fredag 30 mars 2012

Omslag och handling till The Diviners!

Nu har omslag och en lite utförligare beskrivning av handlingen till Libba Brays nya historiska fantasyroman The Diviners äntligen dykt upp!


Evie O'Neill has been exiled from her boring old hometown and shipped off to the bustling streets of New York City--and she is pos-i-toot-ly thrilled. New York is the city of speakeasies, shopping, and movie palaces! Soon enough, Evie is running with glamorous Ziegfield girls and rakish pickpockets. The only catch is Evie has to live with her Uncle Will, curator of The Museum of American Folklore, Superstition, and the Occult--also known as "The Museum of the Creepy Crawlies."
When a rash of occult-based murders comes to light, Evie and her uncle are right in the thick of the investigation. And through it all, Evie has a secret: a mysterious power that could help catch the killer--if he doesn't catch her first.
Jag har sett fram emot den här boken i säkert ett och ett halvt år, minst! Som alla som har följt den här bloggen säkert redan vet är Libba Bray en av mina absoluta idoler och hennes historiska fantasytrilogi om Gemma Doyle är mina favoritböcker. Jag har sjukt höga förväntningar på den här serien, som är planerad till att bli fyra böcker. Och handlingen låter verkligen bra! Jag vet inte hur jag ska kunna vänta ända till september... eller november? Plötsligt har det börjat dyka upp olika information på olika sidor. Undrar vem man ska lita på.

Omslaget då? Ja, jag tycker inte att det är lika vackert eller snyggt som Libba Brays andra omslag (se A Great and Terrible Beauty, Rebel Angels, The Sweet Far Thing, Going Bovine och Beauty Queens), men det har ändå något särskilt. Hur som helst kommer det knappast att hindra mig från att kasta mig över den här boken så fort den kommer ut. Avskyr när jag längtar "för långt" fram, men jag kan inte hjälpa det. Vill läsa nu!

Jag har tidigare skrivit om The Diviners här.

 
Bild och beskrivning av handling är hämtade från Goodreads.

torsdag 29 mars 2012

Månadens uppdatering: Mars

Haha. Varenda gång jag skriver ett sådant här inlägg känns det som om det var år sedan jag bloggade senast. Och vad har jag för ursäkt den här gången? Ja, att jag har haft fullt upp med redigeringen av Mardrömmar...?

Så här ser i alla fall läget ut just nu:

Mardrömmar: Sedan sist har jag arbetat på hårt och nu har jag skickat in den andra delen till min redaktör. Är på god väg även med den tredje, men jag kan ännu inte svara på om jag kommer att hinna bli klar så att den färdiga boken kan komma ut till hösten. Jag vill ju att det ska bli bra, och jag lovar att det kommer att vara värt att vänta på...

Har läst/läser: Ingenting alls. Nu tar redigeringsarbetet all min tid, och när jag väl pausar är det som om jag inte orkar läsa någonting annat. Istället blir det TV:n som man bara kan slänga sig framför och däcka vid.

Vill läsa: Massor. Har så många serier som jag vill börja läsa, och eftersom det är vår börjar jag känna för att läsa om mina favoritböcker, Gemma Doyle-trilogin av Libba Bray. Dessutom kommer ju Eld ut om en knapp månad, och jag har även börjat längta på allvar efter Libba Brays nya, The Diviners (som jag snart kommer att skriva ett inlägg om).

Har sett/ser: Det känns som evigheter nu, men jag har sett om andra säsongen av Sherlock med mamma och pappa. Sedan har jag sett tredje säsongen av Buffy the Vampire Slayer*, samt kommit ikapp i Once Upon A Time, The Vampire Diaries och Glee. Man kan väl säga att det märks att jag har återförenats med min syster... Har även börjat kolla på New Girl, som är ganska kul. Dessutom har jag sett många bra filmer! Pappa köpte ihop ett gäng äldre filmer på någon filmrea och därför har jag sett Zodiac, Signs, Invictus, Hereafter och Body of Lies. En väldigt bra blandning och jag rekommenderar dem alla om ni inte redan har sett dem. Och så har jag varit på bio! The Hunger Games, så klart. Lovar att skriva en recension så fort jag får lite mer tid över...

Vill se: Fortfarande Captain America: The First Avenger. Det får bli filmkväll snart. Och Game of Thrones. Har inte fått sett det än. Kanske ska önska mig boxen i födelsedagspresent och se den då istället. Dessutom har jag börjat peppa för The Avengers och Snow White and the Huntsman allt mer, eftersom de var de stora trailers som visades innan The Hunger Games på bion. Vill se, vill se!

Har lyssnat på/lyssnar på: Min Mardrömmar-spellista på iTunes, min Våren 2012-spellista på iTunes, min Vampire Diaries Season 3-spellista på Spotify och lite annat smått och gott. En del Evanescence, Within Tempation och Globus. Och så The Hunger Games: Songs from District 12 and Beyond** och The Hunger Games: Original Motion Picture Score***, så klart! Är man en soundtrack-nörd så är man. Och de är ju sjukt bra också.


*Som var så bra! Efter varenda säsong jag ser så tänker jag att "det här måste vara min favorit, det är så himla bäst!", och det blir verkligen bara bättre och bättre, trots att man inte kan tro att det kan bli det. Dessutom kändes det lite sentimentalt och sorgligt att se det sista när de går ut High School. Påminde mig om att det är tre år sedan jag tog studenten. Känns både som igår och en evighet sedan.

**Rekommenderar framför allt Arcade Fire, Maroon 5 och Birdy. Lyssna!

***Som passade så oerhört bra till filmen. James Newton Howard fortsätter att vara en av mina absolut favoritkompositörer.

fredag 9 mars 2012

Vem är din Fandom Crush?

Fredag! Solen skiner, fåglarna kvittrar utanför fönstret och det känns som vår. Igår har jag en riktigt effektiv dag på redigeringsfronten, och än så länge går det ganska bra idag med...

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg där jag publicerade mitt Fandom Identification Card efter att ha gjort ett väldigt roligt test. Nu såg jag för en vecka sedan hos Elins bokblogg (Gummistövlar) att det fanns ännu ett test som avslöjade vem som var ens "Fandom Crush". Och eftersom jag är den nörd jag är var jag så klart tvungen att ta testet. Här är mina resultat (jag gjorde båda testen - så ni kan se både vilken kille och vilken tjej jag skulle passa bäst med):


Peter Pevensie. Underbare, modige Peter. Den duktige storebrodern som jag faktiskt alltid identifierade mig med (storasyster som jag är). Är det honom jag passar bäst med? För ärligt talat var det ändå alltid den mer komplicerade lillebrodern Edmund som var min favorit...

Tyvärr har jag ännu inte läst The Mortal Instruments, men jag fick alla böckerna i julklapp så jag ska läsa dem så fort jag får tid (troligtvis på sommarlovet). Fast Jace har jag självklart hört talas om, och med tanke på allt jag hört så kan det väl inte vara så dumt att vara älskad av honom...

Och President Snow. Vad ska jag säga? Blod- och rosdoftande andedräkt är väl inte direkt någonting som attraherar mig särskilt mycket. Dessutom är han väl ganska kort, om jag inte minns fel? Och den där diktatur-grejen... Ja, vi är nog definitivt inte menade för varandra.


Lyra Belacqua! Underbara, starka och modiga Lyra! Dig skulle jag ha dejtat redan när jag var elva, om du frågade mig och inte var kär i Will.

Däremot har jag varken läst Matched eller Inheritance Cycle, så jag kan inte svara på ifall testet stämde angående de andra två. Trist.

Vem är er Fandom Crush?

tisdag 6 mars 2012

The Iron Lady

Förra helgen var jag och såg The Iron Lady på bio. Bara dagen efter vann Meryl Streep en Oscar för sin insats som Margaret Thatcher i filmen, och jag måste säga att jag tyckte att det var välförtjänt.

Jag har aldrig skrivit en filmrecension här på bloggen förut, och jag tänkte inte direkt börja med det nu. Istället blir det här bara lite om mina tankar kring filmen, eftersom jag verkligen gillade den.

***SPOILERVARNING!***

 Först och främst tyckte jag att det var ganska synd att jag kände till så lite om Thatcher sedan innan. När man läser historia i skolan läser man ju ofta bara om sitt eget lands historia och det som påverkat det egna landet (eller sådant som alla bör känna till, såsom exempelvis franska revolutionen). Jag visste i princip ingenting om vad som hade hänt i Storbritannien under Thatchers styre, och förutom att hon just kallades "Järnladyn" och var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister visste jag inte heller så mycket om Margaret Thatcher som person och premiärminister. På grund av detta var det svårt att avgöra hur sann bilden av henne var.

 Hur som helst kunde jag inte låta bli att beundra henne. En oerhört stark kvinna som vågade trotsade kön och klass i en tid när detta var så ovanligt. Hon visste vad hon ville med sitt liv och hon var inte rädd för att ta för sig. En av de bästa scenerna (enligt mig) var när hennes pojkvän Denis skulle fria till henne. Margaret börjar prata om hur hon inte tänker bli en hustru som ger upp sitt eget liv för att ta hand om hem och barn, hur hon vill fortsätta uppfylla sina drömmar eftersom "One's life must matter!", och Denis bara ler och säger något i stil med: "But darling, that's why I want to marry you." Det var så fint. Och det var inte bara någonting han sade heller. Visst klagade han, men han stannade vid hennes sida ända till sin död. Det är kärlek.

 Sedan alla scener där Thatcher tog sig an alla de fördomsfulla männen. Underbart. Hon satte dem alla på plats, var så oerhört smart och hade alltid svar på tal. Hon visste vad hon ville och hon bad aldrig om ursäkt för sina ambitioner.

 Däremot är det intressant att se just hur Thatcher agerar som ensam kvinna med mycket makt bland en massa män. Både hur det inte verkar bekomma henne i början, medan hon - allt eftersom tiden går - blir allt mer oförskämd mot sina manliga kollegor. Hon gör bort dem, nästintill mobbar dem och kallar dem fega och svaga. Visst var det säkerligen många av männen i hennes närhet som var svaga, som bara tänkte på sina karriärer och som egentligen inte ville göra någonting. Fast var hon tvungen att sänka sig till deras nivå, bli som dem? Jag är medveten om att det är en svår balansgång, men jag kan inte låta bli att tycka att det är hemskt att se, inte bara i The Iron Lady utan även i många andra filmer och böcker, hur kvinnor i maktpositioner förändras och inte för ett ögonblick kan visa sig svaga. Till slut slutar Thatcher att lyssna på sina manliga kollegor eftersom hon inte anser att de har någonting vettigt att komma med. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men hon blir - trots att hon fortfarande är beundransvärd - en av dem som jag föraktar. Alla människor behöver hjälp ibland, men av rädsla för att inte visa sig stark nog (för att på något sätt bekräfta för sina motståndare att hon som kvinna egentligen inte alls klarade av sin makt) blir hon istället "svag", eftersom hon inte vågar släppa in någon annan. Förstår ni hur jag tänker?

 I beskrivningen av filmen står det att den fokuserar på det pris Thatcher fick betala för sin makt. Det är sorgligt att hon inte hann umgås mycket med sin familj, framför allt sina två barn. Jag satt mycket och tänkte på det, varför man aldrig tycks kunna ha båda. Familjen (eller i alla fall barnen) är förhoppningsvis ändå de som alltid kommer att vara kvar, medan en karriär en dag måste ta slut.

 Sorgligt: att en av världens mäktigaste kvinnor inte längre kan gå och handla sin egen mjölk. Ibland är ålder bara hemskt och förnedrande.

 Trist: att filmen var lite seg emellanåt i nutidsbitarna.

 Annars: var det full fart i återblickarna. Till och med min pappa hoppade till i biostolen.

 Sist men inte minst hade filmen många tänkvärda citat. Kunde inte hitta alla på IMDb, men här är några av dem:
Airey Neave: If you want to change this party, lead it. If you want to change the country, lead it.

Margaret Thatcher: Watch you thoughts for they become words. Watch your words for they become actions. Watch your actions for they become... habits. Watch your habits, for they become your character. And watch your character, for it becomes your destiny! What we think we become.

Margaret Thatcher: It used to be about trying to do something. Now it's about trying to be someone. 


Ja, förresten. Har ni inte sett den, tycker jag absolut att ni ska göra det. Om inte annat för Meryl Streeps fantastiska insats.

måndag 5 mars 2012

"Guys - I'm bringing the party to you!"

Måndag idag och ny arbetsvecka. Förra veckan kände jag mig faktiskt riktigt effektiv, vilket nog märktes eftersom jag inte kom i närheten av bloggen. Förhoppningvis håller det i sig, men innan dess måste ni bara se det här:


Ännu en ny trailer till The Avengers! Gud, det kommer nya hela tiden, hur tänker de att vi ska klara oss ända tills den 4 maj??? Och det ser fortfarande riktigt bra ut! Episka fighter, superhjältar som bråkar med varandra men som håller ihop när det gäller, mer Loki... Ja, som min bästa vän sade när jag visade trailern för henne: "The Avengers kommer att bli awesome!"

Nu vill jag bara se Captain America: The First Avenger - den enda film jag inte har sett inför The Avengers. Och helst ha ett Marvel-maraton också.

Fler inlägg om The Avengers här.