tisdag 26 april 2011

Anna!

En av många bloggar jag läser är Livet på andra sidan, en blogg som en av mina kursare, Anna (som skriver så fina kommentarer här), från Litteraturvetenskapen har. Där skriver hon inlägg om lite allt möjligt, men framför allt om hur det är att bo i Köpenhamn, dit hon flyttade i höstas. Nu har hon fått tid till att läsa Där drömmar blir till också, och så här fint skriver hon om den!

Tack så mycket, Anna! Det betyder alltid särskilt mycket när det kommer från en vän!

Vår, sommar, Mardrömmar och Within Temptation

Lov är härliga. Särskilt när solen skiner, träden slår ut och man kan sitta i skjorts på balkongen utan att frysa det minsta. Jag spenderade mitt påsklov i Paris, en stad som betyder mycket för mig av flera olika anledningar (jag bodde exempelvis där när jag var yngre), och där kändes det som om våren var över redan. Sommaren hade kommit, med den där riktiga värmen som känns även i vindarna och allt var utslaget, mörkgrönt och vackert. Det var verkligen tur att det fina vädret hade nått även hit, för annars hade det varit sorgligt deprimerande att återvända hit igen i söndags.

Sånt här kan man sitta och göra ibland när man längtar efter att få se även sin nästa berättelse i tryck...

Igår satt jag på balkongen och läste igenom slutet på det första utkastet av Mardrömmar. Det är en del jag vill ändra, karaktärer jag vill ta bort och karaktärer jag vill lägga till. Händelser som kanske inte behöver vara kvar, och händelser som måste utvecklas, bli bättre och mer spännande. Fast det känns bra och jag kan knappt vänta tills jag känner mig så pass färdig att jag kan visa det för någon. Har redan smygvisat de åtta första kapitlen för min mamma och en av mina närmaste vänner. De gillade dem, och det känns lovande. Det ska bli så spännande att se vad de tycker om resten, när jag väl känner mig redo för att visa dem det.


När jag satt där och läste, lyssnade jag även på mitt senaste inköp, nämligen Within Temptations nyaste album. Köpte det i min favoritaffär i Paris - Virgin Megastore som finns på Champs-Elysée. Att komma dit är som att komma till musikhimlen, för där finns nästintill allt (utom soundtracket till Red Riding Hood, som jag hade hoppats på att hitta...)! Det är underbart. Och just som jag gick runt där, hittade jag alltså The Unforgiving, albumet som jag inte ens visste att jag hade väntat på. Man kunde lyssna på det och så fort jag satte på mig hörlurarna försvann jag in i Within Tempations underbara värld. De är verkligen ett av mina absoluta favoritband och jag har två av deras tidigare album - The Silent Force och The Heart of Everything - vilka båda två rymmer några av mina mest spelade låtar (om ni lyssnar in låtlistan som inspirerade mig till Där drömmar blir till kan ni även hitta dem där). Sharons röst är avundsvärd och låtarna är både känslosamma, starka och coola. Så bäst. Och inte blir det sämre av att detta nya album är ett slags soundtrack till en ny serie (som i seriealbum, inte tv-serie) med samma namn. Jag som alltid har önskat lite i smyg att Within Tempation skulle få göra några låtar till Där drömmar blir till (och Mardrömmar!) om den någon gång skulle bli film!

Favoritlåtar hittills: Shot in the Dark, In the Middle of the Night, Faster, Sinéad och Lost. Jag säger bara: Lyssna på dem!

torsdag 21 april 2011

Red Riding Hood

Bilden är hämtad härifrån.
Det är påsklov nu och jag var och såg Red Riding Hood igår. Amanda Seyfried i huvudrollen, en varulv istället för en varg och regissören till Twilight? Jag var tvungen att se den.

Dock var jag rädd för att jag skulle bli besviken. Att den inte skulle leva upp till förväntningarna. Att jag skulle gissa vem som var varulven alldeles för lätt. Hade läst i någon recension att det var skrattretande lätt.

Som tur var, var det inte alls så. Jag gillade filmen. Den var mycket mörkare än Twilight, spännande och jag satt på helspänn hela tiden och undrade vad som skulle komma härnäst. Dessutom hade jag inte den blekaste aning om vem varulven var förrän den avslöjade sig på slutet. Det var både frustrerande och härligt att inte kunna lista ut det, även om jag ändå satt och eliminerade olika misstänkta under filmens gång.

Sedan är det ju en ny version av en klassisk saga. Rödluvan har ju alla små barn hört talas om. Och jag älskar verkligen sagor - vilket ni säkert har insett vad tanke på att jag ser min egen bok som något av en saga. Det är något alldeles särskilt med dem, de har en magi som ingenting annat. Dessutom är de så välkända att de flesta människor antingen har läst eller hört talas om dem. Det använde sig filmen av, på ett bra sätt. Man kände igen sig, men ändå inte.

Och som om det inte var nog, så var soundtracket riktigt, riktigt bra. Jag lyssnar alltid efter soundtrack i filmer, för det brukar verkligen förhöja (plus att jag är något av en soundtrack-nörd). Det här var fantastiskt bra, särskilt låtarna av Fever Ray (som är det namn som svenska Karin Dreijer Andersson använder som soloartist).



fredag 15 april 2011

Vilken kvinna!

Man läser så väldigt mycket om genus, jämlikhet och skillnader och likheter mellan män och kvinnor just nu. Det ska finnas bra förebilder för oss att titta på och självklart kan tjejer göra det som killar kan och killar göra det som tjejer kan!

Själv har jag alltid älskat Disney-filmer, särskilt de som kom under min uppväxt på 90-talet. Jag kan citera flera av dem utantill och kan fortfarande titta på dem om och om igen utan att tröttna. Därför känns det extra hårt att behöva tänka på hur karaktärerna i Disney-filmerna ser ut och beter sig. De är inte alla alltid så jämlika eller genusmedvetna. Så jag bestämde mig för att göra en fem-i-topp-lista på Disney-karaktärer som jag anser ändå kan vara förebilder för unga tjejer idag:


1. Esmeralda
Högst upp på listan ligger min nuvarande favorit. Faktum är att hela filmen är fantastisk och samtidigt väldigt annorlunda mot de andra Disney-filmerna (och sin originalförlaga – Victor Hugos roman är ju mest bara otroligt deprimerande och hemsk).

I Ringaren i Notre Dame (1996) är Esmeralda en ung zigenarflicka med en stark känsla för rättvisa. Hon är lika vacker som hon är modig och smart, hon överlistar alla soldaterna och slåss mot Phoebus med en ljusstake. Dessutom lär hon Quasimodo att han är vacker och god som han är, samt att hon räddar Phoebus liv. Hon är en riktig hjältinna och en sann förebild för alla.

Fast det bästa klippet är det här. What a woman!



2. Mulan
När jag har läst olika debatter om hur hemska förebilder Disney-kvinnorna är, har jag alltid sett någon som har tagit upp Mulan som ett motargument. Är hon inte en stark kvinna om någon, som tar sin pappas plats i armén och slåss bland männen? Men nej se, det är hon inte. Jag undrar varför.

Mulan är titelkaraktären i Mulan (1998). Hon passar inte riktigt in som en perfekt ung kvinna i det kinesiska samhället och får tidigt veta att hon aldrig kommer att få en make, då hon inte är som andra kvinnor. För Mulan är inte den som sitter tyst och serverar te medan männen pratar, hon säger det hon tycker även om andra skäms för henne. Och när hennes pappa hotas ger hon sig iväg för att strida i hans ställe, där hon både bevisar för hela Kina och sig själv att hon kan göra precis det som alla männen kan, om inte bättre. Hon är smartare än dem allihop, ser möjligheterna de andra missar och räddar Shangs liv. Dessutom är det hon som kommer på planen om hur de ska rädda kejsaren – trots att hon blivit avslöjad som kvinna och bortstött från armén. Och det som är så intressant var att denna motståndare mot Mulan sade att det inte var förrän Mulan ”blev en man” som allt blev bra. Ändå är det inte förrän hon klär sig som kvinna och även får sina manliga vänner att göra det som hon vinner över de sista hunnerna och räddar kejsarens liv. Hennes bästa vapen är hennes intelligens och hon inser det som ingen annan tänker på – att ingen man i den tidens Kina skulle misstänka en attack från en kvinna.

Ville ha med det här klippet också, bland annat för att killarna är så fina i sina kvinnokläder och för att det tydligt visar på allt jag har försökt beskriva. Där står männen och försöker med sin råstyrka och kommer ingen vart. Sedan kommer Mulan med sin idé och räddar dem alla. Coolt.



3. Lady Kluck
Ibland kanske man inte alltid ska titta på huvudkaraktärerna om man vill ha någon som är riktigt bra. Birollerna kan vara minst lika bra förebilder - om inte bättre. Ett bra exempel på detta hittar man i Robin Hood (1973). Den gick faktiskt på Disney Channel i söndagskväll och medan vi dukade undan middagsbordet hade vi igång tv:n. Det var den där scenen när Robin Hood har klätt ut sig till en stork för att kunna vinna bågskyttetävlingen och blir avslöjad. Lille John hotar Prins John och sedan utbryter den några lekfulla fajter. Det intressanta att se här är att Marion – den kvinnliga huvudrollen – mest bara springer efter Robin Hood, skrattar och håller honom i handen, medan han slåss för dem båda. Visst, hon kastar några pajer, men det är också allt.

Någon som däremot gör motstånd och totalt stjäl showen är Marions väninna, den underbara Lady Kluck. Inte bara har hon humor, hon är totalt orädd och med enbart sig själv och en liten gyllene pil till hjälp tar hon sig an alla de stora noshörningssoldaterna – och vinner!

Är hon inte helt enkelt fantastisk?



4. Pocahontas
En förebild för alla som kämpar för jämlikhet mellan både män och kvinnor, och alla med olik etnisk tillhörighet, samt de som kämpar för naturen, är utan tvekan Pocahontas. Hon är titelkaraktären i Pocahontas (1995), en stark och modig kvinna som går sin egen väg, tror på sig själv och kämpar för det som hon tror är rätt. Hon lär John Smith om naturen och att man inte kan äga den. Hon ställer den viktiga frågan om vilka som egentligen är ”vildar”. Dessutom räddar hon alla och lyckas övertala dem (alla utom den girige Ratcliffe) om att det måste bli fred mellan indianerna och nybyggarna.



5. Nala
Ja, vad kan man då slutligen säga om Nala, Simbas kärlek i Lejonkungen (1994)? Hon är en kaxig, stark och modig lejonhona som alltid vinner över Simba och som är med och leder striden mot Scar (om ni tittar efter så är hon den första som går till attack mot hyenorna efter att Scar har erkänt att han dödade Mufasa). Det är hon som är med på alla busiga upptåg och i slutet är hon med och övertygar Simba om att han borde återvända och ta sitt ansvar som kung över Lejonklippan.

Är hon inte bra i det här klippet?


Så, det var min fem-i-topp! Vilka är era starka Disney-favoriter?

onsdag 13 april 2011

Sista dagen att rösta i Bokjuryn!

Idag är det den 13 april - alltså sista dagen att rösta i Bokjuryn! Lägg gärna din röst på Där drömmar blir till!





Jag har tidigare skrivit om Bokjuryn här.

tisdag 12 april 2011

Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt?

Jag skäms. Skulle egentligen ha publicerat det här inlägget igår, men glömde alldeles bort det. Så det får bli idag istället!

Igår var det nämligen en speciell dag som påminde mig om den 27 september 2010 (dagen när Där drömmar blir till kom ut i bokhandlarna)... Det var nämligen den dag då Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt? släpptes i alla bokhandlar!

Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt? är skriven av Anette Eggert, som liksom jag, debuterar på Bokförlaget Opal. Vi träffades på Bokmässan i Göteborg när jag precis hade sett min bok för första gången och hon nyligen hade fått reda på att hon skulle få sin publicerad. Dessutom är hon också från Skåne!

Så kolla upp denna fina bok som jag ska köpa så fort jag kommer till en bokhandel och grattis Anette till att boken äntligen är ute! Jag vet hur fantastiskt bra det känns.

Tips! Besök gärna Anettes hemsida och bokens Facebook-sida.

fredag 8 april 2011

Rösta på "Där drömmar blir till"!

Jag tycker väldigt mycket om hemsidan Barnens Bibliotek. Där finns boktips, skrivtips och lite annat smått och gott som är kul att ta del av om man älskar att läsa och skriva. Nu var det länge sedan jag gick in där, vilket innebar att jag upptäckte några saker idag, som jag skulle vilja dela med mig av:

1. Där drömmar blir till fanns med bland Christinas boktips av Ungdomsböcker 2010!

2. Den 13 april är sista dagen att rösta i Bokjuryn! Bokjuryn utser föregående års bästa böcker i alla åldrar och kategorier, och man kan rösta på precis alla böcker som utkom under 2010. Lägg gärna en av dina fem röster på Där drömmar blir till och glöm inte att rösta!

Bilden är hämtad från Bokjuryns hemsida.

3. Barnens Bibliotek tipsar ofta om roliga länkar och idag tipsade de särskilt om länken till sajten Squoosh. Det är tydligen en alldeles ny sajt med skrivtips, ordlistor, intervjuer med författare och möjlighet till att göra en egen bok. En guldgruva för blivande författare eller bara de som tycker att skrivande är bland det roligaste som finns. Kolla in den!

torsdag 7 april 2011

Bergaskolans Wall of Fame

På min gamla gymnasieskola, Bergaskolan i Eslöv, finns det någonting som kallas skolans "Wall of Fame". (Jag har tidigare nämnt denna här). Den gjordes som projektarbete av några elever som ville uppmärksamma skolans idrottstalanger, men när den första artikeln om mig och boken kom ut (den gjordes faktiskt på skolan, och min handledare/före detta filosofilärare var också med) så satte någon upp den bredvid denna "Wall of Fame" för att visa på att skolan hade haft fler talanger än bara idrottare. Nu har jag aldrig haft nöjet att se detta själv, så en vän till mig var vänlig nog att fotografera det när hon var på skolan och så här ser det alltså ut:

Ja, det är jag ...


... som är på bilden i artikeln i den vita ramen
till höger om den riktiga "Wall of Fame"


Närbild!

Vad tycks? De har, som sagt, ramat in den första artikeln om mig och boken, som publicerades i Skånska Dagbladet i oktober 2010, om jag inte minns helt fel. Var ni inte med då så finns blogginlägget här. Där finns en länk till artikeln som fortfarande ligger uppe på Skånskans hemsida!

Nytt typsnitt i headern!

Okej, jag gör aldrig några större förändringar på den här bloggen, för jag trivs med den som den är. Men när jag plötsligt snubblade över just det typsnitt som används på framsidan och baksidan av Där drömmar blir till, så kände jag att jag helt enkelt bara var tvungen att ändra det även i headern på den här bloggen.

Visst blev det fint!


P.S. Om ni undrar så heter typsnittet Treasure Map Deadhand!

tisdag 5 april 2011

Kämpa för varenda unge!

När jag blir stor och får en fast inkomst ska jag bli Världsförälder inom organisationen UNICEF. Varför? För att jag vill hjälpa till. För att jag anser att alla barn i världen har rätt till att sjukvård, skola och ett bra liv. För att jag fortfarande har kvar hoppet om att kunna förändra världen, och för att jag är säker på att det går att ändra ett barns livsvillkor till det bättre om vi en efter en ställer oss upp och tar vårt ansvar.

Just nu pågår kampanjen För varenda unge och då jag ännu är för fattig för att bli Världsförälder, väljer jag att hjälpa till genom att visa upp fina banners, samt blogga för varenda unge. Läs och dra ditt strå till stacken. Du behövs.

Kämpa för varenda unge!

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad. 

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller" facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet. Du kan göra större skillnad än du tror.


Längtar till våren... Och att läsa om böckerna om Gemma Doyle

Tänk att det redan är april! Mer än halva vårterminen har gått och om man bortser från det faktum att solen för tillfället har gömt sig bakom vitt dis och lite väl grå moln, så är det snart vår.

Så mycket händer just nu. Snart ska man ansöka till universitetet igen, kurserna håller på att gå mot sitt slut och sakta men säkert växer Mardrömmar fram. Just nu filar jag på kapitel tjugoett och känner mig förvånansvärt nöjd (helt nöjd blir jag nästintill aldrig, och kommer nog inte att vara förrän efter ytterligare några genomläsningar). Tackar även mig själv för att jag föll för frestelsen att köpa den vackra boken om tecken och symboler på bokrean, då den har hjälpt mig en hel del vad gäller en ny karaktär.

En annan sak som också har blivit förknippad med vår för mig är att läsa om Libba Brays trilogi om Gemma Doyle. De tre böckerna (A Great and Terrible Beauty, Rebel Angels och The Sweet Far Thing) är mina absoluta favoriter och anledningen till att jag förknippar dem med våren (främst den sista), är för att den avslutade delen, The Sweet Far Thing, utspelar sig på våren samt att jag läste ut den precis dagarna efter min student, för två år sedan.

Det är inte ofta jag läser om böcker, men den trilogin kan jag nog läsa om hur många gånger som helst utan att tröttna. Den har nämligen allt. Magi, läskigheter, vänskap, kärlek, 1800-talets England, korsetter, internatskola, mentalsjukhus, existentiell ångest och en nypa livsvisdom. Dessutom älskar jag Gemma Doyle som huvudperson, eftersom hon är så oerhört mänsklig. Man känner igen sig i henne, för samtidigt som hon är stark, modig och lojal, så är hon även svag, gör fel och begår misstag jämt och ständigt. Hon vågar stå ensam, men väljer samtidigt vänner som kanske inte alltid vill henne väl för att åtminstone bli omtyckt för en liten stund. Inte heller väntar hon på att bli räddad eller kysst av den hon älskar, hon tar saken i egna händer. Och så har hon övernaturliga krafter som gör att hon kan uppfylla sin mest djupaste längtan - även om det kanske inte alltid är så enkelt att veta vad det är.

Något som inte precis gör det hela sämre är att jag tycker väldigt mycket om Libba Brays språk. Jag blir alltid grön av avund över hur hon lyckas få in så många vackra funderingar och visdomar om livet, och hur hon samtidigt kan vara så rolig och så allvarlig. Dessutom är hon mångfacetterad, vilket hennes två andra romaner (utöver trilogin) visar tydligt. Going Bovine är en annan favorit, en satir om en pojke som får galna kosjukan och ger sig av på en roadtrip till Disneyland tillsammans med en hypokondrisk dvärg och en odödlig trädgårdstomte som tror att han är den nordiske guden Balder. Beauty Queens - om tonårstjejer på väg till en skönhetstävling, men som kraschlandar på en öde ö - kommer ut i maj och står högst upp på min önskelista till födelsedagen. Och snart kommer en ny serie, The Diviners, som kommer att utspela sig i 1920-talets New York. Jag kan knappt vänta.

Fast fram tills dess läser jag om mina tre första favoriter och njuter av allt det som gör dem till mina favoritböcker. Ta de är citaten till exempel (från A Great and Terrible Beauty):


"But forgiveness...I'll hold on to that fragile slice of hope and keep it close, remembering that in each of us lie good and bad, light and dark, art and pain, choice and regret, cruelty and sacrifice. We're each of us our own chiaroscuro, our own bit of illusion fighting to emerge into something solid, something real. We've got to forgive ourselves that. I must remember to forgive myself. Because there's an awful lot of gray to work with. No one can live in the light all the time."
"In a world beyond this one, that river goes on singing sweetly, enchanting us
with what we want to hear, shaping what we need to see in order to keep going. In those waters, all disappointments are forgotten, our mistakes forgiven. Gazing into them, we see a strong father, a loving mother, warm rooms where we are sheltered, adored, wanted. And the uncertainty of our futures is nothing more than the fog of breath on a windowpane."
"You can never really know someone completely. That’s why it’s the most terrifying thing in the world, really—taking someone on faith, hoping they’ll take you on faith too. It’s such a precarious balance, it’s a wonder we do it at all. And yet..."
"There are no safe choices. Only other choices."

Fler citat från Libba Bray? Antingen läser du hennes underbara böcker, eller också klickar du här.

"En riktigt intressant och välskriven bok som fängslade"

En riktigt intressant och välskriven bok som fängslade. Många fantasyböcker kan ju överdriva allt, men Emma lyckades otroligt bra med att hålla en lagom dos fantasy. Jag för min del är inte helt nöjd med slutet, det är för öppet för min smak och gör det inte helt slutgiltligt. Så jag hoppas verkligen att Emma har planer på en andra del.
Har totalt missat den här fina recensionenAngelikas blogg Lillankan. Och blir så oerhört glad när folk hoppas på en uppföljare!

fredag 1 april 2011

Helt enkelt mycket läsvärd!

Åh, nej. Idag är det första april. En av årets värsta dagar, eftersom jag är ganska lättlurad och alla vet om det. Än så länge har jag dock klarat mig, och något som inte är ett skämt är i alla fall den här fina bloggrecensionen som hjälpte till att förgylla min fredagsmorgon:
Av 5 stjärnor får den en klockren 5a! Älskade handligen och det är en av dom bästa böckerna jag läst på länge. Det var bra skrivet och bara super! HELT ENKELT MYCKET LÄSVÄRD!
Så skriver Elin L på den härliga fotobloggen Digitalfoto. Läs hela recensionen här.