måndag 27 september 2010

Idag släpps boken!

Idag släpps äntligen min bok, Där drömmar blir till!

Visserligen var det förhandsrelease på Bokmässan - så det finns några lyckliga därute som redan har min bok hemma i bokhyllan - men idag är det den 27 september 2010 och därmed har vi äntligen nått bokens officiella releasedatum. Så skynda er ut i bokhandlarna och se om den finns där!

Annars går den även att köpa på Berghs & Opals Webshop. Inhandla den redan idag!

Signering

Här kommer några fler bilder från Bokmässan när jag signerar min bok!

söndag 26 september 2010

Bokmässan 2010!

ONSDAG
Jag anlände till Göteborg klockan 15.17 på onsdagseftermiddagen. Med en karta i ena handen (eftersom jag inte ens kan minnas senast jag var i Göteborg) och bagaget i den andra begav jag mig ut i staden på jakt efter mitt hotell. Som tur är var spårvagnssystemet inte alls lika svårt att förstå som jag hade befarat och jag hittade till hotellet i god tid för att hinna byta om och fräscha upp mig.

Förlaget var redan på plats på mässan när jag kom dit och de mötte mig vid entrén där jag fick ett utställarkort (för att kunna ta mig in och ut utan att betala). Sedan var det dags för det jag hade sett fram emot allra mest: Att få se boken!

Vi åkte upp på ovanvåningen till mässan och gick sedan till det rum där kvällens signering skulle äga rum. Och där låg den. Ett helt bord var fullt med travar av min bok. MIN bok.
Jag tog upp den och höll den i handen. Jag skrattade till lite nervöst medan jag bläddrade i den och strök med handen över pärmen. Det var en overklig känsla. Min bok.

När jag sedan hade beundrat klart min bok för ögonblicket fick jag en snabb rundvisning på mässan, bland annat fick jag lära mig att hitta till Opals monter. Där höll förlaget på för fullt med att göra i ordning och ställa fram alla böcker som skulle säljas under mässans gång och jag fick se min bok ligga i högar inne i förrådet än en gång. Märkligt.

Efter det var det dags för signering. Jag gick dit lite tidigare för att hinna försignera mina böcker, eftersom jag var osäker på hur snygg min autograf skulle kunna bli under stress (med tanke på hur snygg den redan är i vanliga fall). Det tog dock ett tag innan jag ens vågade sätta pennan mot bladet i boken – det kändes nästan som ett helgerån att sätta mina kråkfötter i den när den var så fin. Fast det gick bra och för varje bok som signerades blev den bara bättre och bättre!

Signeringen anordnades av Svensk Bokhandel och var till för att bokhandlarna skulle uppmärksamma lite nyare böcker (som de kanske till exempel inte hade tänkt så mycket på annars). Varje utvald författare hade ett bord med sina böcker där de kunde signera och under tiden gick bokhandlarna runt och tittade, fick gratis böcker och åt av den lilla buffén som serverades (riktigt gott var det!). Jag stod tillsammans med en representant från mitt förlag och pratade med alla som kom förbi. Vissa tog de försignerade böckerna och några av dem ville ha särskilda hälsningar. En av dessa var jättetrevliga Magnus Norling från Billingska Bokhandeln i Höör* (som till och med har skrivit fina ord om mig på sin blogg), som jag ser fram emot att besöka på hemmaplan.
Signeringen varade ungefär till kvart i åtta, då de flesta gick över till Bokmässans invigningsfest, Pressnatta. Då passade jag på att själv få några böcker signerade, bland annat Karin Alvtegens nya roman En sannolik historia och debutanten Elias Palms deckarroman Corpus Delicti.
(Och så måste jag även tillägga att jag har hälsat på ALMA-pristagaren Kitty Crowther! Hon verkade jättesnäll och blinkade mot mig när hon gick!)

Även jag och förlaget gick över till Pressnatta när de sista signeringarna var klara och där var det verkligen trevligt! Eftersom Bokmässan i år hade tema Afrika bjöds det på afrikansk mat (som var supergod, varför kan inte en restaurang med afrikansk mat öppna någonstans i närheten?) och afrikansk musik. Det skapade en riktigt härlig stämning och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag hade verkligen jätteroligt och tack till Bokförlaget Opal som bidrog till att kvällen blev oförglömlig!


TORSDAG
På torsdagen vimlade Bokmässan av branschfolk. Jag hade inga förpliktelser som författare den dagen utan strosade runt på egen hand och upptäckte. Jag har (som jag säkert redan har nämnt) aldrig varit på Bokmässan förut, så det var definitivt en upplevelse att gå runt och se på allting. För en bokälskare är det verkligen himmelriket att vara där!

Klockan 17.00 var det mingel för alla författare och illustratörer på Opal (som hade tagit sig till bokmässan) och det var väldigt roligt. Jag återsåg bland annat några glada kollegor som jag träffade på förlagets fest i augusti (som jag ska berätta mer om någon gång) och så fick jag träffa Anette Eggert, ett namn vi alla ska lägga på minnet! Hon kommer snart att debutera på Opal med en ungdomsbok och vi kände båda att det var trevligt att prata, oss debutanter emellan!


FREDAG och LÖRDAG
Fredag och lördag var jag på Bokmässan som privatperson. Inga författarplikter. Dock fick två av mina mest hängivna fans sina böcker signerade (för bilder på detta, klicka här) och sedan kom min familj och fick träffa förlaget. Jag kan säga att de var lite imponerade av att Opal hade skaffat inträdesbiljetter till dem (vilket innebar att de bara kunde gå förbi hela den ringlande kön i regnet och gå raka vägen in).

Sedan på lördagseftermiddagen åkte jag hem igen. Trött, men lycklig.

Nu finns boken på riktigt, den är inte bara en fantastisk overklig dröm, och jag vill tacka alla som har bidragit till att de här dagarna blev bland de bästa jag har varit med om!


* Eslövs grannstad!

onsdag 22 september 2010

Inför Bokmässan

Ni anar inte hur nervös jag är just nu. Om ungefär en timme ska jag ta min lilla rullväska samt slänga axelremsväskan med några skolböcker över axeln och bege mig till tåget som ska ta mig till Lund. Därifrån ska jag ta tåget till Göteborg och Bokmässan. Jag har aldrig varit där förut och nu ska jag dit för att signera min egen bok. Dessutom ska jag idag få se min färdiga bok för första gången. Jag ska få hålla den i handen, bläddra i den och läsa mina egna ord, tryckta på de finaste vita sidor. Hur ska jag kunna signera någonting efter det? Det återstår att se.

Jag ska även vara med på något som kallas Pressnatta, som är Bokmässans traditionsenliga invigningsfest. Det verkar väldigt roligt och det ska bli så spännande!

På torsdag är det mingel i förlagets monter. Om någon av er har tänkt åka till Bokmässan så besök gärna Bokförlagets Opals monter (för mer information, klicka här) under någon av de tre dagarna som det sedan är öppet för allmänheten!

Jag är säker på att mina dagar på Bokmässan kommer att bli oerhört spännande och roliga och jag ska försöka blogga från Göteborg om jag får tag på en dator. Annars lovar jag att dela med mig av allting till er så fort jag kommer hem igen, på lördag kväll (fast jag kanske väntar med att skriva tills på söndag, har en känsla av att jag kommer att vara ganska trött).

Tills dess, ha det bra!

måndag 20 september 2010

Nedräkning...

Idag är det bara en vecka kvar tills boken släpps och finns i en bokhandel nära dig!

Fick ett mejl från min redaktör att boken har anlänt till förlaget från tryckeriet. Själv har jag inte fått se den än, men kommer att få göra det på onsdag när jag åker till Bokmässan i Göteborg för att närvara vid en särskild signering där några utvalda förlag ska presentera sina nya författare. Jag har blivit utvald för Bokförlaget Opal och det ska bli så spännande!



Och trots att det inte har ett endaste dugg med mitt skrivande att göra så måste jag bara ta tillfället i akt att beklaga gårdagens valresultat. Jag undrar verkligen om det svenska folket inser vad det är för ett parti som de har släppt in i sin riksdag. Och om de vet det, så undrar jag om de förstår vilka konsekvenser det här kan komma att få.
Låt oss hoppas att det inte blir värre än så här.

torsdag 16 september 2010

Del IV: Telefonsamtalet

Jag höll på som värst med att ta mitt körkort och hade precis kommit hem från den intensiva halkkörningen, en helt vanlig iskall måndag, då telefonen ringde. Jag minns att jag blev ganska irriterad, eftersom jag var jättehungrig och precis hade stekt mig en liten omelett. Dessutom är det oftast bara telefonförsäljare som ringer hem till oss, så varför var de tvungna att störa mig mitt i maten?
Då hade jag ännu ingen aning om att just det telefonsamtalet skulle förändra så mycket.

Jag svarade som vanligt, ganska surt tror jag, med mitt namn. Sedan fick jag chocken när kvinnan i andra änden presenterade sig och berättade att hon ringde från Bokförlaget Opal. Min första tanke var bara nej, vad ska jag göra? De ringer mig väl ändå inte för att säga hur dålig jag är?

Sedan minns jag bara allting som ett enda stort glädjerus. Jag minns hur hon berättade för mig att de hade läst mitt manus och att det tyckte att det var så pass bra att de ville publicera det. Efter det började hon prata om kontrakt och att det var tur att de hade hunnit kontakta mig först. Allt jag kunde säga var bara ”tack, tack!” och ”tack så mycket!”. Jag tror att jag var i någon sort chocktillstånd, fast ett bra sådant.

När vi hade lagt på förvandlades mitt ansikte till ett enda stort fånigt leende som gick från öra till öra och som inte till något pris gick att sudda bort. Jag flammade upp i hela ansiktet och gick sedan runt helt illröd resten av dagen. Jag ringde mina föräldrar, jag berättade för mina syskon, jag ringde och mejlade till mina vänner. Jag var så himla glad och när mina föräldrar slutligen kom hem från sina jobb bestämde vi oss för att fira. På den helt vanliga måndagen den 12 oktober åt vi en festmiddag och när jag slutligen gick och lade mig på kvällen hade jag ont i huvudet av att ha lett så mycket under hela dagen.

Det var en av de märkligaste och bästa dagarna i mitt liv.

Del III: Att skicka in

Eftersom boken var lite av ett projektarbete skulle man kunna tro att den var klar vid skolårets slut. Det var den inte.

Jag ägnade sommaren åt att läsa igenom den några sista gånger och ändra in i det sista. Jag lät även min mamma läsa för att få en utomståendes åsikt på det hela. Visserligen har föräldrar en tendens att berömma vad man än får för sig att göra, men hon läste och kom med ovärderliga kommentarer.

Vid sommarens slut var det sedan dags att skicka in det slutgiltiga manuset på över 450 sidor, något som både min handledare och min familj uppmanade mig till att göra. Så jag letade upp adresser till fyra olika förlag som jag trodde skulle kunna vara intresserade av mitt manus och sedan, söndagen den 6 september för över ett år sedan, gick jag till Coop i Eslöv och postade mina fyra tunga paket. Jag var bara nitton år, men kanske skulle det kunna gå ändå. Kanske skulle mitt livs dröm ändå kunna slå in, så här tidigt i livet.

Och det gjorde den.

lördag 11 september 2010

Del II: Projektarbetet

Vi hade redan bestämt oss för att göra ett helt annat projektarbete, två av mina bästa vänner och jag, när det var dags att lämna in förslaget redan i februari 2008. Fast under sommarlovet funderade jag både länge och väl över ifall det var det jag verkligen ville göra. Jag skrev mycket under den här sommaren och så föddes tanken att om jag hade skrivandet som projektarbete skulle jag kunna hålla på med det på skoltid. Jag hade ju redan ett ”färdigt” manus, en bok som bara låg och väntade på att bli finslipad, och tänk om jag skulle ta chansen och ägna ett helt år åt det?

För att göra en lång historia kort mejlade jag först min klassföreståndare som uppmuntrade mig till att göra det jag var intresserad av och som dessutom tipsade mig om en handledare. Denne handledare skickade jag också mejl till mitt i sommaren och han gick med på det, trots att han inte ens kände mig då. Sedan skickade jag ännu en mejl, till en av mina bästa vänner, för att fråga henne om det var okej att jag hoppade av det projektarbete vi hade planerat tillsammans. Jag var rädd för att hon skulle se mig som en svikare, men hon blev bara glad för min skull och uppmuntrade mig. Jag har haft tur som har haft sådana fantastiska människor vid min sida hela tiden.

När skolan började kom jag därför till min första filosofilektion med en tjock bunt papper som jag skulle ge till min nye handledare att läsa igenom. Det tog honom en vecka och sedan fick jag tillbaka mitt manus, komplett med kommentarer på nästintill varenda sida.

Det var bara början.

Det mesta jag visste och kunde om skrivandets konst före projektarbetet var sådant jag hade lärt mig på egen hand genom att öva mig själv och läsa oerhört mycket bra böcker. Fast vissa saker är svårare att lära sig själv och det är inte alltid att man själv ser vad som behövs ändras i den egna texten. Dessutom anser jag att skrivandet är ett hantverk som man behöver hjälp med att lära sig att bemästra. Alla blir inte mästare på en gång. Först måste man vara en kombinerad lärling och svamp så att man suger åt sig kunskapen och samtidigt gör den till något eget. Fast för det behöver man uppmuntran. Ibland kan det vara fruktansvärt svårt att se sin egen potential, framför allt om man blockerar sig själv genom att vara sin egen hårdaste kritiker. Då behöver man någon som lockar fram saker som finns inom en, men som man kanske inte själv trodde fanns där.

Jag ägnade ett helt år åt att skriva om, skriva om, ändra, ta bort, lägga till och skriva om i det manus som idag är Där drömmar blir till. Hela tiden med stöd från världens bäste handledare och idag, när jag sitter här, vet jag att jag är skyldig honom allt.

Tack.

tisdag 7 september 2010

Del I: Inspirationen

Nu när jag faktiskt har kommit så långt som att starta en blogg om min bok och mitt skrivande, måste jag ändå erkänna att jag tycker att det är synd att jag inte kom på idén tidigare. Under det här året har det hänt så mycket sedan måndagen den 12 oktober 2009 då förlaget ringde och berättade att de ville publicera min bok. Det finns så mycket som jag hade kunnat dela med mig av till alla er därute som kanske exempelvis undrar hur det går till när en bok blir till, skickas in och slutligen ges ut. Därför har jag tänkt påbörja en liten serie inlägg där jag ska försöka återberätta för er om allting som har hänt sedan jag började skriva på Där drömmar blir till. Låt oss ta det från början med det som började allting:

Inspirationen

I mitt debutantporträtt som finns på Svensk Bokhandels hemsida berättar jag lite om hur jag inspirerades till att skriva Där drömmar blir till och det finns egentligen inte så mycket jag kan tillägga som inte skulle avslöja hela boken för er.

Jag har skrivit sedan jag lärde mig att skriva vid fem års ålder och författare bestämde jag mig för att bli redan som åttaåring. Sedan dess har det blivit många små sagor, mest om prinsar och prinsessor eftersom jag var den där typiska lilla prinsesstjejen när jag var liten. Kanske var det då inte så konstigt att när jag väl hittade någonting som jag ville skriva om på allvar så blev det som en saga.

Liksom jag skriver i mitt debutantporträtt så tror jag att det var när jag konfirmerade mig och fick det lilla guldhjärtat i konfirmationspresent som allting började. Det var då idén för första gången kom till mig. Det lilla hjärtat – som var en present från familjen – fick mig att tänka på en berättelse som jag hade skrivit i skolan när jag var några år yngre. Den handlade om en flicka som kunde färdas till en annan värld med hjälp av ett halsband, och hade sitt ursprung i ett vackert pärlhalsband som min gammelmormor hade i en av sina lådor och som jag alltid ville prova.

Jag har som sagt skrivit en mängd olika små berättelser före den här boken, men den här idén var annorlunda. Det var någonting särskilt med den som gjorde att jag aldrig tröttnade och som hela tiden gjorde mig nyfiken på var jag slutligen skulle hamna.

Det tog mig ungefär ett år att fundera över handlingen till Där drömmar blir till. Två år att skriva själva berättelsen. Då gick jag i andra ring på gymnasiet och det var dags att börja fundera över ett projektarbete inför trean.

Gissa vad jag valde att göra.

måndag 6 september 2010

Där drömmar blir till

Sedan alla i min närhet fick reda på att jag ska ge ut en bok får jag oerhört ofta frågan: Vad handlar den om? Det är ju den första frågan man ställer om man stöter på någon som har skrivit en bok som man inte har hört talas om någon annanstans. Man vill ju veta vad man har att vänta, om det låter som om det är något man vill läsa eller om man helt enkelt bör undvika boken för att dess handling inte intresserar.
Därför ska det här inlägget vara en slags presentation av boken och framför allt av dess handling.

Baksidestexten till Där drömmar blir till lyder:

Verkligt fattig är bara den som aldrig har drömt.
Olivia stod sin gammelmormor Marie mycket nära. Några år efter Maries död får Olivia hennes guldhjärta, ett smycke som bär på en hemlighet. Men hur ska Olivia kunna ta reda på den? Hon dras in i en värld vävd av sanning och drömmar. Enderra - en sagolik värld, en mardrömslik värld. Enderras folk och Enderras prins behöver Olivias hjälp. Men vågar hon?

Och om du läser på Bokförlaget Opals hemsida står det så här:

”Verkligt fattig är bara den som aldrig har drömt.” Med det citatet inleds debutanten Emma Anderssons bok. Och fattig är inget man kan beskylla huvudpersonen Olivia för att vara. När hennes gammelmormor Marie dör får Olivia ett guldhjärta. Vad Olivia inte vet är att Marie under hela sitt liv varit guldhjärtats väktare och lämnar nu det till Olivia. En berättelse som vävs av både dröm och verklighet leder Olivia till Enderra. Ett land som hotas av tyranni och vars prins Olivia blivit förälskad i.

Räcker det?
Sanning att säga så måste jag erkänna att jag har fruktansvärt svårt för att förklara för andra vad min bok handlar om. Inte för att handlingen är särskilt komplicerad, nej, det skulle jag verkligen inte vilja säga. Det är ju en ungdomsbok för en ålderskategori av 12 år och uppåt, så att förstå den tror jag inte är så svårt. Snarare är det nog att den handlar om så mycket och att det troligtvis skulle vara att spoila storyn om jag började förklara. Jag brukade faktiskt skämta i början om att när väl baksidestexten kom så skulle jag lära mig den utantill och sedan bara rabbla upp den om någon frågade.

Fast jag kan ge er några ledtrådar, några nyckelord som får bli mitt sätt att berätta för er om handlingen. Det handlar om: 
  • En flicka
  • Ett guldhjärta
  • En gammelmormor
  • En bibliotekarie
  • En annan flicka
  • Två bröder
Och så handlar det om Enderra, förstås. Landet där drömmar blir till.

Hoppas att ni vill följa med dit!

söndag 5 september 2010

Tjugo slumpvisa fakta

Okej, jag medger att det förra inlägget inte var världens roligaste, men hur skriver man det väsentliga om sig själv så att det blir roligt? Det är faktiskt ganska svårt, åtminstone tycker jag det.

Därför kommer här en annan sorts presentation, i form av lite slumpartad fakta om mig. Idén kommer ifrån en av mina favoritförfattare, Libba Bray, som tyckte att det var tråkigt att skriva om sig själv och därför gjorde upp tjugo punkter där hon skrev om en mängd olika saker i hennes liv, saker som kanske har gjort eller gör henne till den hon är.
Vem vet, kanske säger det egentligen mer om en person än det där vanliga som de flesta vet om oss.

Här kommer tjugo fakta om mig:

1. Mitt fullständiga namn är Emma Marie Andersson.

2. Jag kan slicka mig själv på näsan och har den längsta tungan i min familj (min enda konkurrent är pappa, som faktiskt var den som inspirerade mig till den stora bedriften).

3. Jag älskar när det är kallt ute och det kommer ut vit rök ur munnen när man andas.

4. Jag var livrädd för stearin när jag var liten, men nu älskar jag levande ljus och skulle vilja gå runt med ett i ett stort hus nattetid och leta efter dolda skatter.

5. Jag har alltid drömt om att ha ett fönster med en fönsterkarm som är så pass bred och stabil att man kan sitta i den.

6. Jag började skriva mina egna berättelser när jag var fem år…

7. … och bestämde mig för att bli författare när jag var åtta.

8. Innan dess var drömmen att bli prinsessa (men den drömmen krossades då mormor tog sig friheten att informera mig om att det ändå inte fanns några prinsar i min ålder för mig att gifta mig med).

9. Jag har bott i Frankrikes huvudstad Paris i två år tillsammans med min familj när jag var nio och tio år.

10. Jag har gått Lucia i Madeleinekyrkan i Paris och på slottet Versailles, varav det senare sändes på TV i Sverige. Det sades att både Göran Persson och Jacques Chirac skulle ha varit där, men så fick Göran Persson maginfluensa och då vågade inte Jacques Chirac gå dit själv.

11. När jag en gång flyttar hemifrån ska jag ha ett stort ljust bibliotek (varför inte à la Skönheten och Odjuret?) med böcker längs väggarna så högt upp att jag måste ha en sådan där stege som finns i Belles lokala bokhandel i Skönheten och Odjuret.

12. Jag firade millenniumskiftet i Paris och det nya årtiondet i Madrid. Mitt mål är att fira vart tionde nyår i en ny huvudstad.

13. Jag älskar att klä mig i söta klänningar.

14. Jag fick glasögon när jag var tolv år och använde dem då bara under lektionerna i skolan. Det var inte förrän jag insåg att jag inte kunde se bollarna på idrotten som jag insåg att jag nog behövde använda dem lite oftare än så.

15. Jag tycker i hemlighet att det är ganska avslappnande att skala potatis.

16. Jag tycker om fantasy-böcker eftersom de är sagor för äldre och jag älskar sagor!

17. Glasspinnar, inte glassen utan själva pinnarna, är bland det värsta jag vet. Bara tanken på att slicka på en sträv träglasspinne ger mig rysningar av obehag…

18. Jag är en levande myggmagnet.

19. Jag samlar på fina citat och filmmusik, vilka båda är sådant som inspirerar mig mycket i mitt skrivande.

20. Jag älskar att lyssna på fransk radio eftersom det påminner mig om min barndom, samt om sommaren.

Idag lever vi, i morgon är vi en berättelse.*

Så här i början antar jag att de flesta av er som söker er hit redan känner mig. Fast det kan nog ändå inte skada om jag berättar lite om mig själv:

Mitt namn är Emma Andersson och jag är 20 år. Jag bor i Eslöv** tillsammans med mina föräldrar, min två år yngre lillasyster och min fyra år yngre lillebror. I hela mitt liv har jag älskat att läsa och skriva: jag började skriva mina egna sagor som femåring och bestämde mig för att bli författare som åttaåring.

Den 27 september kommer min debutroman, en ungdomsbok vid namn Där drömmar blir till, att ges ut på Bokförlaget Opal. Då kommer jag att kunna titulera mig författare och en av mina största drömmar kommer äntligen att gå i uppfyllelse. Det känns läskigt och spännande, men framför allt ganska märkligt. Jag tror inte riktigt att jag kommer att förstå det ordentligt förrän jag håller boken i handen.

Fast jag gör faktiskt även annat än skriver, och bland mina andra bedrifter finns väl att jag tog studenten för ungefär ett år sedan från det Samhällsvetenskapliga programmet (med internationell profil) på Bergagymnasiet i Eslöv. Efter det började jag på Lunds Universitet och läste då ett år Litteraturvetenskap***. Det var verkligen spännande och intressant och perfekt för mig när tentaplugg är detsamma som att läsa alla klassiska romanverk genom tiderna!

På fritiden skriver jag och läser så mycket jag hinner, samt sjunger i kör. Egentligen är jag alldeles för gammal för att vara med i ungdomskören på Eslövs Kulturskola, men jag får vara kvar ändå, och tur är väl det för annars vet jag inte vad jag hade gjort! Att sjunga har alltid varit en del av mig och det är något jag måste göra annars spricker jag!

Just nu studerar jag Religionsvetenskap på Lunds Universitet och försöker balansera det med ett skrivande liv och ett vanligt. Det finns så mycket jag vill göra och så lite tid!

Fast framför allt kommer den här hösten nog att handla om boken.

Tack för mig så länge!


* Titeln är ett citat som är hämtat från Gunila Ambjörnssons roman Trädet och tiden.

** En småstad två mil från Lund i Skåne.

*** Där jag bland annat träffade Ally som hjälpte mig att göra den här bloggen!

En början

Man skulle kunna tycka att det är ganska ironiskt att jag startar en blogg. Det fanns nämligen en anledning till att jag var en av väldigt få som slapp skriva loggbok under projektarbetestiden i trean på gymnasiet. Både min handledare och jag var överens om att en loggbok som skulle handla om den bok jag hade bestämt mig för att skriva och ändra på, inte skulle vara särskilt spännande för varken mig att skriva eller honom att läsa. Ändå sitter jag här nu och har startat en blogg som är tänkt att handla om ungefär samma sak. Mitt skrivande, min bok och lite om allting runt omkring.

Jag har valt att döpa den här bloggen till ”Där drömmar blir till”, vilket även är namnet på min debutroman. Det innebär inte att det enbart kommer att handla om boken, utan bloggen fick heta så för att det är en titel som även passar in på en blogg som just har startats av en nybliven författare. Ibland slår drömmar in och någonstans föds de och blir till. Förhoppningsvis kommer även du att vara med när mina drömmar blir till och utvecklas till något mer, och jag ska försöka göra det roligt för dig att följa.

Välkommen hit!


Mer om mig själv och boken som jag debuterar med kommer inom kort.