fredag 6 juli 2012

The Trylle Trilogy

Bild: Adlibris
Nu har det gått nästan tre veckor sedan jag, mitt i natten, oförmögen att lägga den ifrån mig, läste ut Ascend, den sista boken i The Trylle Trilogy av den amerikanska författarinnan Amanda Hocking. Och kanske var det för att det var ett tag sedan jag kände för att sluka böcker på det sättet, eller att jag helt enkelt var något svältfödd på en bra bok, men jag blev helt förälskad. The Trylle Trilogy (bestående av Switch, Torn och Ascend) var långtifrån de bästa böcker jag någonsin läst, men det var definitivt böcker jag inte kunde lägga ifrån mig förrän de var utlästa och vars karaktärer jag verkligen fäste mig vid.

Böckerna handlar om Wendy Everly, en tjej som i den första boken, Switch, bor tillsammans med sin överbeskyddande storebror Matt och sin faster Maggie, sedan hennes mamma försökte döda henne när hon var sex år. Mamman sitter nu på en mentalinstitution, eftersom hon fortfarande hävdar att Wendy är ett monster som har bytt plats med hennes riktiga barn.

Wendy kanske inte är något monster, men hon har ändå alltid känt att hon inte riktigt är som alla andra. Hon har svårt för att komma överens med andra människor (och har blivit avstängd från flera av sina tidigare skolor), kan aldrig tämja sitt bångstyriga hår, älskar att gå barfota (hatar skor), har märkliga matvanor och - märkligast av allt - hon har förmågan att övertyga andra människor. Om hon bara tittar på dem och tänker på vad hon vill att de ska göra, så gör de det. Fast allting förändras när den mystiske Finn börjar i hennes klass. Hans blick lämnar henne aldrig och plötsligt börjar Wendy känna sig förföljd. Fast är det Finn, eller någon annan?

Bild: Adlibris

Full av frågor om sig själv, sitt förflutna och vem hon verkligen är, flyr Wendy sitt småstadsliv och hamnar i Förening - hemvist för de mystiska Trylle. Bland dem är Wendy speciell och utvald, vilket även är anledningen till att även de aggressiva Vittra är ute efter henne.

Som redan nämnt så tyckte jag väldigt mycket om böckerna. Visst börjar berättelsen som en klassisk paranormal romance, men den är ändå en väldigt beroendeframkallande och spännande sådan (och inte alls så förutsägbar som jag trodde från början). Wendy var en bra huvudperson, som ofta fick komma med snabba repliker och som genomgick en lagom intressant karaktärsutveckling. Dessutom är det fullt med roliga och coola sidokaraktärer (främst manliga) som jag inte kunde låta bli att gilla. (Den ende jag dock inte gillade var märkligt nog Wendys kärleksintresse...) Däremot var det lite synd att vissa av dem försvann när nya karaktärer introducerades, men man glömde det snabbt då de nya karaktärerna var ännu bättre. Min favorit var utan tvekan Loki, som dyker upp i Torn, en sådan där intressant karaktär som man aldrig är riktigt säker på. Jag älskade honom.

Böckerna är alla berättade i jag-perspektiv från Wendys synvinkel, men det som var väldigt roligt var de korta bonus-berättelserna som fanns med i slutet av varje bok som lite extramaterial. Det gav en ytterligare dimension till berättelsen och lite mer inblick i andra karaktärers motiv och tankar, vilket jag verkligen uppskattade.

Bild: Adlibris

Sedan måste jag även kommentera det märkliga med att författaren har använt sig av en del svenska ord i berättelsen. Vet inte om det beror på att hon ville att det skulle låta exotiskt, om hon anser att berättelsens varelser på något sätt hör hemma med Sverige på något sätt (vilket aldrig nämns i så fall) eller om hon på något sätt har svensk härstamning och på så sätt har hört orden. I alla fall låter det lite konstigt och det tar ett tag att vänja sig. Bland annat dyker ord som "Förening", "mänsklig" och "Vittra" upp. Och Loki bär ju samma namn som vår nordiske gud...

Så till sist till författaren, Amanda Hocking. Hon försökte i flera år ge ut den här trilogin, men det var inget förlag som nappade. Då bestämde hon sig för att ge ut på egen hand och gav ut sina böcker som e-böcker. Det gjorde henne till miljonär och hon är känd som en av de författare som har tjänat mest på e-böcker i USA. Det fick även ett förlag att få upp ögonen för henne och nu är The Trylle Trilogy utgiven på det amerikanska förlaget St. Martin's och det talas även om att det ska bli en film (som de flesta böcker nuförtiden). Ett tecken på att man aldrig ska ge upp om sina drömmar!

Sammanfattningsvis: om du vill läsa något väldigt spännande och romantiskt i sommar, kasta dig över The Trylle Trilogy - perfekt strandläsning!

(Läs mer om Amanda Hocking, The Trylle Trilogy och filmen på författarens blogg!)

onsdag 4 juli 2012

Gruppkram (eller The Avengers...)

För några veckor sedan fick jag äntligen sett den film som jag har sett fram emot mest under hela året, nämligen Marvel's The Avengers. Jag vet att jag utlovade någon sorts recension/uppsamling av mina tankar för ett tag sedan, men bättre sent än aldrig, eller hur?

The Avengers är filmen där fantastiske Joss Whedon (som både har skrivit manus och regisserat) har fört samman Captain America/Steve Rogers, Iron Man/Tony Stark, Hulken/Bruce Banner, Thor, Hawkeye/Clint Barton, Black Widow/Natasha Romanoff och Nick Fury. 

Bild: IMDb
Alla ni som har följt Marvel-filmerna vet redan vilka alla dessa figurer är. De fyra första har redan varit huvudpersoner i egna filmer, varav det har kommit två stycken om både Iron Man och Hulken. Black Widow introducerades för oss i Iron Man 2 och Hawkeye gjorde en cameo i Thor. Och Nick Fury har funnits i bakgrunden hela tiden, denne mystiske chef på S.H.I.E.L.D., med idén om "The Avengers Initiative". En idé om att föra samman alla superhjältar ifall det skulle komma en tid då människorna inte ensamma skulle kunna bekämpa sina fiender. Denna tid kommer när Loki, Thors adoptivbror, helt plötsligt dyker upp på jorden för att härska och ta över tillsammans med sin armé.

Jag hade hoppats på att det här skulle vara årets film för min del och det var det verkligen! Här finns allt man kan tänka sig vad gäller action och humor. Whedon har verkligen lyckats med att låta alla de olika karaktärerna vara sig själva, samtidigt som de utvecklas och blir del av någonting större. Här glöms varken Captain Americas helylleideal (och väldigt intressanta bakgrund), Thors ädla och lite Shakespeare-liknande dialog, eller Iron Mans smarta sarkasm bort. Jag får se alla mina favoriter, och de är i samma film! Ingenting har lämnats åt slumpen och det är bara så underbart bra!

Dessutom är det så tydligt att alla som är med i filmen har haft väldigt roligt när de gjorde den. Det lyser igenom och man förstår verkligen att Whedons kodnamn för filmen var "Group hug"...


BÄST (MILD SPOILERVARNING!)
Ja, hela filmen var fantastisk och jag njöt av varenda sekund. Men dessa var mina personliga favoriter...

- Marc Ruffalo som Hulken/Bruce Banner. Jag har läst det på flera bloggar och i recensioner, och jag kan bara hålla med. Var lite orolig, för jag gillade Edward Norton, men Ruffalo är riktigt bra som Banner och ger någonting nytt till karaktären - ett djup och en svart humor som gjorde mig mer intresserad av Banner och hans humörproblem. Dessutom bjuder Hulken på väldigt många skratt!

- Loki! Ja, jag erkänner. Jag var en av dem som älskade Loki - Thors adoptivbror och ödesbestämde ärkefiende - i Thor. Han var den sårbare undanskuffade trickstern som levt hela sitt liv i skuggan av en populär bror och som var lika motiverad av sin avundsjuka som av självhat och en önskan om att vara älskad och accepterad. När jag fick veta att han skulle vara skurken i The Avengers blev jag därför glad över att få se honom igen. Och inte blev jag besviken. Loki är ondskefullare, charmigare och skickligare än någonsin. Det var riktigt roligt att se.

- Thor/Loki-relationen. Alla som har sett Thor vet att bröderna har ett väldigt komplicerat och infekterat förhållande och jag var lite orolig för att det skulle hamna i skymundan. Loki må vara den store skurken för de andra hämnarna, men han är trots allt fortfarande Thors lillebror. Som tur är lämnades som sagt ingenting åt slumpen och nu är jag väldigt peppad för Thor 2 som ska komma på bio i slutet av 2013...

- Pepper Potts! Jag gillar henne och det var kul att hon fick vara med lite.


MINDRE BRA (för ärligt talat, fanns det någonting som var dåligt?)
- Att alla strider har offer... *Snyft* 

- Att Black Widow var den enda superhjältinnan. Tjejer gillar också att vara coola och slåss med skurkar, så varför får de inte vara med? Jag har verkligen ingenting emot att följa dessa superhjältar och jag skulle bli förkrossad om någon försökte byta ut ens en av dem. Fast det skulle vara trevligt med fler tjejer i gänget. (Men för att vara den enda, så gjorde Scarlett Johanson ett väldigt bra jobb!)


Sammanfattningsvis är betyget självklart. Om ni inte redan har sett den här filmen (vilket jag verkligen hoppas att ni har gjort) så får ni helt enkelt inte missa den! Själv kan jag knappt vänta tills den kommer ut på DVD, så jag håller på att ser om de andra filmerna (plus lite X-Men och Justice League-avsnitt från Smallville för att få teamkänslan) för att hålla ut...




måndag 2 juli 2012

Månadens uppdatering: Juni

Nej, gud. Jag borde börja kalla det här inlägget "Månadens försenade uppdatering", för hjälp vad dålig jag har varit på det här och på att överhuvudtaget uppdatera den senaste tiden. Förlåt för det, men anledningen är faktiskt inte så illa. Jag har "semestrat" hos mina föräldrar, njutit av storstadens liv och rörelse och arbetat på med Mardrömmar. Det har varit intensivt, särskilt som båda mina föräldrar har fyllt jämnt, men nu ska jag enbart arbeta med boken (och kanske njuta lite grann av sommaren) i fyra veckor framåt, innan det blir ordentlig semester.

Fast jag har inte bara redigerat och levt storstadsliv...

Mardrömmar: Ja, jag redigerar på. Mycket mer kan jag inte riktigt säga i nuläget... Annat än att det går riktigt bra och jag är så spänd på vad alla ska tycka!

Har läst/läser: Hela The Trylle Trilogy av Amanda Hocking, som det kommer att komma någon sorts recension på snart. Jag gillade verkligen! Nu tänkte jag börja läsa De Utvalda: Tankeläsaren av Kristin Cashore. Någon som läst? Har hört så mycket bra om den, och känner för fantasy just nu.

Vill läsa: Massor. Blev väldigt sugen på att äntligen sätta tänderna i Bloodlines, första delen i Richelle Meads spin-off på Vampire Academy, nu när det har börjat dyka upp så många recensioner av The Golden Lily... Eld ska också läsas, men den sparar jag till semestern, för den förtjänar min fulla uppmärksamhet om den ens är hälften så bra som Cirkeln.

Har sett/ser: Inte så mycket faktiskt. Pappa och bror har haft på EM-matcher de flesta kvällar, så trots att jag inte är överdrivet intresserad har det blivit att jag har vandrat förbi och tittat lite. Fast jag har ändå sett klart säsong 4 av Merlin för andra gången, sett första och halva andra säsongen av den brittiska satirserien Suburban Shootout (som handlar om hemmafruar gone maffia - det är så att man skrattar högt ibland! Och Bill Hazledine är så söt...), samt SVT:s nya inköpta BBC-serie Barnmorskan i East End som går på söndagar. Alla rekommenderas! Och sedan fick jag äntligen sett Snow White and the Huntsman på bio. Bra film, men jag blev lite besviken... Det kommer att komma ett inlägg om det.

Vill se: The Amazing Spider Man! Och The Dark Knight Rises. Sedan har jag äntligen tänkt börja se Doctor Who och Game of Thrones.

Har lyssnat på/lyssnar på: Ceremonials och Living Things. Om och om igen, på repeat. Florence + The Machine är lätt soundtracket för mitt liv under våren och sommaren 2012. Och Linkin Park är också på god väg att bli en stor del av soundtracket för sommaren. Deras nya album är nog deras bästa!