fredag 19 oktober 2012

Mina tankar kring negativa recensioner

I tisdags publicerade Nea, som har bloggen BokNea, ett väldigt intressant inlägg kallat Sågningar och sinneskval. Det handlade om hur svårt det kan vara som bokbloggare att skriva en negativ recension - särskilt när det handlar om en svensk bok - eftersom författaren kanske läser recensionen och blir sårad eller ledsen. Som avslutning bad Nea sina läsare att kommentera med sina synpunkter och jag började skriva en kommentar som jag sedan insåg blev på tok för lång. Därför tänkte jag publicera den här istället, för jag tycker att det är en väldigt viktig och intressant fråga som förtjänar att uppmärksammas.

Idag är bokbloggarna de som dominerar när det gäller att recensera barn-och ungdomslitteratur. Jag läser själv flera bokbloggar och får ofta mina egna lästips därifrån, men jag märker även att mina äldre kollegor inte är lika frälsta. Medan jag blir överlycklig över en fin recension, blir de mer misstänksamma. De litar inte alltid på att bokbloggarna säger vad de verkligen tycker, just på grund av ovanstående beskrivna problem. Själv har jag alltid tagit för givet att unga idag är modiga nog att stå för sina åsikter, men samtidigt vet jag ju själv hur jobbigt jag kan tycka att det är när jag hamnar i samma sits själv. Därför tänker jag så här:

Som författare ska jag inte sticka under stol med att det känns lite hårt att läsa när någon har skrivit någonting negativt om ens bok. Man har ändå lagt ner väldigt mycket arbete och ens högsta förhoppning är ju att folk ska gilla det man har skrivit (lika mycket som man förhoppningsvis själv gjorde). Samtidigt är alla författare fullständigt medvetna om att alla inte kan älska det de skriver. Alla människor är olika, och man kan inte älska allt.

Visst kändes det lite jobbigt att läsa någonting negativt i början – precis på samma sätt som det kändes jobbigt när jag skrev boken och min gode vän och mentor påpekade att vissa saker bara kunde strykas rakt av, för de var inte särskilt bra. Negativ kritik är alltid jobbigt, men samtidigt är den så oerhört viktig och nyttig, om den framförs på rätt sätt.

Att vara författare är på många sätt ett hantverksyrke, och det är en färdighet som jag tror att de flesta slipar på hela livet. Och för mig personligen har det inte varit ordet ”bra” som har fått mig att utvecklas. Snarare har det varit just det där att någon har haft modet att säga sanningen, som har gjort att jag hoppas på att jag är en bättre skribent idag än när jag gav ut Där drömmar blir till.
 
Sedan finns det självklart en helt annan sida av saken och det är att alla författare vill sälja sina böcker. Men det som är intressant från den aspekten är självklart att både positiva och negativa recensioner kan vara ypperlig reklam. Om någon skrivit något väldigt positivt kanske folk tänker "jag måste läsa den här boken, den verkar fantastisk", och om någon skrivit något väldigt negativt kanske folk tänker "jag måste läsa den här boken, vad kan det vara som är så illa?". Oavsett så är både förlag och författare medvetna om att det kommer att dyka upp recensioner som visar på båda sidor, vilket också är det enda man kan förvänta sig. För som sagt, alla tycker inte lika.

Så sammanfattningsvis, vad jag vill få sagt, är följande: 
Jag förstår att det känns jobbigt att skriva någonting negativt om en bok när författaren kan se det. Jag tycker själv att det är superjobbigt att ge kritik till exempelvis klasskompisar, vilket jag är tvungen att göra ofta nu när jag pluggar på universitetet. Men samtidigt vet jag av egen erfarenhet hur utvecklande och viktig den rätta kritiken kan vara.

Sedan känner jag personligen att jag vill att folk ska vara ärliga. Om folk säger till mig att min bok är bra, så vill jag att det ska vara för att de verkligen tycker det, inte för att de inte vill göra mig ledsen. Jag kanske blir lite ledsen. Men jag är en stor flicka och jag klarar av att höra det. Och antingen beror det på att du och jag inte tycker och tänker likadant (vilket hör till livet – och tack och lov för det!), eller också skriver jag (förhoppningsvis) en bättre bok nästa gång, kanske tack vare dig.

onsdag 17 oktober 2012

"Vart är mitt Enderra och min prins charming?"

Nu är det två år sedan Där drömmar blir till kom ut, men ändå dyker det upp fina recensioner med jämna mellanrum. Som nu i helgen, då boken blev recenserad av bokbloggen Bookworm. Så här skriver recensenten Mona bland annat:
Kan bara inte vänta tills fotsättningen kommer, boken var fängslande! Älskade språket, flytet och inte minst karaktärerna?
Vart är mitt Enderra och min prins charming?
Ingenting gör mig gladare eller mer inspirerad än att läsa så här fina recensioner. Tack så mycket Bookworm!

(Läs hela recensionen här.)

tisdag 16 oktober 2012

Kulturprofiler i Mellanskåne: Jag är först ut!

För lite mer än en vecka sedan blev jag intervjuad av Lokaltidningen Mellanskåne, som en del i deras nya tema-intervjuer med kulturprofiler i Mellanskåne. Jag var först ut och pratade bland annat om Där drömmar blir till, Mardrömmar, mina studier, min kärlek till fantasy och mina planer för framtiden (vad gäller nya bokidéer!)*. Klicka på bilden för att komma till e-versionen av tidningen och bläddra fram till artikeln!


*Några klargöranden bara: Enderra betyder inte "att drömma", utan istället "drömmen". Och jag har inte (*skäms*) sett alla Sagan om Ringen-filmerna, utan bara den första. Och Berättelsen om Narnia är en stor favorit, men inte mina absoluta favoritböcker. Intressant hur det kan bli ibland.

UPPDATERING: Här är en bättre länk direkt till artikeln!

måndag 15 oktober 2012

Månadens uppdatering: September

Oktober. Redan oktober! Tiden går så fort, och den senaste veckan har jag varit bästis med soffan. Vaknade upp för en vecka sedan med feber och en förkylning som gjorde att jag knappt ens kunde prata. Känner mig fortfarande inte helt kry, men det är därför jag inte har skrivit här på ett tag. Ligger lite back i det mesta just nu, så den här veckan får väl ägnas till att ta igen allt jag missade. 

En av alla saker jag missade var som sagt att det blev oktober helt plötsligt. Vart tog september vägen? Ja, det här var i alla fall vad jag hann med under den gångna månaden...

Mardrömmar: Det kommer snart att komma ett inlägg om det! Har fått lite ny spännande information...

Har läst/läser: Tystnadens älskare, stjärnornas vän - en debut av den före detta lundastudenten Jeremiah Karlsson. Intressant och annorlunda. Och nu läser jag Berättelsen om Pi av Yann Martel som bara är helt underbar. Älskar den.

Vill läsa: City of Glass! Den står direkt efter på listan så fort Martel lyckats övertyga mig om att tro på Gud.

Har sett/ser: Säsong fyra och fem av Buffy the Vampire Slayer, och just nu ser jag säsong sex. Det är verkligen en av de bästa tv-serierna som någonsin gjorts. Sedan var även september månaden när jag såg om fantastiska The Avengers minst tre gånger. 

Vill se: Alla serier som säsongsstartat för hösten! Merlin säsong fem! (Som jag helt hade missat faktiskt inte började förrän en vecka senare än jag hela tiden trott - så nu finns de två första avsnitten ute! Måste se, måste se!) Även Once Upon A Time säsong två har dragit igång och har tre avsnitt ute. Och The Vampire Diaries! Så mycket att se...

Har lyssnat på/lyssnar på: Min höstlista med musik från Bon Iver, Mumford & Sons, Florence + The Machine, Ane Brun, Of Monsters And Men, med flera. Den instrumentala soundtracket till Buffy the Vampire Slayer, och Once More, With Feeling så klart!