torsdag 23 december 2010

Från oss alla, till er alla...

I tisdags var min sista dag i skolan och förutom tentadagen, den sista dagen på min kurs i religionsvetenskap.

I lördags var jag på signering i Göteborg, år 2010:s sista viktiga sak angående boken.

Det har varit ett väldigt, väldigt roligt år. Fullt upp till tusen, men samtidigt så oerhört lärorikt och spännande. Jag har uppnått drömmar och upptäckt fler som ännu finns kvar att sträva efter. Det känns riktigt bra.
Fast nu är det jullov från allt. Precis allt. Även den här bloggen. Så vi hörs igen efter nyår allihop!

God jul och ett gott nytt år 2011!

Här kommer lite annorlunda julsånger, som omväxling...

 



torsdag 16 december 2010

Signering på Akademibokhandeln Kungsgatan i Göteborg

Ja, redan på lördag ska jag iväg till nästa sak. Då ska jag än en gång stiga upp tidigt för att ta tåget till Göteborg, där det ska signeras böcker mellan cirka 13.00 och 15.00 på Akademibokhandeln Kungsgatan. Mitt i julruschen hoppas jag att många människor kommer att dyka upp, för jag tycker nog att min bok är en alldeles förträfflig julklapp - den utspelar sig ju till och med under hösten och har sin upplösning på en julafton!

Sedan har jag bestämt mig för vilken bok jag ska välja som julklapp från förlaget. Det blev Tjuvarnas Herre av Cornelia Funke, en bok som jag verkligen ser fram emot att läsa!

Ha det bra allihop och hoppas att vi ses på lördag!

Julfest på Författarnas Hus

I fredags var jag i Stockholm igen. Jag gick upp klockan halv sex på morgonen för att flyga dit vid tiotiden och fast att jag var riktigt, riktigt trött var det med spänd förväntan. Jag hade nämligen blivit inbjuden till Sveriges Författarförbunds Barn- och ungdomssektions (BUS) årliga julfest på Författarnas Hus!

Så efter att ha spenderat eftermiddagen med min kusin tog jag bussen för att sedan gå den sista biten till Bistro Boheme på Drottninggatan där alla debutanter skulle mötas innan festen började. Jag var nervös – bland annat eftersom jag var ganska säker på att jag inte skulle känna någon sedan tidigare, men även eftersom jag alltid har tyckt att det är lite småläskigt när man träffar nya människor så där för första gången. Särskilt andra duktiga författare.

Fast som vanligt oroade jag mig i onödan. Jag blev varmt mottagen i baren på restaurangen där de som redan hade hunnit komma hade samlats. Dessutom var det väldigt skönt att inse att jag knappast var ensam om att vara lite nervös. Allt som allt skulle vi vara tio debutanter, men en av dessa hade lämnat återbud. Jag drack coca-cola (som om det inte var tydligt redan att jag var yngst av alla) och fick bland annat hälsat på Maja-Maria Henriksson (som debuterat med den omtalade Jag finns), Ann Caroline Håkans (som debuterat med Badhuskrisen), Anna-Klara Mehlich (som debuterat med Gunga åt Öster – mot tidens härskare) och Anna Ehring (som debuterat med Syltmackor och oturslivet). De verkade allihop väldigt trevliga och det kändes skönt att ha pratat med dem innan, när det sedan bar av till Författarnas Hus och den riktiga julfesten.

Även där blev vi väl mottagna, och som tur var kände jag direkt igen Finn Zetterholm som också ger ut sina böcker på Opal. Vi träffades första gången på Opals sensommarbuffé i augusti (innan min bok ens var utgiven) och har sedan dess stött på varandra lite här och var, senast på Historiska Museet. Det var skönt att åtminstone upptäcka ett bekant ansikte bland alla dessa okända människor. Då de flesta av dem ger ut bilder- och/eller kapitelböcker för yngre barn så kände jag inte igen så många av dem. Det var ju ett tag jag läste sådana böcker, trots att jag faktiskt har hakat mig fast vid ungdomslitteraturen, både vad gäller mitt eget skrivande och vad jag själv väljer att läsa nuförtiden. Av någon anledning känner jag mig fortfarande inte vuxen, trots att jag ändå har uppnått mina tjugo år och lämnat tonårstiden bakom mig.

Vuxen eller ej, så tror jag nog att jag kan säga med ganska stor säkerhet att jag var yngst på hela julfesten. Majoriteten var äldre män, men det var absolut inte tråkigare för det! Vi drog lott om vilket bord vi skulle hamna vid och jag hamnade vid bord C, tillsammans med bland annat Petrus Dahlin och Ingrid Olsson. Borden fick sedan ta julmat i tur och ordning och knappt hade man hunnit sätta sig ner för börja smaka på alla läckerheter förrän det stämdes upp till snapsvisor. Varje bord verkade ha sin representant som ställde sig upp och klämde i, och det var faktiskt inga dåliga sångare som tog ton. Mellan visorna pratades det vid borden och efter att vi hade pratat om hur vi tyckte bäst om att skriva (alla andra föredrog tystnaden, till skillnad från mig – jag måste ha liv och rörelse omkring mig annars blir jag galen!), hamnade vi till slut vid frågan om hur gammal jag egentligen var. Jag hade just försökt förklara att anledningen till att jag tycker om att ha mycket ljud i bakgrunden när jag skriver, kan ha att göra med att det aldrig någonsin är tyst hemma hos mig. Och då fick jag ju berätta att jag fortfarande bodde hemma. Jag såg hur de tittade lite på varandra, tills en kvinna till slut vågade fråga precis det som jag misstänker att de flesta undrade:

”Hur gammal är du egentligen?”

Jag svarade att jag var tjugo år och då såg de ganska förvånade ut. Fast jag tror att det innebar att jag fick hyfsat bekräftat för mig att jag verkligen var yngst, åtminstone för kvällen.

Efter middagen var det julklappsutdelning. Alla författare hade slagit in sina egna senaste böcker och vissa hade till och med skrivit verser. Det var tydligen en tradition, och ännu en del av traditionen var att alla som hade fått en vers på sitt paket var tvungna att ställa sig upp och läsa den högt för de andra. Själv hade jag ingen vers på mitt paket, men jag måste säga att de andra författarna var väldigt duktiga på verser, vilket kanske inte var så konstigt.

När versuppläsningen var avklarad var det dags för ännu en tradition: bok-stafetten. Den innebar att en författare började med att läsa högt den första meningen i den bok han/hon hade fått. När det var klart skulle den författare som hade skrivit den boken vars mening just blivit uppläst läsa ur den som han/hon hade fått… Och så vidare.
Det var väldigt roligt att höra hur oerhört olika och annorlunda sätt det finns att börja en bok. Vissa första meningar var långa (som min egen boks första mening, till exempel) och vissa meningar var korta (”Aj!”). Och vissa författare hade till och med glömt bort hur deras egna böcker började. Det blev ganska komiskt när en mening hade blivit uppläst och det blev en lång tystnad innan någon plötsligt utbrast: ”Va? Var det min bok?”

Själv fick jag den lättlästa boken Råttans drömmar av Lilian Edvall. Och hon signerade den åt mig efteråt!

Sedan var det dags för kaffe och väldigt, väldigt kryddstarka pepparkakor. Alla författare minglade runt och pratade med gamla bekanta. Jag såg mig om efter de andra debutanterna, men hamnade istället vid samma bord som en av festens äldsta författare. Han hette Sebastian Lybeck och hade givit ut sin första barnbok, Latte Igelkott och vattenstenen, år 1956. Nu hade den dock kommit i nyutgåva och efter över femtio år hade han även utkommit med en uppföljare. Helt fantastiskt, och glad som han var över detta berättade han hela sin berättelse för mig. Det var som att vara tillbaka i barndomens sagostunder, då han var en duktig berättare och fick en i stämning med sin härliga finlandssvenska dialekt.

Så ja, det var en fest det. Jag träffade en massa spännande människor och jag är så glad att jag åkte till Stockholm igen, trots att det känns som om jag knappt har gjort annat än att flyga och flänga runt den senaste tiden. För redan på lördag är det dags för nästa sak…



P.S. Inte lite läskigt var det att upptäcka att bilen som sprängdes i Stockholm bara någon timme efter att jag hade åkt hem till Skåne igen, sprängdes precis på hörnan till den gata där Författarnas Hus ligger. Otäckt.

torsdag 9 december 2010

Böcker kan ta dig vart du vill

Förhoppningsvis vet ni allihop vid det här laget vad min bok handlar om. Kanske har ni till och med redan läst den. Fast om ni inte har det och ännu inte har någon koll, så måste jag säga att Maria som recenserar böcker på sin blogg Böcker kan ta dig vart du vill har skrivit en väldigt bra sammanfattning av handlingen. Hon beskriver Där drömmar blir till så här:

Olivias gammelmormor var hennes bästa vän, och när hon dör får Olivia hennes guldhjärta som hon alltid haft om halsen. Guldhjärtat visar sig bära på en stor hemlighet, och nu är det Olivias jobb att skydda det. Strax efteråt börjar en ny kille i Olivias klass. Han heter Philipe Rose och är den vackraste kille hon någonsin sett. Dessutom verkar han vilja vara vän med henne, trots att hon är alldeles grå och tråkig. Med Philipes hjälp hamnar hon i drömvärlden Enderra- där folket behöver hennes hjälp. För Enderra som förut var just en drömvärld har förvandlats till en riktig mardröm. Drottningen har blivit mördad, och en ond magiker har tagit över tronen. Drottningens söner har blivit landsförvisade och nu behöver de Olivias hjälp, för bara väktaren med hjärtat av guld kan rädda landet.

Sammanfattningen är hämtad från Marias väldigt positiva blogginlägg om boken som jag blev mycket glad över att läsa! (För att läsa hela inlägget, klicka här).

Dessutom har jag hittat ännu en sida där man kan provläsa böcker, Provläs.se, och där man även kunde klistra in "provläsningen" på sin blogg eller hemsida, ungefär som ett Youtube-klipp. Jag har tänkt testa och se hur det fungerar.

Wiho! Det fungerade... Inte. Typiskt. Ja, ja. Jag får försöka en annan gång, för nu har jag lektion.

Hej svejs!

onsdag 8 december 2010

Julklapp från Opal

Igår fick jag hem ett brev från Opal där det stod att jag fick välja en bok från deras katalog, som en julklapp från förlaget. Precis som mina föräldrar får julklappar från sina jobb så får jag också det! Och om jag får säga det, så är ju min julklapp mycket bättre, då jag får välja mellan en mängd olika bra barn- och ungdomsböcker!

Jag har kollat igenom katalogen flera gånger och kommit fram till att mitt val står mellan fyra titlar:
  • Älskar, älskar inte, som är en samling kärleksnoveller av sjutton olika nordiska författare.
  • Hedvig, som är skriven av Annelis Johansson.
  • Drakryttaren, som är skriven av en mina favoritförfattare, Cornelia Funke.
  • Tjuvarnas Herre, även den skriven av Cornelia Funke.
Jag måste ha bestämt mig så fort som möjligt, men funderar på att dra lott. Det är så svårt att välja!

Vad skulle ni ha valt?

Stockholm, Stockholm...

Så i lördags var det då äntligen dags för Sago- och Fantasyhelgen att ta sin början och ni anar inte hur nervös jag var. Det var rent hemskt, faktiskt, men som tur var hade jag hela familjen med mig och de är ganska duktiga på att peppa mig. Trots allt har de ju känt mig i några år och vet ungefär vad jag behöver höra för att inte känna mig som ett kasst litet vrak som inte klarar av någonting.

Vi anlände till Stockholm redan på fredagen. Planet var försenat en timme, men som tur var flög vi till Arlanda, vilket i alla fall innebar att det inte var inställt (som till Bromma Flygplats). Mamma och jag ägnade väntetiden åt att fundera över vilket avsnitt i boken som jag skulle läsa högt, och kom fram till ungefär samma som jag läste när jag var och pratade med eleverna på Fridasroskolan, här i Eslöv.

Väl framme i Stockholm var det ganska mycket snö, fast inte så stor skillnad från här hemma, faktiskt. Däremot var det mycket, mycket kallare. Hu! Och jag som tyckte att jag hade mycket på mig när jag hade laddat upp med strumpbyxor, byxor utanpå, extra sockar, långärmad T-shirt och varm stickad tröja utanpå det! Dock fick man upp värmen när vi gick rundor för att leta efter hotellet. Ganska dumt, vi hade det runt hörnet hela tiden och missade det ändå.

Resten av fredagseftermiddagen ägnades åt att traska runt i Stockholm City och titta på alla fina julskyltningar (bland annat NK:s – kan det blir mer juligt?). Dessutom smakade vi McFlurry Toblerone på McDonald's - vilket inte precis var någon smaksensation. Fast det var värt det att se minen på den tjej som betjänade oss. För vem äter egentligen glass när det är tio minusgrader ute?

Lördagen kom och jag kunde knappt äta någonting av den fina bufféfrukosten eftersom jag var så nervös. Vi begav oss till Historiska Museet och där släppte nervositeten något när jag träffade några från förlaget som var där och de visade mig var jag skulle vara och så. Det kändes lite lugnare och dessutom var rummet inte så stort som jag i min fantasi hade målat upp det. Istället var det ganska litet och bänkarna var ställda i en ring så att det påminde mer om en sagostund än ett föredrag, vilket kändes tryggt och bra.

Så hur gick då föredraget? Jo, det gick nog bra ändå. Jag var – som sagt – väldigt nervös och pratade nog ganska snabbt i början, plus att jag helt plötsligt får ett väldigt… Uttrycksfullt kroppsspråk, när jag ska prata inför andra. Fast det lugnade som tur var ner sig efter ett tag och jag tror ändå att jag klarade det ganska bra. För att bara vara tjugo år och helt ovan vid sådant här, så ska man nog vara nöjd.

Efter anförandet var det dags för signering på det nystartade köpcentret Bromma Blocks (eller ja, nystartade och nystartade, det hade öppnat i augusti, tror jag). Vi tog taxi dit och sedan hann jag även gå runt en liten stund med min familj innan det var dags för signeringen på Akademibokhandeln. De hade ställt fram ett litet bord till mig där böckerna låg i små travar och så hade de satt upp en skylt med mitt namn och allt. Och de var väldigt trevliga allihop. Flera av dem köpte själv varsin bok att ge bort till släktingar och småsyskon, och sedan som tack för allting fick jag ett presentkort av dem! Ett presentkort på Akademibokhandeln… Jag kunde inte få en bättre present i dessa juletider!
Fast ja, som sagt, signerandet. Det gick bra. Jag var strategiskt placerad på en plats där många människor gick förbi, så det blev några böcker ändå. Kul!

På söndagen var det dags igen, och det värsta var att det inte kändes mindre läskigt bara för att det var andra gången. Fast det gick. Och det gick nog ganska bra också. Plus att jag fick lite fler lyssnare/åskådare den här gången! Bland dem en man som gav mig jättebra feed back efteråt och så författaren Kim M Kimselius! Hon hamnade hos mig på grund av ett rent misstag (om du vill läsa om hur Kim beskrev vårt möte, klicka här), men det var verkligen roligt att hon gjorde det för hon gav mig också några goda råd inför framtida anföranden. Dessutom bytte vi böcker efteråt och jag valde Svarta Döden, en av Kims böcker som handlar om pesten i Florens. Det ska bli intressant att läsa när jullovet snart tar sin början!

Och efter det… Var det över. Jag och familjen fick småspringa till tunnelbanan och sedan bar det av hemåt igen. Trött, men nöjd var jag och kände att jag var tvungen att belöna mig själv med att se säsongsfinalen av Merlin, säsong tre. Så bra den var! Åh, kan inte 2012 komma NU? (Det är nämligen då den fjärde säsongen ska komma ut…)

Fast det är inte slut här. Nu är det intensiv skola som gäller och sedan, på fredag morgon, bär det av till Stockholm igen. Då ska jag gå på julfest på Författarnas Hus, som anordnas av BUS, Sveriges Författarförbunds barn- och ungdomssektion. Ingen rast och ingen ro, men ni anar inte hur kul jag har!

Hoppas att ni har det lika bra och tack än en gång till alla er som kom och lyssnade på mig!


P.S. I och med mitt föredrag – som handlade om allting angående mig och boken, till största delen processen från idé till färdig bok – kom jag till att tänka på att jag inte har fullföljt min lilla serie inlägg där jag beskrev hela min resa (för att läsa de övriga, klicka här, här, här och här). Så jag tänkte jag nog ska fortsätta dessa inlägg, så fort jag får tid till det. Jullovet, kanske?

torsdag 2 december 2010

Sagor! Fantasy!

Imorgon är det dags. Då flyger jag till Stockholm för att medverka på Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet som jag även skrev om i ett inlägg för exakt en månad sedan faktiskt! (För att se detta inlägg, klicka här.)

Jag har skrivit klart mitt anförande, men kan nog erkänna att jag är ganska nervös. Det är inte precis varje dag jag gör någonting sådant här, vilket gör att det känns lite otäckt. Dock måste jag ju även säga att det ska bli väldigt spännande och roligt - inte bara att prata om min egen bok utan även att själv få gå runt och titta! Som jag skrev i inlägget för en månad sedan så är ju det här ett arrangemang där det kommer att vimla av sagoberättare och fantasyförfattare och finns det egentligen någonting bättre för mig? Knappast.

Historiska Museet öppnar redan 11.00 och har öppet till och med 17.00, så man har gott om tid att gå runt hur länge som helst och mysa!

Om ni har vägarna förbi så kommer mitt schema att se ut så här:

Lördag 4/12: Kommer att berätta om min bok i "Studion" på Historiska Museet kl. 13.00-13.50.

Söndag 5/12: Kommer att berätta om min bok i samma rum, fast kl. 14.00-14.50 istället.

På lördagen kommer ni även att kunna hitta mig i Akademibokhandeln på det nystartade köpcentret Bromma Blocks, där jag ska signera min bok kl. 15.00-16.00.

Och kom gärna om ni bor i krokarna! Det skulle vara så kul att få träffa er, och dessutom skulle det kännas ganska dumt om det bara är min familj som sitter i publiken. Inte för att jag inte uppskattar deras närvaro, men de har liksom redan hört allt det här några gånger, så för dem är det kanske inte lika spännande som för er. Förhoppningsvis.

Vill ni läsa mer om Sago- och Fantasyhelgen på Historiska Museet, nu den här helgen, så klicka dig antingen vidare till Bokförlaget Opal (där du kan läsa mer om mina tider eller mina författarkollegors) eller Historiska Museet (där du bland annat kan ladda ner helgens program som pdf).

Hoppas vi ses på lördag eller söndag!