måndag 28 februari 2011

Vad är verklighet?

Förra veckan var det sportlov och jag var bortrest. Jag var någonstans där våren redan hade börjat leta sig fram, där man kunde sitta ute i linne och känna solen värma och där man kunde skörda apelsiner, citroner och clementiner ute i trädgården. Det var underbart och lite hårt att komma hem igen. Fast nu är jag här och med en gång är det fullt upp igen.

Två väldigt roliga saker händer den här veckan, men än så länge kan jag inte avslöja vad. Ni kommer att få reda på det dock, oroa er inte. Snart...

Tills dess har jag läst ännu en väldigt fin recension av boken på bokbloggen Sirius kista. Miia som har bloggen skriver bland annat så här om Där drömmar blir till:
Där drömmar blir till den väldigt unga Emma Anderssons debutbok och jag måste tillstå att jag är väldigt imponerad. Det är en välkomponerad berättelse där man får lite kärlek, men mycket spänning och äventyr. Boken var helt enkelt bra! Jag tycker väldigt mycket om citaten som varje kapitel börjar med, och citaten är väl valda och välplacerade. Dessutom har vissa citat gjort mig sugen på att läsa de böcker de kommer ifrån.

Boken får mig att fundera över verklighet. Vad är verklighet? Vad är det som säger att vår värld är verklig? Kanske drömmer jag just nu? Tanken har funnits hos mig länge, om vad som finns och inte finns, och det är alltid spännande för mig att se hur andra tänker. Annat som också dök upp i skallen på mig är tankar om vad frihet och vad lycka är.
Väldigt fint tycker jag och jag blev väldigt glad! Så roligt att boken har väckt tankar, särskilt då jag själv funderade mycket över dröm vs. verklighet och frihet när jag skrev berättelsen. Dessutom, om du läser det här Miia, så vill jag bara svara: Ja, beskrivningen av rapsfälten kommer direkt från mitt skånska hjärta. De brukar blomma strax efter min födelsedag och det finns nog inte mycket som är vackrare. Vad roligt att du lade märke till det!

torsdag 17 februari 2011

Nördigt: Litteraturlista

Det här har kanske lite mer med skrivande att göra, eftersom det här inlägget kommer att handla om min kurslitteratur. Kanske inte så spännande, men jag är lite nördig av mig så jag tänker skriva om det ändå.

Den här våren ägnar jag - vilket jag redan har nämnt - åt skrivande av bok 2 samt två distanskurser (för att jag är som bäst när jag gör alldeles för mycket samtidigt). Den ena av dessa två kurser är "Skräck- och romantiklitteratur" på Linnéuniversitetet. Följande böcker har jag inhandlat på Adlibris och de anlände i början av veckan:

Facklitteraturen:






Skönlitteratur:




Annan litteratur som jag redan har hemma är Twilight av Stephenie Meyer och Dead until dark av Charlaine Harris.

Kanske är jag nördig, men är det ingen annan därute som tycker att jag har fått tag i världens mest spännande litteraturlista? Hur ofta är det som det ingår i ens skoluppgifter att läsa sånt här? Jag tror att jag är i sjunde himlen, det här ska bli så roligt!


"Anderson, don't talk out loud, you lower the IQ of the whole street..."

Okej, det här har verkligen inte något med boken att göra, men ibland behöver man nog bara skriva av sig lite. Det är alltså vad jag tänker göra nu.

Sherlock Holmes (Benedict Cumberbatch) och Dr. Watson (Martin Freeman)
utanför sin gemensamma lägenhet på 221B Bakerstreet i nutidens London.
Hänt i veckan (eller rättare sagt i förra veckan, men känns som denna veckan då det ändå var i söndags): Sista avsnittet av brittiska miniserien Sherlock. Baserat på Sir Arthur Conan Doyle's klassiska karaktär - alla har väl hört talas om Sherlock Holmes? - har man gjort om allting till nutid. De omaka vännerna Sherlock Holmes och Dr. John Watson bor fortfarande på 221B Bakerstreet, men Sherlock (en konsulterande detektiv) sms:ar, mejlar och har sin egen hemsida. Dr. Watson (före detta arméläkare som kommit hem från kriget i Afghanistan) bloggar om deras äventyr.

De tre avsnitten (VARFÖR var det inte fler?) var fantastiskt bra och jag vill bara se dem om och om igen (vilket tyvärr inte går då de bara ligger kvar en vecka på SVT play). De briljanta skådespelarna hade fantastisk kemi och manuset, med bland annat alla Sherlocks långa snabba tankekedjor och underbara sarkastiska kommentarer, var riktigt, riktigt bra. Benedict Cumberbatch spelar en sociopatisk, arrogant och supersmart Sherlock som ser det som alla andra missar och Martin Freeman är perfekt som Dr. Watson, vännen som inte precis når upp till Sherlocks överlägsna nivå, men som ändå drar ner honom på jorden och gör honom mer mänsklig. Jag längtar så till min födelsedag (som tyvärr ligger alldeles för långt fram) då jag ska önska mig denna box, samt originalböckerna av Conan Doyle. Det enda jag ångrar nu är nämligen att jag inte läste böckerna innan, då serien ska vara väldigt trogen originalen. Det hade varit kul att kunna uppfatta alla hintar och se skillnaderna mellan nutidens London och 1800-talets.

Sedan längtar jag ju självklart till hösten då säsong två kommer att visas i Storbritannien, vilket sorgligt nog innebär att den inte kommer till Sverige förrän om exakt ett år eller så.

Tills dess kommer därför några underbara klipp från första avsnittet, "A Study in Pink":













Har jag nämnt att Sherlock var riktigt bra? Se den!

måndag 14 februari 2011

Där drömmar blir till 2?

Den senaste tiden har det hänt väldigt mycket med boken. Det har varit intervjuer, recensioner och annat spännande (som att Där drömmar blir till exempelvis fick bli månadens huvudbok i Barnens Bokklubb). Fast det är inte allt.

De senaste veckorna har jag fått flera förfrågningar om en fortsättning på Där drömmar blir till, och ni anar inte hur glad jag blir över att så många därute har hört av sig och undrat! Svaret på era frågor är att jag just nu har tagit ledigt från mina studier i Lund (jag läser dock två distanskurser i litteratur), för att ha tid till att skriva på min andra bok - en uppföljare till Där drömmar blir till som just nu går under arbetsnamnet Mardrömmar. Mycket mer vill jag inte riktigt avslöja, annat än att jag har kommit en bra bit och att jag själv tycker att det är väldigt roligt att äntligen få återvända till Enderra och de karaktärer som har en sådan särskild plats i mitt hjärta. Liksom jag tror att jag har nämnt tidigare så är berättandet ett äventyr även för mig, och trots att jag har berättelsen ganska så klart utstakad för mig blir jag ständigt överraskad över de vändningar som Olivia, Johnny, Benjamin, Ana och Simon Tara ibland bestämmer sig för att ta. Det ska bli roligt att se vad det här leder till, för jag skulle ljuga om jag sade att jag anser att Olivias och Johnnys berättelse är färdigberättad.

Intervjun från Sydsvenskan... Skannad!

 
Den här intervjun publicerades i Sydsvenskan den 10 februari 2011.

Glad Alla Hjärtans Dag...

... till alla mina fina läsare därute!

torsdag 10 februari 2011

Intervju i Sydsvenskan!

Någon som har läst Kultur & Nöje i Sydsvenskan idag? Inte?

Om ni inte har gjort det tycker jag att ni ska slå upp sidan med Kultur för unga. Och har ni gjort det, vet ni antagligen redan att där idag finns en fin intervju med mig, där jag bland annat pratar om varför jag har använt citat i början av varje kapitel i boken. Läs den!

Tyvärr har den inte lagts ut på hemsidan så jag kan inte länka till den, men jag ska försöka skanna in den så att ni alla kan få ta del av den!

onsdag 9 februari 2011

Bloggintervju!

Minns ni Karolina som skrev så fint om boken på bloggen Bubblan i bibblan, som jag skrev om i ett av mina tidigare inlägg? I alla fall så kontaktade hon mig och frågade om jag ville ställa upp på en intervju och självklart ville jag det!

Så här blev det och jag tackar Karolina än en gång för att hon hörde av sig till mig och för att jag fick svara på så roliga frågor!

onsdag 2 februari 2011

Vad är det egentligen som är så speciellt med Clark Kent?

SPOILERVARNING för den som inte har sett tv-serierna Smallville och Merlin!

Från vänster: Oliver Queen (Green Arrow), Jimmy Olsen, Chloe Sullivan,
Lois Lane, Clark Kent, Lana Lang och Lex Luthor
Jag har alltid någon tv-serie som jag följer och knappt kan sluta titta på utan att bli helt galen på vad som kommer att hända. Just för tillfället är jag därför fast i den amerikanska serien Smallville som handlar om Superman/Clark Kents liv innan han blev Superman. Man får följa hur han lär känna sitt öde och bestämmer sig för att bli den hjälte som världen – och särskilt staden Metropolis – behöver, hur han hamnar som reporter på tidningen The Daily Planet, hur han träffar sitt livs stora kärlek Lois Lane och hur hans vän Lex Luthor långsamt omvandlas till hans värste fiende.

Serien är späckad med superkrafter, svåra val, gott och ont och annat smått och gott som gör att jag verkligen, verkligen förstår hur den har fått lov att fortsätta i tio säsonger. Och ju närmare man kommer desto bättre blir det.

Eftersom Smallville har varit en av de tv-serier som tv6 har sänt på eftermiddagarna, precis vid den tiden då man kommer hem från skolan och ska ta sig sin eftermiddagsmacka innan man börjar med läxorna, så har jag i princip följt serien från början. Fast jag har inte sett riktigt alla avsnitt, vilket med en serie som Smallville är okej, eftersom de flesta avsnitten är fristående, åtminstone i de första säsongerna.

I somras gick dock säsong 6 och den följde jag nästan varje dag. Så det blev så att jag och mina syskon lade ihop till säsong 7 och 8 att ha inför hösten. Fast det blev inte riktigt av att se den, inte förrän nu. Nu har jag bara några få avsnitt kvar av säsong 8 och håller på att längta ihjäl mig efter säsong 9, som jag redan har sett några ströavsnitt av. Just nu sänds säsong 10 i USA.

Det som är så bra med Smallville är nog det att jag redan vet i princip hur det kommer att sluta. Jag är inget extremt proffs på Superman-mytologi, men känner till grundstoryn och vet ju att Clark Kent kommer att bli reportern i glasögon som i telefonkiosker byter om till blå tights och röd mantel för att rädda världen för sina superkrafter. Jag vet att han kommer att bli kär i Lois Lane och att Lex Luthor kommer att bli hans ärkefiende.

Fast det bästa är självklart inte det här. Det är att följa hur det går till. Jag vet att Clark Kent kommer att bli Superman, men hur gick det till? Jag vet att han kommer att förälska sig i Lois Lane, men hur träffades de egentligen? Och vad var det med vänskapen med Lex Luthor som gick så fasansfullt fel?

Det ger Smallville sina svar på.
*

Från vänster: The Great Dragon, Gwen (Guinevere), Gaius, Lady Morgana,
Merlin, Prince Arthur, King Uther
En annan serie som faktiskt inspirerades av Smallville på grund av just det formatet – att visa berättelsen om en känd person innan han blev denne kände person – är en annan av mina favoritserier, nämligen brittiske Merlin. Den berättar en annorlunda variant av den välkända legenden om kung Arthur, där Merlin är en ung man med extraordinära magiska krafter, jämnårig med den arrogante och odräglige prins Arthur (alltså Arthur innan han blev kung). Merlin får veta att han måste skydda Arthur och blir på så sätt hans tjänare. Andra "kändisar" som dyker upp är Arthurs barndomsvän, Lady Morgana och hennes tjänarinna Gwen (som är ett smeknamn för Guinevere).

Precis som med Smallville är det det här som är så spännande. Arthur-legenden är jag väldigt bekant med, eftersom den alltid har intresserat mig. Därför vet jag redan att Merlin kommer att bli den mäktigaste trollkarlen någonsin, att Arthur kommer att bli den gode och rättvise kungen av Camelot och den främste av riddarna av det runda bordet, att Guinevere kommer att bli hans drottning och att Lady Morgana kommer att förråda dem allihop och vända sig till ondskan.

Fast eftersom den här serien kör på sin egen tolkning av legenden, blir jag ständigt överraskad. Allt gick kanske inte till riktigt som man trodde och det är verkligen spännande att se hur serien har valt att berätta historien. Dessutom tror jag nästan att jag ska dö när klassiska symboler och karaktärer dyker upp längs vägen, såsom Lancelot, Mordred, Lady of the Lake, svärdet Excalibur, det runda bordet och riddarna runt det.

Dessutom är det väldigt roande att se när alla andra karaktärer runt om både Clark Kent och Merlin, drar djupa suckar när de tror sig ha hamnat ensamma i knipa med bara någon av de två. För hur skulle Clark Kent/Merlin kunna rädda dem ur en dödsknipa?

Ja, ja, nu blev det här inlägget fruktansvärt långt, men det var kul att skriva det. Hade velat få med några scener från mina favoritavsnitt, men de gick inte att bädda in. Så ni får klicka er runt på Youtube själva!