sugas in i en historia som jag inte kan slita mig ifrån. En sådan där som gör mig till världens minst sociala människa, men som jag kommer att kunna tänka tillbaka på efteråt som en riktigt, riktigt bra bok. Det längtar jag efter.

Vad längtar ni efter?


BONUS: Det här inlägget är redan ruskigt långt, men jag kunde inte låta bli att berätta att jag hittade ännu en kort recension av min bok på Bokus idag. Vill ni läsa den hittar ni den här och jag vill tacka "Olsson" för alla fina ord!



* Citat hämtat från Libba Bray, Upprorsänglar, Stockholm 2008, s. 269.

tisdag 2 november 2010

Sago- och fantasyhelg på Historiska Museet

Helgen den 4-5 december ska jag medverka på en Sago- och fantasyhelg på Historiska Museet i Stockholm (för mer information, klicka här). Opal ska vara där och jag är en av författarna som ska berätta lite om min bok och hur det känns att bli författare vid så pass ung ålder (läs mer här). Det känns spännande och väldigt, väldigt läskigt! Visst har jag pratat om min bok för folk tidigare, men det här känns på något sätt större. Lilla jag i stora Stockholm, bland en massa andra duktiga fantasy-författare! Jag som alltid har älskat fantasy, undrar om jag kommer att stöta på någon idol?

Programmet ser i alla fall lovande ut, jag hoppas att jag inte behöver sitta och föreläsa hela tiden. Skulle så gärna vilja gå en sväng själv och bara få leva ut min nördighet! Sådant är alltid härligt, särskilt när det kommer att vara i december och nära jul. Är det bara jag som tycker att sagor är extra mysiga när det viner utanför fönstret, snön yr, mörkret kommer kryper allt närmare och stearinljusets låga fladdrar oroligt där man sitter insvept i sin filt och dricker varm choklad?

Hoppas i alla fall att jag kommer att stöta på någon av er där!

Bild hämtad från Opals hemsida

fredag 29 oktober 2010

Smooth

Nu har jag äntligen färdigställt låtlistan! Den finns alltså att skåda och lyssna till under fliken "Låtlista" ovan - det är bara att sätta sig ner på ett bekvämt ställe och drömma sig bort!

Sedan är det dags för ett experiment här. Jag hade inte den blekaste aning om hur man får in en Youtube-video i sitt inlägg här på bloggen, men med hjälp av en vän tror jag att jag har förstått det nu. Som test ska jag alltså lägga in två stycken Youtube-videor med musik som inspirerar mig just nu - till uppföljaren av Där drömmar blir till.

Hoppas nu att det fungerar...


måndag 25 oktober 2010

Skolbesök

Idag var jag på skolbesök på en mellanstadieskola här i Eslöv. En av mina närmaste vänners mamma jobbar som lärare där och då eleverna just hade haft skrivande som tema i skolan, frågade hon om jag inte ville komma dit och berätta om hur det är att vara en ung författarinna. Så trots att jag tycker att det är hemskt läskigt att prata inför stora folksamlingar, tackade jag ja. Det är ju det här jag vill göra och då är det en del av paketet att även komma ut och prata med läsare/potentiella läsare.

Jag fick komma och prata i tre klasser, 5:or och 6:or. Det var väldigt nervöst och jag tror att jag hade en lagom snygg röd färg i ansiktet när jag pratade, men vem är perfekt första gången? Jag började berätta lite om mig själv - om mina intressen och så vidare - och sedan gick jag vidare till att berätta om boken, om idén till den och processen fram tills jag skickade in den till förlaget. Jag berättade även om processen från antaget manus till färdig bok. Hoppas att jag åtminstone lyckades göra det hyfsat intressant.

När jag hade berättat om det bjöd jag på godis (pinsamt, men sant: om ni läser det här, ni som satt i sista klassen, så lovar jag att jag ska komma tillbaka till er med extra godis för tyvärr räckte det inte till er - ni var fler än jag trodde. Förlåt mig!), medan jag läste högt ur boken. Jag hade valt ut tre olika partier som jag hoppades skulle kunna väcka intresse* och förhoppningsvis fick de åhörarna att tycka att boken verkade spännande.

Därefter var det dags för frågestund och jag måste säga att jag fick väldigt många intressanta frågor. Några av dem var följande:

Kommer du att skriva fler böcker?
Ja, jag kommer absolut att skriva fler böcker! Jag håller bland annat på och skissar på en uppföljare till Där drömmar blir till.

Tänker du bli författare när du blir stor?
Jepp, det är det som tanken. Fast då jag har insett att man inte precis blir rik på det, har jag även börjat fundera på att utbilda mig till gymnasielärare.

Hur gamla är dina syskon?
Mina syskon är två och fyra år yngre än mig.

Vad ska du med 25 böcker till? (Fråga ställd när jag precis berättat om mina 25 gratisexemplar)
Ja, det du. Något förslag?

Är det jobbigt att skriva en bok?
Nej, jag tycker inte det. Visst är det jobbigt att finslipa och ändra och sånt där, men framför allt har jag valt att göra det här för att jag älskar det. Det är det bästa jag vet och jag känner mig så lyckligt lottad som får chansen att uppfylla en dröm så här pass ung.

Ja, det var några av frågorna och tack så mycket för det, Fridasroskolan! Att få frågor känns jättebra, eftersom det åtminstone får en att tro att man har lyckats med att göra det hela någorlunda intressant. (En tjej sade dessutom att hon tyckte att min bok verkade bra och att hon kanske skulle önska sig den i julklapp. Hur glad blir man inte då?)

Så tack, Fridasroskolan! Det var verkligen jättekul att få komma och prata med er!


P.S. Det här har inte alls med saken att göra, men om någon mer van bloggare skulle råka läsa det här - finns det någon som skulle kunna berätta för mig hur man lägger in Youtube-klipp i ett inlägg? Eller behövs någon extrainställning då eller något? Det skulle nämligen vara kul att kunna om man skulle vilja göra det någon gång! Tack! D.S.


* SPOILERVARNING: Okej, det är inte så farligt, men för er som är intresserade var det avsnittet när Olivia inser att det är något märkligt med guldhjärtat (mitten av Prologen), avsnittet där Olivia har återförenats med guldhjärtat och lovar att aldrig skiljas från det (slutet på Kapitel 4), och slutligen avsnittet där Olivia pratar med Philipe Rose i dörröppningen till klassrummet för första gången (slutet på Kapitel 5).

fredag 22 oktober 2010

Låtlista

Det är så många författare som lägger upp ett eget "soundtrack" till sina böcker. Det kan vara låtar som de lyssnade på när de skrev sin bok och/eller som de kanske även inspirerades av. Eftersom jag är en äkta soundtrack-nörd så tycker jag att det är jättekul att kolla upp vad andra författare inspireras av för musik och om jag själv tycker att det passar in. Därför har jag bestämt mig för att göra min egen lista på låtar som inspirerade mig när jag skrev Där drömmar blir till.
 
Kolla in den under fliken "Låtlista"!

tisdag 19 oktober 2010

Releasefest!


I lördags hade jag Releasefest för boken! Lite försenat, men det var i alla fall i samma vecka som jag fick publiceringsbeskedet för ett år sedan. Det var en privat tillställning för min familj, släkt och vänner, och med mat, dryck och tårta (förstås) blev det väldigt lyckat!

Tack allihop som kom, det betydde jättemycket för mig!

onsdag 13 oktober 2010

Smakprov

Jag går ofta in på hemsidan Smakprov. Det är en hemsida där man (precis som namnet indikerar) kan läsa utdrag och smakprov från olika böcker som man är intresserad av, kanske bland annat för att ta reda på om de är värda att läsa.

Och nu upptäckte jag att även min egen bok har kvalificerat in sig på hemsidan. Vilket innebär att alla härmed kan klicka sig vidare för att läsa ett smakprov ur Där drömmar blir till. Smakproven kommer ifrån Prologen och Kapitel 25 (fråga mig inte varför de valde ut just detta kapitel), och förhoppningsvis ska de få fler människor att upptäcka min berättelse.

Så läs och se om det här är något för er!

BTJ

För några dagar sedan fick jag av min gamle handledare veta att min bok hade blivit recenserad av BTJ (Bibliotekstjänst). Han gratulerade mig även till att det var en väldigt fin recension som han trodde skulle kunna bidra till att många bibliotek köper in boken och självklart blev jag oerhört nyfiken!

Tyvärr är BTJ en hemsida där man bara kan komma åt recensionerna om man är medlem eller arbetar på bibliotek, så inte ens jag kunde läsa recensionen om min egen bok. Som tur är samlar förlaget in alla recensioner som rör mig och skickar de sedan vidare till mig så att jag får läsa dem. Så även denna. Den anlände i måndags och här kommer ett litet utdrag från den:

Författaren använder både sagans och fantasyns motiv och byggstenar på ett eget och kreativt sätt samtidigt som hon knyter an till flera litterära traditioner. Med intertextuella anspelningar och citat berikas berättelsen och läsaren får en litterär beredskap inför hur texten ska uppfattas och hur handlingen kommer att utvecklas. Berättelsen börjar med en gammelmormor och ett skimrande guldhjärta och fortsätter sedan med magiska föremål, resor mellan världar, ett uppdrag som kräver mod och tillit och där det goda ska övervinna det onda. Mycket spänning ligger också i om prinsessan ska få prinsen som hon förälskat sig i.
(Recenserat av Helene Ehriander, BTJ-häfte 22, 2010)
Jag kan inte säga annat än att jag blev väldigt, väldigt glad!
Med tanke på att jag aldrig direkt har utbildat mig till det här och inte ens hade en aning om vad intertextualitet innebar förrän jag studerade litteraturvetenskap (vilket jag gjorde först när boken redan var inskickad till förlaget), så måste jag säga att det känns väldigt stort att få sådan positiv kritik.

Det är verkligen... Wow.




P.S. Fick dessutom höra från mina syskon att jag har hamnat på min gamla gymnasieskolas "Wall of Fame". Vilken ära. Tack för det, Berga!

tisdag 5 oktober 2010

Första recensionen

Idag upptäckte jag den första recensionen av min bok på hemsidan Boktipset. Det är en hemsida för bokälskare där man kan tipsa varandra om böcker, sätta betyg, skriva recensioner, kommentera böcker och göra sina egna bokhyllor med böcker man har läst, läser eller vill läsa.

Recensenten heter Ally Regins* och hon skriver bland annat:

Detta är en söt och sagoinspirerad berättelse som visar på att om det finns drömmar så finns det även mardrömmar. Den avnjuts helst till cider och guldnougat. Om du påbörjar resan till Enderra, så kommer du inte vilja återvända så ta steget. Hoppa!
Bild: Ally Regins
Den här recensionen gjorde mig oerhört glad (för att läsa hela recensionen, samt se betyg och kommentar, klicka här) och dessutom väldigt spänd på vad alla andra som läser boken kommer att tycka!

Därför vill jag uppmana alla mina läsare/framtida läsare att höra av er när ni har läst. Jag förväntar mig inga recensioner, men en kommentar uppskattas! Det är så roligt att veta vad ni tycker därute, och man blir så glad av att veta att det man har sänt ut i världen verkligen blir läst.

Fast tills dess får ni njuta av den här söta bilden som Ally Regins har tagit och som även tipsar oss om det bästa sättet att avnjuta Där drömmar blir till, nämligen tillsammans med päroncider i plastglas och guldnougat!


* Ally Regins är även administratören för min Facebook-sida, så det är lika bra att ni bekantar er med henne nu för hon kommer att dyka upp fler gånger!

lördag 2 oktober 2010

Intervju

Bilden är tagen av journalisten Helena
Svensson och jag har lånat den från
Skånskans hemsida.
Igår blev jag intervjuad av Skånska Dagbladet.

Jag åkte tillbaka till min gamla gymnasieskola, Bergagymnasiet i Eslöv, tillsammans med en vän för att besöka min handledare till projektarbetet och visa upp boken. Jag ville tacka honom än en gång för all hans hjälp, för skolans hjälp. Jag kunde inte ha träffat på någon annan som kunde ha hjälpt mig mer.
Han hade bjudit in en journalist från Skånskan och vi pratade om boken och om allt som har hänt de senaste två åren.
Det har varit en väldigt märklig resa hit och än är den inte över!

Läs gärna om mig på Skånskans hemsida!

måndag 27 september 2010

Idag släpps boken!

Idag släpps äntligen min bok, Där drömmar blir till!

Visserligen var det förhandsrelease på Bokmässan - så det finns några lyckliga därute som redan har min bok hemma i bokhyllan - men idag är det den 27 september 2010 och därmed har vi äntligen nått bokens officiella releasedatum. Så skynda er ut i bokhandlarna och se om den finns där!

Annars går den även att köpa på Berghs & Opals Webshop. Inhandla den redan idag!

Signering

Här kommer några fler bilder från Bokmässan när jag signerar min bok!

söndag 26 september 2010

Bokmässan 2010!

ONSDAG
Jag anlände till Göteborg klockan 15.17 på onsdagseftermiddagen. Med en karta i ena handen (eftersom jag inte ens kan minnas senast jag var i Göteborg) och bagaget i den andra begav jag mig ut i staden på jakt efter mitt hotell. Som tur är var spårvagnssystemet inte alls lika svårt att förstå som jag hade befarat och jag hittade till hotellet i god tid för att hinna byta om och fräscha upp mig.

Förlaget var redan på plats på mässan när jag kom dit och de mötte mig vid entrén där jag fick ett utställarkort (för att kunna ta mig in och ut utan att betala). Sedan var det dags för det jag hade sett fram emot allra mest: Att få se boken!

Vi åkte upp på ovanvåningen till mässan och gick sedan till det rum där kvällens signering skulle äga rum. Och där låg den. Ett helt bord var fullt med travar av min bok. MIN bok.
Jag tog upp den och höll den i handen. Jag skrattade till lite nervöst medan jag bläddrade i den och strök med handen över pärmen. Det var en overklig känsla. Min bok.

När jag sedan hade beundrat klart min bok för ögonblicket fick jag en snabb rundvisning på mässan, bland annat fick jag lära mig att hitta till Opals monter. Där höll förlaget på för fullt med att göra i ordning och ställa fram alla böcker som skulle säljas under mässans gång och jag fick se min bok ligga i högar inne i förrådet än en gång. Märkligt.

Efter det var det dags för signering. Jag gick dit lite tidigare för att hinna försignera mina böcker, eftersom jag var osäker på hur snygg min autograf skulle kunna bli under stress (med tanke på hur snygg den redan är i vanliga fall). Det tog dock ett tag innan jag ens vågade sätta pennan mot bladet i boken – det kändes nästan som ett helgerån att sätta mina kråkfötter i den när den var så fin. Fast det gick bra och för varje bok som signerades blev den bara bättre och bättre!

Signeringen anordnades av Svensk Bokhandel och var till för att bokhandlarna skulle uppmärksamma lite nyare böcker (som de kanske till exempel inte hade tänkt så mycket på annars). Varje utvald författare hade ett bord med sina böcker där de kunde signera och under tiden gick bokhandlarna runt och tittade, fick gratis böcker och åt av den lilla buffén som serverades (riktigt gott var det!). Jag stod tillsammans med en representant från mitt förlag och pratade med alla som kom förbi. Vissa tog de försignerade böckerna och några av dem ville ha särskilda hälsningar. En av dessa var jättetrevliga Magnus Norling från Billingska Bokhandeln i Höör* (som till och med har skrivit fina ord om mig på sin blogg), som jag ser fram emot att besöka på hemmaplan.
Signeringen varade ungefär till kvart i åtta, då de flesta gick över till Bokmässans invigningsfest, Pressnatta. Då passade jag på att själv få några böcker signerade, bland annat Karin Alvtegens nya roman En sannolik historia och debutanten Elias Palms deckarroman Corpus Delicti.
(Och så måste jag även tillägga att jag har hälsat på ALMA-pristagaren Kitty Crowther! Hon verkade jättesnäll och blinkade mot mig när hon gick!)

Även jag och förlaget gick över till Pressnatta när de sista signeringarna var klara och där var det verkligen trevligt! Eftersom Bokmässan i år hade tema Afrika bjöds det på afrikansk mat (som var supergod, varför kan inte en restaurang med afrikansk mat öppna någonstans i närheten?) och afrikansk musik. Det skapade en riktigt härlig stämning och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag hade verkligen jätteroligt och tack till Bokförlaget Opal som bidrog till att kvällen blev oförglömlig!


TORSDAG
På torsdagen vimlade Bokmässan av branschfolk. Jag hade inga förpliktelser som författare den dagen utan strosade runt på egen hand och upptäckte. Jag har (som jag säkert redan har nämnt) aldrig varit på Bokmässan förut, så det var definitivt en upplevelse att gå runt och se på allting. För en bokälskare är det verkligen himmelriket att vara där!

Klockan 17.00 var det mingel för alla författare och illustratörer på Opal (som hade tagit sig till bokmässan) och det var väldigt roligt. Jag återsåg bland annat några glada kollegor som jag träffade på förlagets fest i augusti (som jag ska berätta mer om någon gång) och så fick jag träffa Anette Eggert, ett namn vi alla ska lägga på minnet! Hon kommer snart att debutera på Opal med en ungdomsbok och vi kände båda att det var trevligt att prata, oss debutanter emellan!


FREDAG och LÖRDAG
Fredag och lördag var jag på Bokmässan som privatperson. Inga författarplikter. Dock fick två av mina mest hängivna fans sina böcker signerade (för bilder på detta, klicka här) och sedan kom min familj och fick träffa förlaget. Jag kan säga att de var lite imponerade av att Opal hade skaffat inträdesbiljetter till dem (vilket innebar att de bara kunde gå förbi hela den ringlande kön i regnet och gå raka vägen in).

Sedan på lördagseftermiddagen åkte jag hem igen. Trött, men lycklig.

Nu finns boken på riktigt, den är inte bara en fantastisk overklig dröm, och jag vill tacka alla som har bidragit till att de här dagarna blev bland de bästa jag har varit med om!


* Eslövs grannstad!

onsdag 22 september 2010

Inför Bokmässan

Ni anar inte hur nervös jag är just nu. Om ungefär en timme ska jag ta min lilla rullväska samt slänga axelremsväskan med några skolböcker över axeln och bege mig till tåget som ska ta mig till Lund. Därifrån ska jag ta tåget till Göteborg och Bokmässan. Jag har aldrig varit där förut och nu ska jag dit för att signera min egen bok. Dessutom ska jag idag få se min färdiga bok för första gången. Jag ska få hålla den i handen, bläddra i den och läsa mina egna ord, tryckta på de finaste vita sidor. Hur ska jag kunna signera någonting efter det? Det återstår att se.

Jag ska även vara med på något som kallas Pressnatta, som är Bokmässans traditionsenliga invigningsfest. Det verkar väldigt roligt och det ska bli så spännande!

På torsdag är det mingel i förlagets monter. Om någon av er har tänkt åka till Bokmässan så besök gärna Bokförlagets Opals monter (för mer information, klicka här) under någon av de tre dagarna som det sedan är öppet för allmänheten!

Jag är säker på att mina dagar på Bokmässan kommer att bli oerhört spännande och roliga och jag ska försöka blogga från Göteborg om jag får tag på en dator. Annars lovar jag att dela med mig av allting till er så fort jag kommer hem igen, på lördag kväll (fast jag kanske väntar med att skriva tills på söndag, har en känsla av att jag kommer att vara ganska trött).

Tills dess, ha det bra!

måndag 20 september 2010

Nedräkning...

Idag är det bara en vecka kvar tills boken släpps och finns i en bokhandel nära dig!

Fick ett mejl från min redaktör att boken har anlänt till förlaget från tryckeriet. Själv har jag inte fått se den än, men kommer att få göra det på onsdag när jag åker till Bokmässan i Göteborg för att närvara vid en särskild signering där några utvalda förlag ska presentera sina nya författare. Jag har blivit utvald för Bokförlaget Opal och det ska bli så spännande!



Och trots att det inte har ett endaste dugg med mitt skrivande att göra så måste jag bara ta tillfället i akt att beklaga gårdagens valresultat. Jag undrar verkligen om det svenska folket inser vad det är för ett parti som de har släppt in i sin riksdag. Och om de vet det, så undrar jag om de förstår vilka konsekvenser det här kan komma att få.
Låt oss hoppas att det inte blir värre än så här.

torsdag 16 september 2010

Del IV: Telefonsamtalet

Jag höll på som värst med att ta mitt körkort och hade precis kommit hem från den intensiva halkkörningen, en helt vanlig iskall måndag, då telefonen ringde. Jag minns att jag blev ganska irriterad, eftersom jag var jättehungrig och precis hade stekt mig en liten omelett. Dessutom är det oftast bara telefonförsäljare som ringer hem till oss, så varför var de tvungna att störa mig mitt i maten?
Då hade jag ännu ingen aning om att just det telefonsamtalet skulle förändra så mycket.

Jag svarade som vanligt, ganska surt tror jag, med mitt namn. Sedan fick jag chocken när kvinnan i andra änden presenterade sig och berättade att hon ringde från Bokförlaget Opal. Min första tanke var bara nej, vad ska jag göra? De ringer mig väl ändå inte för att säga hur dålig jag är?

Sedan minns jag bara allting som ett enda stort glädjerus. Jag minns hur hon berättade för mig att de hade läst mitt manus och att det tyckte att det var så pass bra att de ville publicera det. Efter det började hon prata om kontrakt och att det var tur att de hade hunnit kontakta mig först. Allt jag kunde säga var bara ”tack, tack!” och ”tack så mycket!”. Jag tror att jag var i någon sort chocktillstånd, fast ett bra sådant.

När vi hade lagt på förvandlades mitt ansikte till ett enda stort fånigt leende som gick från öra till öra och som inte till något pris gick att sudda bort. Jag flammade upp i hela ansiktet och gick sedan runt helt illröd resten av dagen. Jag ringde mina föräldrar, jag berättade för mina syskon, jag ringde och mejlade till mina vänner. Jag var så himla glad och när mina föräldrar slutligen kom hem från sina jobb bestämde vi oss för att fira. På den helt vanliga måndagen den 12 oktober åt vi en festmiddag och när jag slutligen gick och lade mig på kvällen hade jag ont i huvudet av att ha lett så mycket under hela dagen.

Det var en av de märkligaste och bästa dagarna i mitt liv.

Del III: Att skicka in

Eftersom boken var lite av ett projektarbete skulle man kunna tro att den var klar vid skolårets slut. Det var den inte.

Jag ägnade sommaren åt att läsa igenom den några sista gånger och ändra in i det sista. Jag lät även min mamma läsa för att få en utomståendes åsikt på det hela. Visserligen har föräldrar en tendens att berömma vad man än får för sig att göra, men hon läste och kom med ovärderliga kommentarer.

Vid sommarens slut var det sedan dags att skicka in det slutgiltiga manuset på över 450 sidor, något som både min handledare och min familj uppmanade mig till att göra. Så jag letade upp adresser till fyra olika förlag som jag trodde skulle kunna vara intresserade av mitt manus och sedan, söndagen den 6 september för över ett år sedan, gick jag till Coop i Eslöv och postade mina fyra tunga paket. Jag var bara nitton år, men kanske skulle det kunna gå ändå. Kanske skulle mitt livs dröm ändå kunna slå in, så här tidigt i livet.

Och det gjorde den.

lördag 11 september 2010

Del II: Projektarbetet

Vi hade redan bestämt oss för att göra ett helt annat projektarbete, två av mina bästa vänner och jag, när det var dags att lämna in förslaget redan i februari 2008. Fast under sommarlovet funderade jag både länge och väl över ifall det var det jag verkligen ville göra. Jag skrev mycket under den här sommaren och så föddes tanken att om jag hade skrivandet som projektarbete skulle jag kunna hålla på med det på skoltid. Jag hade ju redan ett ”färdigt” manus, en bok som bara låg och väntade på att bli finslipad, och tänk om jag skulle ta chansen och ägna ett helt år åt det?

För att göra en lång historia kort mejlade jag först min klassföreståndare som uppmuntrade mig till att göra det jag var intresserad av och som dessutom tipsade mig om en handledare. Denne handledare skickade jag också mejl till mitt i sommaren och han gick med på det, trots att han inte ens kände mig då. Sedan skickade jag ännu en mejl, till en av mina bästa vänner, för att fråga henne om det var okej att jag hoppade av det projektarbete vi hade planerat tillsammans. Jag var rädd för att hon skulle se mig som en svikare, men hon blev bara glad för min skull och uppmuntrade mig. Jag har haft tur som har haft sådana fantastiska människor vid min sida hela tiden.

När skolan började kom jag därför till min första filosofilektion med en tjock bunt papper som jag skulle ge till min nye handledare att läsa igenom. Det tog honom en vecka och sedan fick jag tillbaka mitt manus, komplett med kommentarer på nästintill varenda sida.

Det var bara början.

Det mesta jag visste och kunde om skrivandets konst före projektarbetet var sådant jag hade lärt mig på egen hand genom att öva mig själv och läsa oerhört mycket bra böcker. Fast vissa saker är svårare att lära sig själv och det är inte alltid att man själv ser vad som behövs ändras i den egna texten. Dessutom anser jag att skrivandet är ett hantverk som man behöver hjälp med att lära sig att bemästra. Alla blir inte mästare på en gång. Först måste man vara en kombinerad lärling och svamp så att man suger åt sig kunskapen och samtidigt gör den till något eget. Fast för det behöver man uppmuntran. Ibland kan det vara fruktansvärt svårt att se sin egen potential, framför allt om man blockerar sig själv genom att vara sin egen hårdaste kritiker. Då behöver man någon som lockar fram saker som finns inom en, men som man kanske inte själv trodde fanns där.

Jag ägnade ett helt år åt att skriva om, skriva om, ändra, ta bort, lägga till och skriva om i det manus som idag är Där drömmar blir till. Hela tiden med stöd från världens bäste handledare och idag, när jag sitter här, vet jag att jag är skyldig honom allt.

Tack.