söndag 21 december 2014

It's beginning to look a lot like Christmas...

Nu går jag på julledighet och ska försöka ägna mellandagarna åt att umgås med min fina familj, äta gott, se på bästa tv-serierna, läsa bra böcker och redigera boken. Det kommer att bli så härligt!

Ni har väl köpt Där drömmar blir till och Mardrömmar i julklapp till alla ni känner?

God jul och gott nytt år till er alla!

måndag 15 december 2014

"9/10 poäng. I cried."

Det har dykt upp en ny recension av Mardrömmar, och jag blir alltid lika glad när jag ser det. Den här gången är det Beate på bloggen Bokbeate som jag följt ett bra tag. Så här fint skriver hon bland annat om boken:
Jag har svårt att sammanfatta läsupplevelsen eftersom mina känslor är lite all over the place för tillfället. Låt mig bara säga att jag tyckte Mardrömmar var en JÄTTEBRA bok som hade lite av allt som man kan önska sig. 
Jag blev så glad när jag såg det här! Finare recension kan man ju knappast få. Det här kommer att göra mig glad för resten av veckan. 

Läs hela recensionen här.

tisdag 18 november 2014

They used to shout my name, now they whisper it

Skolan är igång igen efter att jag skrivit på boken hos mina föräldrar i Paris, i nio månader. Jag försöker vänja mig vid att åter leva i verkligheten, och det är både spännande och intensivt att vara tillbaka i de eviga frågorna igen (de har ju trots allt inspirerat boken väldigt, väldigt mycket). Dock saknar jag skrivandet och redigerandet så mycket att jag knappt vet vart jag vill ta vägen. Nu hinner jag bara med en sida här och där, och det känns aldrig tillräckligt. Framåt går det, men sakta. 

Så just nu är den här fantastiska låten inspirationen till allt. Längtar efter att få se The Hunger Games: Mockingjay, Part 1 med vanliga Hunger Games-gänget. Vi har alltid världens mest intressanta diskussioner ute i kylan utanför biosalongen efteråt.



Dessutom: När Eslöv fick en ny författare blev jag också omnämnd i tidningen som en av Eslövs storheter. Kolla in om ni vill!

måndag 10 november 2014

Julsagan till Musikhjälpen

Minns ni när jag skrev om den stafettjulsaga som BUS auktionerade ut för Musikhjälpen för snart ett år sedan?

I alla fall, nu har den nått fram till mig! Jag var författare nummer 31 på listan och i förra veckan kom den, just som jag började skolan igen och hade som mest att göra och stå i. Men i helgen fick jag äntligen tid till att ta mig an sagan och nu har jag författat mitt bidrag. 

Det kommer att bli en fin historia och det är minst sagt ett unikt projekt som jag är väldigt glad över att få vara en del av. Jag tog emot stafettpinnen från Birgit Lönn och skickar nu vidare till Mats Wänblad.

Hela boken är skriven för hand, och här kan ni se ett exempel på min vackra handstil.

fredag 7 november 2014

"En imponerande debut!"

Där drömmar blir till har blivit recenserad, och inte av någon mindre av Anna på Boktycke! Det känns väldigt stort, särskilt då jag har följt Annas blogg väldigt länge och hämtar de flesta av mina boktips därifrån. Hennes åsikt betyder mycket, och jag suger åt mig allt. Det är viktigt att ha med sig inför redigeringen av lilla Aphelium.

Kolla in recensionen här!

torsdag 23 oktober 2014

I've Got No Strings

Är egentligen upptagen med redigering, men ville bara uppmärksamma alla på det här:


Så pepp jag är! Förresten, jag älskar den otäcka versionen av Pinocchios "I've Got No Strings". Vill ha den!

onsdag 22 oktober 2014

Sisterhood of the World Blogger Award

Jag har blivit nominerad till ett award! För första gången någonsin! Så roligt och så snällt av fantastiska Gabriella, som nominerade mig. Tack så mycket! Gabriella är någon ni alla borde kolla upp, hon har nyligen givit ut sin debutbok Mellody Looh: Födelsemärket, som står överst på min önskelista till julen. Här kan ni läsa hennes blogg och få reda på mer om hennes bok och författarskap!



Vad gör man när man blivit nominerad:
1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg.
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award-loggan i ditt inlägg.
3. Svara på de 10 frågorna som du fått.
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor.


Och jag har besvarat Gabriellas frågor här nedan:

1. Vad är det som får dig att fastna för en bok?
För mig är det nog ingenting specifikt som får mig att fastna för en bok. Det kan vara många olika saker, men oftast är det en spännande inledning som verkligen drar in mig, en eller flera engagerande karaktärer eller ett fantastiskt språk. Ibland är det alla sakerna (och då är det antagligen en favoritbok) och ibland en eller två. 

2. Senaste bokrelaterade inköpet du gjorde?
Räknas min kalender? Annars var det faktiskt väldigt länge sedan jag köpte en bok. Men däremot fick jag hela The Maze Runner-trilogin av mina föräldrar när de var i Philadelphia för ett par veckor sedan. Räknas det?


3. Kommer du att delta i NaNoWriMo i år och i så fall vad ska du skriva om?
Nej, det kommer jag inte. Jag ska redigera min bok och börja plugga på min master i etik. Jag har faktiskt aldrig varit med i NaNoWriMo, men kuriosa är att jag faktiskt använde mig av ett schema till det när jag skrev min c-uppsats förra året. Det var utmärkt pepp, även för akademiska bedrifter!

4. Vilken bok i er bokhylla har finast omslag?
Jag tror att jag måste välja Libba Brays trilogi om Gemma Doyle. De har alla så väldigt vackra omslag, jag skulle vilja ha dem som tavlor.

   

5. En barndomsbok du alltid kommer minnas.


6. Föredrar du serier eller ensamstående böcker?
När någonting är riktigt bra, vill jag inte att det ska ta slut. Därför föredrar jag serier. Dock måste det finnas en historia att berätta, det finns verkligen ingenting som är värre än när någonting borde ha slutat för länge sedan, men ändå fortsätter i det oändliga. Hur bra någonting än är, måste det trots allt ta slut.

7. Din favoritförfattare.
Jag har väldigt många favoriter, men högst upp står nog Libba Bray (tätt följd av barndomsfavoriten Astrid Lindgren).

8. Inbunden, pocket eller ebok? (Eller kanske till och med ljudbok?)
Det beror på. Jag önskar mig helst inbundna böcker, eftersom de är vackra i bokhyllan och bra och rejäla att läsa. Pocket funkar dock bäst att ha med sig (jag har nästan alltid en bok i väskan). Ljudbok är väldigt bra att ha med på långa bilresor, men i övrigt vill jag helst läsa själv. Ebok har jag faktiskt aldrig provat, men det lockar mig inte heller.

9. Vart föredrar du att läsa?
Bästa stället: i min solstol i skuggan intill poolen på en sommarsemester. Annars funkar sängen ganska bra också.

10. Vilken genre har du aldrig läst något inom men är nyfiken på?
Jag tror faktiskt att jag har läst någonting inom de flesta genrer. Men om steampunk räknas för sig, så är det något jag aldrig läst, men gärna skulle läsa. Någon som kan tipsa om något bra?


Ja, det var det! Nu ska jag nominera 10 andra bloggare, vilket blir en utmaning, då jag faktiskt inte ens läser 10 bloggar. Men jag gör som så att jag nominerar de bloggare jag brukar läsa av: Anna, Ally, Kim, Beate, Anna och Hanna

Här är era frågor:

1. Hur ser din tre-i-topp-lista ut över de bästa böcker du läst?
2. Vilken är din favoritförfattare?
3. Läser du helst översatta böcker eller på originalspråk?
4. Har du något favoritcitat från en bok du läst? I så fall, vilket?
5. Idag är det många filmer och tv-serier som är baserade på böcker. Vad tycker du om det?
6. Fortsättning på ovanstående fråga: Vilken är din favorit?
7. Vad får dig att köpa en bok?
8. Vad ska en bok helst handla om för att bli en favorit hos dig?
9. Vilken bok tycker du har det finaste omslaget?
10. Vilken bok ska du läsa härnäst?

Lycka till med era svar! Och tack till Gabriella än en gång för nomineringen!

För att komma till bildernas källa, är det bara att klicka på dem.

måndag 20 oktober 2014

Ett första utkast!

Ja, ni läste rätt. Efter att ha arbetat med den här boken nästintill varje dag sedan i februari har jag avslutat det första utkastet. Det känns skönt, men samtidigt lite märkligt. Jag har tänkt på den här idén så länge, och nu finns den faktiskt här. I sin oborstade, råa form, men ändå som en början till vad som kanske kommer att lyckas bli en ny bok.

För mig är ett första utkast dock ett av de första stegen på en ganska lång väg att vandra. Det här är steget då jag helt enkelt bara skrivit ner hela berättelsen som jag haft den i huvudet. Det viktiga är inte att det blir perfekt och fantastiskt från början, utan att få ut berättelsen på papper och se om den verkligen är så bra som jag tror att den är.

Nästa steg är genomläsning, och en rejäl redigering för att skapa ett andra utkast, vilket är mer av ett utkast som någon kanske skulle kunna få läsa.

Men nu har jag alltså mitt stenblock. Och med det sagt är det dags för mig att börja skulptera en riktigt snygg staty.




måndag 29 september 2014

Läsa - det coolaste som finns!

Läsning och läsförståelse, särskilt i relation till barn och unga samt skolan, är något som varit på tapeten väldigt länge och borde vara det. Det debatteras ständigt i media, och för mig och mina författarvänner är det ett dagligt samtalsämne. 

Idag tycker jag därför att ni ska läsa Johanna Lindbäcks och Johan Unenges text i SvD från i onsdags. Johanna Lindbäck är just nu Sveriges läsambassadör, en post som tidigare var Johan Unenges. Nu har han istället blivit utsedd till Idrottens läscoach.

De skriver i SvD om hur viktigt det är att unga läser, och framför allt att de lär sig att förstå vad de läser. De ger även tips på hur man som vuxen kan hjälpa till att engagera barn i läsning. Läs! Ni hittar hela texten här.

På samma tema pratar även min BASUN-vän Mårten Melin som blev intervjuad av Kulturrådet under Bokmässan och i slutet av intervjun pratar om just att väcka läslusten hos barn och att läsning faktiskt är det coolaste som finns. Det pratar han väldigt klokt om. Se det!

torsdag 25 september 2014

Bokmässan 2014

Åh, vad jag avundas alla er som ska till Bokmässan i år! Jag kan knappt gå in på Facebook eller Twitter utan att mötas av alla vänner som håller på och förbereder sig för att åka, eller som redan är på plats. Härligt, och jag önskar att jag också kunde vara där med er!

Som ni kanske gissat blir det ingen Bokmässa för mig i år. Trist, men det gick helt enkelt inte att få ihop. Jag gråter bittra tårar.

Självklart hoppas jag dock att ni som kommer dit får en fin bokhelg! Gå och träffa alla era favoritförfattare och bara känn atmosfären av att få vara på en plats för böcker och bokälskare. Det är underbart, och jag brukar känna mig upprymd i flera dagar efteråt.

För att stilla min längtan bjuder jag på två bilder från förra årets Bokmässa. Glöm inte att de här två skönheterna finns att köpa även i år, i Opals monter (B09:22)!

Ha en härlig helg!





tisdag 23 september 2014

Goodreads

Nu går det att hitta mig på fantastiska Goodreads! Har använt mig av sidan länge för boktips och citat-inspiration, men så blev det att jag äntligen kom till skott med att skaffa mig en ordentlig författarsida. Här hittar ni mig!

Jag har ännu inte hunnit lägga till mer än de böcker jag läst under 2014. Inte så många, men jag hinner ungefär en bok i månaden nuförtiden. Önskar att jag hade tid att läsa mer, men skrivandet tar sin tid och sedan älskar jag ju mina tv-serier över allt annat. Det blir som det blir. 

Men kolla gärna in om ni vill!

torsdag 18 september 2014

"Denna bok var värd att vänta på"

Mardrömmar har blivit recenserad! Den här gången av Bokmolnet som bland annat skriver så här fint om boken: 
Emma skriver skickligt fram en vacker, magisk och spännande värld som jag älskar att vara i. Karaktärerna växer och utvecklas för varje sida jag läser vilket resultera i att min nyfikenhet ökar och jag kan inte sluta läsa förrän boken är slut. Den lämnar mig med en hungrig längtan efter mer...

Hela recensionen kan läsas här. Tack Bokmolnet för dina fina ord!

måndag 15 september 2014

Mais rien n'a de sens, et rien ne va

Det är måndag och en vanlig skrivardag, trots allt. Den här låten inspirerar mig väldigt mycket just nu, och man skulle kanske till och med kunna tycka att den har en läskigt aktuell text. 

Om inte annat är den bra. Lyssna!


fredag 12 september 2014

"Förlåt men kan vi talas vid sen, nu vill jag vara i fred. Jag är i drömmens värld."

Ja. Det är några gånger mellan varven nuförtiden. Men vad ska man göra, när livet är så roligt att leva och tiden bara räcker till för en bråkdel av allt det man vill göra?

Jag har haft en underbar sommar. Hur har er varit? Jag har läst böcker, sett tv-serier, gått på bio, badat i havet och ett par pooler, umgåtts med mina fina vänner och min fantastiska familj. Det kunde inte ha varit bättre.

Mest av allt har jag dock skrivit. Jag skriver på mitt nya projekt, det som jag har givit arbetsnamnet Aphelium, och jag önskar att jag kunde berätta mer. Men än så länge får ni ha tålamod, jag tror jag måste få ha lite mer egentid först innan jag låter min nya idé stiga ut och se dagens ljus. Jag kan däremot avslöja att jag skrivit ganska så mycket, och att jag har låtit några få läsa det som åstadkommits hittills. Jag tror att de gillar det!

Tur. För jag gillar det. Det här en berättelse som verkligen uppslukar mig. Jag ägnar hela dagar och nätter åt att skriva på den, bara för att jag vill. För att jag tycker att det är så spännande. För att jag vill veta vad som ska hända mina karaktärer, och vart berättelsen kommer att ta vägen.

Det här är en ny värld. Nya karaktärer. Ganska så många. De hänger ihop. De är komplicerade. De har varsitt mörkt förflutet. Nu måste de hjälpas åt.

Jag kan knappt vänta tills ni får läsa det här.

Men det innebär ju också att det fortsatt kommer att vara ganska lite aktivitet här på bloggen. Jag fokuserar på att ägna all min lediga tid åt att skriva. Jag ska försöka se till att det blir värt det.

Jag lovar.




Och förresten, för den som undrar: Titeln för det här inlägget är hämtat från Tjechovs pjäs Körsbärsträdgården som jag läste när jag pluggade litteraturvetenskap.

fredag 4 juli 2014

Mardrömmar: Frågor och svar, del 3

Här kommer slutligen veckans sista inlägg. Nu går jag på semester. Ha en underbar sommar allihop!


OBS! SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.


Hur har du valt ut de citat som är med i böckerna?
Jag har alltid samlat på citat. Finns det någonting vackrare än ord och meningar som liksom bränner till så där lite extra när man läser dem? Medan jag skrev på Där drömmar blir till, läste jag Cornelia Funkes Bläck-trilogi och hon inleder varje kapitel med ett citat om läsande. Det inspirerade mig väldigt mycket, och jag bestämde mig för att göra någonting liknande. Men istället för att enbart ha ett tema för mina citat, ville jag att mina citat skulle fånga kapitlets handling, eller karaktärernas känslor. De flesta av citaten som jag använt mig av, hade jag redan i min samling, men några sökte jag upp enbart för att jag var ute efter en väldigt specifik känsla.

En rolig sak är även att mina vänner påstår att det märks vad jag har pluggat medan jag skrivit och redigerat böckerna, eftersom det smugit sig in referenser till sådant jag pluggat. När jag redigerade Där drömmar blir till, året innan boken kom ut, pluggade jag litteraturvetenskap, vilket kanske är anledningen till att det kommit med citat från klassiker som Livet en dröm av Pedro Calderón de la Barca, Svindlande höjder av Emily Brontë och Fadren av August Strindberg. När jag skrev och redigerade Mardrömmar pluggade jag religionsvetenskap, vilket kanske är anledningen till att berättelsen innehåller hela tre Bibelcitat och ett citat från Den svenska psalmboken.


Vilken är din favoritkaraktär i böckerna?
Som en sann skapare till mina karaktärer måste jag nog säga att jag älskar dem alla lika mycket. Dock tycker om olika saker hos dem, som Olivias karaktärsutveckling, Johnnys motvilliga mod, Benjamins vänlighet och storebrorsfasoner, Ana i allmänhet (hon är cool), Simon Taras ondska och Gaspars godhet.

I Mardrömmar introducerade jag även nya karaktärer och av dem måste jag säga att jag tycker allra bäst om livmedikusen Gian Lesser. Han blev precis så där komplicerad och intressant som jag vill att alla mina karaktärer ska vara. Personligen tycker jag att det är de knäppa och komplicerade som fattar motstridiga beslut och som man aldrig riktigt kan vara säker på som är de mest intressanta. Och med tanke på namnfrågan i det förra inlägget, så valde jag faktiskt även hans namn medvetet. Jag ville att det skulle styrka det faktum att ingen riktigt räknade med honom och att han kände sig otillräcklig, vilket var en av många drivkrafter till honom som karaktär och hans vägval. Han var även en karaktär där jag fick chansen att undersöka vad som egentligen driver en helt vanlig människa till att begå en ond handling, något som fascinerar mig mycket (jag är ju trots allt en etik-student).

Men nu blir jag ju nyfiken. Vilka är era favoritkaraktärer i böckerna?

Vem är din favoritkaraktär i Där drömmar blir till?
  
pollcode.com free polls 

Vem är din favoritkaraktär i Mardrömmar?
  
pollcode.com free polls 

Läs även tidigare inlägg:
Mardrömmar: Frågor och svar, del 1
Mardrömmar: Frågor och svar, del 2

onsdag 2 juli 2014

Mardrömmar: Frågor och svar, del 2

Här kommer fortsättningen med en enda lång fråga!


OBS! SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.


Hur kom du på alla namn?
Det är faktiskt en väldigt bra fråga som nog ingen har ställt till mig tidigare! Nu är det så väldigt länge sedan jag kom på de flesta namnen att jag knappt minns hur jag tänkte. Men jag ska försöka minnas och förklara mina tankegångar, varav de flesta är väldigt simpla och enkla, om man känner mig.

Olivia Marie Berggren: Olivia är huvudpersonen, och hon fick heta Olivia eftersom jag tyckte att det var ett väldigt vackert namn, samt för att jag hade en period då jag verkligen älskade Charles Dickens Oliver Twist och under den perioden hade Oliver som ett favoritnamn. Olivia blev så självklart, på något sätt. Sedan heter hon ju Marie i andranamn, och det fick hon helt enkelt göra eftersom jag ville att det skulle finnas ett band mellan oss. Jag heter själv Marie i andranamn, så då fick hon också göra det. Slutligen fick Olivia heta Berggren i efternamn, eftersom det är det efternamn som min gammelmormor bar och hon var en stor inspiration för mig. Att använda hennes efternamn till min huvudkaraktär blev lite som en hyllning till henne.

Jonathan "Johnny" Philipe Rose: Ända sedan jag läste Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som barn, har det varit något alldeles särskilt med namnet Jonatan. Så självklart skulle en sagoprins bara kunna heta så, om jag nu skulle ha en. Att det blev Philipe... Ja, jag känner en Philipe. Och Rose kom av att jag ville att han skulle vara kopplad till rosor. Jag älskar rosor.

Anastasia "Ana" Andreasson: Jag fullständigt älskade den tecknade filmen Anastasia när jag var liten. Den var så fin, och huvudpersonen Anastasia/Anya är så cool. Hon är en av de bästa kvinnliga tecknade karaktärer jag vet. Så när jag ville ha en stark kvinnlig karaktär fanns det inte så många andra alternativ. Men hon fick kalla sig Ana istället, eftersom jag tycker att det är ännu coolare. Andreasson fick hon sedan heta eftersom jag tyckte att hon skulle ha ett helt vanligt "sson"-namn.

Benjamin de Paulo: När jag var liten och genomgick en svår operation så fick jag en gosedjurskanin från sjukhuset som tröst för att jag varit så duktig. Jag fick honom den 28 december, vilket var Benjamins namnsdag. Han blev alltså döpt till Benjamin, och jag har varit lite kär i namnet sedan dess. Så när jag hade en storebrorskaraktär som var så där härlig och kramgo fick han också heta Benjamin. Dock måste jag säga att jag inte riktigt minns varför han fick heta de Paulo i efternamn. Antagligen för att det passade så bra och gjorde honom cool.

Simon Tara: Det här är faktiskt lite spännande. Innan jag började skriva på den här berättelsen skrev jag på en annan sagoberättelse där Simon Tara var en god magiker som hjälpte huvudpersonen. Jag tyckte om namnet Simon, och Tara passade på något sätt så väl, jag har till och med för mig att det var ett namn som förekom i en sång jag hörde någon gång. Men när jag sedan började skriva på Där drömmar blir till så fick Simon Tara liksom hoppa in som magiker igen, bara det att den här gången blev han så läskig att han till slut blev skurken istället.

Övriga namn: Bland de andra karaktärerna kan jag bland annat nämna att jag lät Gian Lesser heta just Lesser på grund av ordets betydelse på engelska. Estragon Gormelian fick även heta Estragon, eftersom det är ordet för kryddan dragon på franska.


Läs även tidigare inlägg:
Mardrömmar: Frågor och svar, del 1

måndag 30 juni 2014

Mardrömmar: Frågor och svar, del 1

För ungefär en månad sedan hade jag Mardrömmar-tema här på bloggen, då jag besvarade lite frågor och delade med mig av mina tankar kring Där drömmar blir till och Mardrömmar. Jag bad även dig som läsare att skicka din fråga till mig, om det var något som just du undrat över. Och det trillade in några frågor! Jag hade tänkt att besvara dem med en gång, men jag har haft ett sådant flyt med min nuvarande berättelse, Aphelium, att jag helt enkelt inte hunnit med någonting annat. Men nu har jag äntligen kommit till skott!

Eftersom det blev några stycken frågor har jag delat upp dem i tre inlägg. De andra två dyker upp under veckans gång!


OBS! SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.



Hur kom du på själva berättelsen?
Ja du. Det är en fråga som har tusen olika svar och som jag skulle kunna skriva åtskilliga uppsatser om. Men för att besvara den här frågan relativt enkelt så kan jag väl säga att idén till berättelsen kommer av flera olika saker.

När jag var 14 år och konfirmerade mig fick jag exempelvis ett guldhjärta i present av min familj, och det fick mig att tänka på en berättelse som jag skrivit som sagoälskande tioåring - om en flicka som kunde färdas till en annan värld med hjälp av ett halsband. Den sagan hade i sin tur ursprung i ett vackert pärlhalsband som min gammelmormor hade i en av sina lådor och som jag alltid ville prova. Min gammelmormor och jag stod varandra nära och hon tyckte också mycket om att skriva.

När jag började skriva på berättelsen smög sig även ännu en gammal saga in i mitt medvetande, nämligen en av mina tidigare sagor som handlade om en flicka som hamnade i en annan värld varje gång hon sov och drömde.

Det var början, sedan hände det självklart väldigt mycket med idén efter det, men grundidén förblev densamma hela tiden.

För dig som vill veta mer har jag skrivit ett helt blogginlägg om inspirationen till Där drömmar blir till, samt även svarat på frågan när jag blev intervjuad av Barnens bokklubb.


Vad inspirerade dig under själva skrivprocessen?
Under själva skrivprocessen - och det gäller inte enbart Där drömmar blir till eller Mardrömmar, utan allt jag skriver - så inspireras jag av precis allt runt omkring mig. Böcker jag läser, tv-serier och filmer jag ser, musik jag lyssnar på, människor jag träffar, och saker jag upplever eller drömmer om. Det mest inspirerande som finns är faktiskt bara att leva och göra saker.

Om du vill lyssna på den musik som inspirerade mig när jag skrev böckerna så finns låtlistorna här:

Läs även...

fredag 30 maj 2014

Mardrömmar: Johnny och Olivia

OBS! EXTREM SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.


I slutstriden som avgör Enderras öde offrar Johnny sig själv genom att skapa en värld som kan agera som Simon Taras fängelse. Men för att upprätthålla den måste han själv följa med Simon Tara, vilket separerar honom från Olivia.

Olivia återvänder till sin egen värld, och i epilogen (som utspelar sig nästan ett och ett halvt år efter deras sista möte) får vi veta att Olivia fortfarande drömmer om Johnny, och att han då och då spelar för henne från sin nya värld för att försäkra henne om att allt är bra. Det ger Olivia förhoppningen om att de en dag kommer att ses igen, och kanske kommer att kunna vara tillsammans.

Men sågs de någonsin igen?

Jag har egentligen bara ett ärligt svar att ge. Jag vet inte. Jag vet inte vad som hände sen. Liksom alla ni som läst, så tog jag farväl av Olivia när hon låg där i sin säng och drömde om Johnny. Jag tog farväl av Johnny där han satt och spelade på den mosstäckta stenen i den ljusa gröna skogen. Jag tog farväl av Ana och Benjamin där de planerade att återvända till Enderra och hjälpa Tania med att omvandla Enderra till en demokratisk republik. Jag tog farväl av Simon Tara när han drogs in i porten till den nya världen.

Jag tog farväl av dem alla, i samma stund som du gjorde det. Visst hoppas jag på att allting slutade lyckligt till slut. Att Olivia och Johnny fick varandra och att allting blev bra i Enderra. Men egentligen vet jag inte det bättre än någon annan. Jag gav mina karaktärer liv, men nu lever de vidare utan mig. De har fullgjort den uppgift de hade i min berättelse, och nu måste de finna sina egna vägar på egen hand.

Så hur tror du att Olivias och Johnnys berättelse verkligen slutade? Sågs de någonsin igen? Fick de varandra till slut, efter alla sina prövningar?

torsdag 29 maj 2014

Mardrömmar: Simon Tara

OBS! EXTREM SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.


Simon Tara kämpar som om han verkligen är på väg att dö. Han slår omkring sig med sin värja, försöker använda all sin kraft och alla sina förmågor för att bli fri, men tonerna som snor sig runt hans kropp låter honom inte gå. De fängslar honom i dimlika kedjor och öppnar porten till en värld som inte finns. En värld som bara den som har förmågan att spela vägar till andra världar kan skapa med hjälp av sitt munspel. En värld som kan fängsla Simon Tara. 
- Mardrömmar, s. 407.

I slutet av Där drömmar blir till vinner Johnny odödlighet i samma stund som han dödar sin bror Gaspar. Den odödligheten gör honom omöjlig att besegra, och Simon Tara inser – som den smarte fiende han är – att han inte har en chans mot en fiende som inte kan dö. Denna insikt leder till att Simon Tara i Mardrömmar försöker finna ett sätt att själv uppnå odödlighet, någon han även lyckas med.

Odödlighet kan betyda många olika saker. När man söker på det på nätet kan det innebära allt från att man är osårbar (alltså inte kan komma till skada, och i förlängningen därmed är svår att ta död på) till evigt liv.

I min berättelse ville jag att odödlighet skulle innebära evig ungdom, evigt liv, och så gott som osårbarhet (Simon Tara kan blöda, men han helas). Men jag ville också göra det till någonting med stora konsekvenser. Döden är trots allt någonting som krävs för att upprätthålla naturens och världens naturliga balans. Att födas och dö hör till livet. Att välja bort döden borde därför komma med grava konsekvenser.

Därför är odödligheten i min berättelse även kopplad till en förlust av förmågan att känna. Den som väljer odödlighet förlorar långsamt både den fysiska förmågan att känna, som exempelvis att känna en beröring, eller fysisk smärta när man gör sig illa. Men även det som sker inom varje människa, förmågan att känna någonting, oavsett om det är kärlek, smärta, hopp eller förtvivlan. Vår förmåga att uppleva någonting och att uppskatta det vi upplever, hänger nog ofta ihop med att vi är medvetna om att vi kanske aldrig får uppleva det igen. Vetskapen om att våra liv är ändliga gör att vi ser annorlunda på tillvaron än om vi hade haft oändligheten på oss. Tid blir alltid mer dyrbar när den är räknad. En odödlig person i min berättelse är med andra ord en person som kan leva för evigt, men utan det som egentligen gör livet värt att leva.

När Olivia besöker Världens Hjärta får hon veta att inte ens gudinnorna kan ta en människas odödlighet ifrån henne. Inte om inte människan ifråga ger bort den av egen fri vilja, som Johnny sedan gör för att föra Olivia tillbaka till livet.

I den slutgiltiga striden mot Simon Tara inser Olivia och Johnny att de måste finna ett sätt att fängsla Simon Tara så att han inte kan skada någon tills den dagen han själv förlorar allt, och antagligen själv kommer att göra valet att vilja dö.

Därför slutar striden med att Johnny skapar en ny värld dit han tar med sig Simon Tara. Men eftersom Johnny är skaparen av världen måste han även stanna där själv, eftersom enbart hans kraft han upprätthålla den och hålla Simon Tara kvar i sitt fängelse. I detta fängelse kommer Simon Tara sedan att stanna tills den dag han självmant väljer att avsluta sin odödlighet, och därmed sitt liv.

Det sorgliga med detta är ju dock att det även separerar Olivia och Johnny, vilket leder oss till morgondagens fråga och veckans sista inlägg: Sågs någonsin Johnny och Olivia igen?


Här kan du läsa resten av tema-veckans inlägg:
Mardrömmar: Vad hände sen?
Mardrömmar: Kommer det en uppföljare?
Mardrömmar: Varför slutade det som det gjorde?
Mardrömmar: Johnny och Olivia

onsdag 28 maj 2014

Mardrömmar: Varför slutade det som det gjorde?

OBS! EXTREM SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.

Igår nämnde jag att jag redan från början visste hur min berättelse skulle sluta. Jag visste att hur det än gick så skulle Olivia och Johnny aldrig kunna sluta i samma värld. Och jag visste att en odödlig Simon Tara aldrig skulle kunna besegras. Det kan tyckas grymt, men för mig var det den enda väg jag kunde följa. Det var så min berättelse skulle vara, och för mina karaktärer var deras öden på många sätt oundvikliga.

Olivia och Johnny kommer från olika världar. De vandrar till varandras världar och har tack vare sina förmågor en unik möjlighet att mötas både i varandras världar, mellan världarna och i döden. Fast när allting kommer till kritan går det inte att förneka att de hör hemma i varsin värld. Även om Olivia är Väktaren till hjärtat av guld och på så sätt hänger ihop med Enderra, så är det inte där hon hör hemma. Hon har ett liv i sin egen värld att leva också.

Samtidigt så hör Olivia och Johnny ihop. Hon är guldhjärtats Väktare, han är dess rättmätige ägare. De älskar varandra. Johnny förlorar aldrig sig själv helt i sin odödlighet för att Olivia älskar honom, och för att hennes kärlek skyddar hans hjärta. Olivia väljer att dö för Johnnys skull. Johnny väljer att ge upp sin odödlighet och alla sina förmågor för Olivia, och ger sig in i striden med Simon Tara för att hjälpa henne, trots att han vet att det troligen kommer att döda honom.

Men relationen mellan Olivia och Johnny är inte den enda. Johnny har även ett väldigt starkt band till sin bror Gaspar. I slutet av Där drömmar blir till dödar Johnny Gaspar för att rädda dem båda. Det gör att Johnny även känner ett stort ansvar gentemot Gaspar och det arv han nu tagit på sig. I och med Gaspars död blev Johnny Enderras rättmätige arvinge. För att på något sätt gottgöra för det faktum att han inte kunde rädda sin bror, måste Johnny nu axla den roll som var Gaspars, och ta hans plats i striden för frihet. Om inte annat för att Simon Tara dessutom redan innan Gaspars död valde Johnny som sin värste fiende, eftersom han gissade på att denne var mäktigare och därmed farligare. På så sätt kan inte Johnny bara tänka på sig själv och den framtid han skulle kunna ha med Olivia. Han har även ett ansvar att rädda resten av Enderra, vilket gör att hans och Olivias ofrivilliga separation i slutet av Mardrömmar är oundviklig. Han är den ende som kan göra det, av så många anledningar, och hennes öde var att hjälpa honom, även om det handlade om att låta honom offra sig själv.

Kort sagt, Olivia och Johnny kunde aldrig ha slutat i samma värld, något jag ville illustrera genom att ta med citatet från The Notebook, som inleder kapitel 72. Citatet är en beskrivning av hur huvudpersonen och berättaren Noah tänker på kärleken till sin fru Allie, nu när hon har drabbats av Alzheimers och inte längre kommer ihåg honom. Han beskriver det som att de är dag och natt och inte kan existera utan varandra, men samtidigt är dömda att aldrig få existera samtidigt. De är alltid tillsammans, men för evigt åtskilda.

Så ja, det var ett ganska långt inlägg om varför Olivias och Johnnys berättelse slutade som den gjorde.

Imorgon tänker jag svara på vad som egentligen hände med Simon Tara. 


Här kan du läsa resten av tema-veckans inlägg:
Mardrömmar: Vad hände sen?
Mardrömmar: Kommer det en uppföljare?
Mardrömmar: Simon Tara
Mardrömmar: Johnny och Olivia

tisdag 27 maj 2014

Mardrömmar: Kommer det en uppföljare?

OBS! EXTREM SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.


Jag tänkte börja den här tema-veckan med den fråga som ställts av de allra flesta som skickat mejl till mig. Nämligen den här: kommer det att komma en uppföljare (alltså en tredje bok)?

Och svaret på det är nej. Tyvärr har jag tänkt mig att Mardrömmar är den sista boken om Olivia och Johnny. Självklart ska man aldrig säga aldrig, men när jag skrev den så var det med tanken att den skulle avsluta Olivias och Johnnys berättelse. Det sägs ju att det ska ta slut när det är som allra bäst.

Visst är det vanligast nuförtiden att man skriver en trilogi, men för egen del har jag alltid tänkt att det viktiga är att jag får skriva min berättelse. Och när det är slut, så är det slut, oavsett hur många böcker det resulterar i.

När jag skrev på Där drömmar blir till visste jag att jag ville skriva en uppföljare till den, och att jag inte var färdig med berättelsen om Olivia och Johnny. Jag hade många olika idéer, men ändå en grundstomme som jag utgick ifrån och som jag därför försökte tänka på särskilt under redigeringen av första boken, ifall jag skulle få möjligheten att verkligen skriva fortsättningen (det är tyvärr inte alltid säkert att man får det – att ge ut böcker i Sverige är ungefär som hur det fungerar för tv-serier i USA, det är inte alltid säkert att en serie får en andra säsong). När jag väl började skriva på Mardrömmar insåg jag att berättelsen fick bli precis som den var menad att bli, och då kändes det rätt att det bara skulle bli två böcker.

En sak som jag alltid vetat är bland annat hur min berättelse skulle sluta. Redan när jag började skriva Olivias och Johnnys berättelse visste jag hur jag en dag skulle vara tvungen att ta farväl av dem.

Men mer om det tänker jag berätta imorgon.


Här kan du läsa resten av tema-veckans inlägg:
Mardrömmar: Vad hände sen?
Mardrömmar: Varför slutade det som det gjorde?
Mardrömmar: Simon Tara
Mardrömmar: Johnny och Olivia

måndag 26 maj 2014

Mardrömmar: Vad hände sen?

OBS! EXTREM SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.

Det är helt konstigt att tänka sig att det nu har gått över ett år sedan Mardrömmar kom ut. Tiden har gått så fort, och trots att jag är i full gång med nästa projekt, händer det att jag saknar Olivia, Johnny, Ana, Benjamin och Simon Tara något så fruktansvärt mycket. Jag har känt dem i så många år och spenderat så mycket tid med dem. Det känns så märkligt att de lever sina egna liv nu.

Sedan utgivningen har jag fått höra så mycket fint om boken från läsare, läst fantastiska recensioner och fått vidarebefordra komplimanger för det vackra omslaget till den briljanta Lisa Zachrisson, som gjort båda omslagen, men som nog gjort det snyggaste bokomslag som någonsin skådats till Mardrömmar.

Och för några veckor sedan fick jag det här fina mejlet från en läsare:
Hej Emma! 
Jag läste nyss ut Mardrömmar och jag kan inte riktigt släppa hur otroligt bra böckerna var och hur de verkligen förändrat mitt tänkande.
Men jag undrar verkligen vad som hände sedan… sågs någonsin Johnny och Olivia igen? Vad hände med Simon Tara? Jag undrar om du skulle kunna göra en kort sammanfattning om hur allting slutade, för jag håller verkligen fast vid mitt hopp om att det inte var slutet utan att historien fortsatte och att allting slutade gott.
 
Tack för att du tog din tid och för att du skrev dom två bästa böckerna genom tiderna! Jag hoppas verkligen att du svarar, är riktigt spänd.
Eftersom det nu är lite mer än ett år sedan Mardrömmar kom ut, tänkte jag därför – med inspiration av det här mejlet – använda den här veckan till att ha lite Mardrömmar-tema. Jag kommer att svara på de frågor som jag fått av läsare, samt dela med mig av mina tankar kring böckerna.

Har du någon egen fråga som du gått och funderat kring, antingen om Där drömmar blir till, Mardrömmar eller om berättelsen i allmänhet, så får du jättegärna skriva en kommentar till det här inlägget eller skicka din fråga till min mejladress: dardrommarblirtill@hotmail.se

Jag hoppas att du hänger med mig tillbaka till Enderra!


Här kan du läsa tema-veckans inlägg:
Mardrömmar: Kommer det en uppföljare?
Mardrömmar: Varför slutade det som det gjorde?
Mardrömmar: Simon Tara
Mardrömmar: Johnny och Olivia

onsdag 23 april 2014

Jag är tillbaka!

Upptäckte att det är över två månader sedan jag uppdaterade senast! Jag visste att jag varit seg på att blogga, men jag trodde ändå inte att det hade gått så lång tid sedan senast. Hoppsan. Men om man nu ska återuppstå som författare, är inte Världsbokdagen den absolut bästa dagen?

Så, den obligatoriska förklaringen: Jag har börjat skriva på en ny bok. Och den tar verkligen all min tid, på ett härligt så där underbart uppslukande sätt. Jag har knappt ens varit intresserad av att läsa andra bloggar, eller kolla Facebook eller Twitter, vilket säger en hel del.

Men på två månader hinner det hända lite, och det här är vad som har hänt sedan sist:

Jag är inte längre på jakt efter en illustratör. När jag gick ut med min efterlysning för några månader sedan, hade jag aldrig förväntat mig att intresset för att eventuellt illustrera till min nya bok skulle vara så stort. Jag kom i kontakt med väldigt många fantastiska och talangfulla människor, och jag är så tacksam över att så många skickade in sina alster till mig. Medan processen pågick började jag dock skriva mer på berättelsen och lära känna den mer, vilket fick mig att börja fundera över om jag verkligen ville ha den illustrerad trots allt. Jag har därför valt att vänta med att avgöra om illustrationer ska vara med eller inte, tills jag har kommit ytterligare en bit på vägen, och då förhoppningsvis i samråd med ett förlag. Men tack än en gång till alla er som skickade in! 

Jag har börjat kolla på nya tv-serier. Jag har börjat se Homeland, The Musketeers och Revenge, och är helt fast. Dessutom har jag sett en del Doctor Who och sett om senaste säsongen av Sherlock några gånger. Är lite småkär i Nolan Ross från Revenge. Men sedan en vecka tillbaka är det mest Game of Thrones som gäller.

Jag har kommit ikapp med min bokhylla. I min bokhylla står en mängd böcker som jag ännu inte hunnit läsa, men det här året har de böcker som blivit film och som hyllats mest på bokbloggar haft förtur. Vilket innebär att jag ÄNTLIGEN har läst DivergentThe Fault in our Stars och Jellicoe Road. Alla tre var helt fantastiska och jag älskade dem! Nu försöker jag tvinga mamma att läsa dem, vilket nog kommer att ta ett tag, eftersom INGEN i min familj litar på min boksmak. 

Jag skriver på en ny bok. Som ni redan läst skriver jag på en ny bok, med arbetsnamnet Aphelium. Det kommer att komma ett nytt inlägg om det här väldigt snart, för trots att jag egentligen inte tycker om att berätta om mina projekt innan jag har helt koll på dem, finns det ändå lite att säga om det här. 

Avslutningsvis har jag insett att det var väldigt skönt att ha en Internetpaus, vilket innebär att jag nog inte kommer att uppdatera här så ofta (jag ska försöka uppdatera lite oftare än var tredje månad). Men eftersom jag är alldeles i början av någonting nytt och spännande, kommer jag nog inte att kunna låta bli att dela med mig lite då och då. Håll utkik!

UPPDATERING: Och när jag ändå var igång kändes det som om bloggen behövde en makeover. Ny bok på gång, nytt bloggutseende. Men det kanske kommer att ändras lite de närmaste dagarna, vi får se om jag får till något jag blir nöjd med.

måndag 10 februari 2014

Frusna hjärtan och skämmerskors döttrar

Den här helgen var utan tvekan den bästa på länge. Jag gjorde så roliga saker, och nu har jag massor av ny musik på min spellista!

I lördags var jag i Köpenhamn, på Østre Gasværk Teater och såg både Skammerens datter 1 och Skammerens datter 2! (Jag har tidigare skrivit om de föreställningarna här.) Två helt fantastiska föreställningar som jag är så glad att jag verkligen kom iväg och såg. Det blev sammanlagt fem timmars musikteater på en dag, men det kändes som ingenting. Allting var så fint: skådespelarna var perfekta i sina roller, dräkter och effekter var så coola - jag säger bara: draken! - och sångerna var fina och passade perfekt in. Dessutom kunde teatern i sig själv inte varit en bättre miljö för den här berättelsen, den var perfekt. Och så älskade jag hur man visade att Dina och hennes mamma använde sin skämmarförmåga. Det var så coolt och mäktigt!

Bild: Østre Gasværk Teater
Bild: Østre Gasværk Teater
Bild: Østre Gasværk Teater
Bild: Østre Gasværk Teater
Bild: Østre Gasværk Teater

Allra bäst var den första föreställningen, Skammerens datter 1. Det byggde på första boken och hade bara lagt till några scener med Nico och Rosa, annars följde den boken ganska så exakt. Andra föreställningen var också fin, men eftersom de skulle dra ihop alla de tre återstående böckerna blev det lite en prioriteringsfråga om vad som fick vara med. Och det var lite synd att Nico och Drakan inte fick sin episka duell (som jag tidigare nämnt här). Men annars var det så underbart! Jag borde gå på teatermaraton över fantastiska fantasybokserier varje helg!


 


Sedan igår var jag på bio med min syster och några vänner och fick äntligen sett Frozen. Jag hade höga förväntningar efter att ha hört så mycket om den, och jag måste säga att jag tyckte att den var så fin! Redan när man hörde introt så förstod man att det skulle bli en vacker och söt film. Jag är ju ett stort fan av Disneyfilmer (kan citera de flesta av de äldre från 90-talet utantill), men har varit så besviken på de senaste. Gillade dock Tangled och Brave (varav den sistnämnda visserligen var Pixar, men väldigt lik en Disney, och de hänger ju ihop så...), och nu Frozen. Älskade historien, kände så starkt för systrarna, älskade Kristen Bells röst, sångerna och miljöerna. Kul med den skandinaviska touchen. Och Elsas krafter... coola! Här är några av mina favoritsånger:


 

Så nu lyssnar jag på musik om frusna hjärtan och behovet av Skämmerskors döttrar i världen. Vad lyssnar ni på?

tisdag 4 februari 2014

Fint om Där drömmar blir till och Mardrömmar!

Gabriella, som har bloggen Ponkissons, har redan skrivit fina recensioner om både Där drömmar blir till och Mardrömmar, men nu har hon nämnt båda böckerna flera gånger i olika fina inlägg, vilket jag bara måste få nämna eftersom det gjorde mig så glad!

I inlägget Summering av 2013 listar hon Där drömmar blir till i kategorierna "Bok som jag rekommenderade till folk mest", "Den mest vackert skrivna boken" och "Den bok som haft mest betydelse för mig i år". Även Mardrömmar fanns med i kategorin "Den mest vackert skrivna boken", samt i kategorierna "Favoritomslag av en bok som jag läste i år" och "Favoritförhållande", där Olivias och Anas vänskap lyftes fram som en favorit. Det var så kul att läsa! Särskilt fint var det här:
Där drömmar blir till och Mardrömmar. Det är något speciellt med hur Emma Andersson skriver. Det är svårt att tro att hon inte är så mycket äldre än mig och ändå har så fantastiskt vackert språk.
I inlägget Utmaning - 35 frågor om böckerna från 2013, listade hon båda böckerna bland de tio bästa hon läst under året. Där drömmar blir till hade även inspirerat till eget skrivande, och Mardrömmar fick återigen beröm för sitt omslag, samt blev utsedd till den bok hon hade haft störst förväntningar på - och som sedan varit bättre än sin föregångare! Vad glad jag blir över att ha lyckats.

Slutligen måste bara inlägget 5 frågor om böckerna i din bokhylla nämnas, då Gabriella där listar Där drömmar blir till som den bästa bok hon har hemma.

Tack Gabriella för dessa hyllningar! Jag följer med spänning ditt eget skrivande och ditt nystartade förlag, och ser fram emot utgivningen av Mellody Looh - Födelsemärket! Blev ni förresten också nyfikna på Gabriellas kommande bok och hennes förlag, läs mer här.

måndag 27 januari 2014

Back in business

Intensivt. Det är nog det perfekta ordet för att sammanfatta kombinationen av jul, nyår, resande och inlämningen av en c-uppsats. Men nu är allt klart, jag är tillbaka och min vår ligger fri och redo för skrivande!

Den här våren tänker jag börja skriva på allvar på min nya berättelse Aphelium. Jag hoppas på att snart kunna berätta mer om berättelsen, men än så länge vill jag hålla den för mig själv. Jag skrev lite på den i somras, när jag bodde hos mina föräldrar, och min mamma är hittills den enda som fått läsa de första femtio sidorna. Hon tycker att det är sjukt spännande (vilket kanske var förväntat - hon är min mamma - men ändå!).

Jag ska även försöka ta det lugnt under våren. Läsa och se tv-serier. Just nu är jag mest sugen på att äntligen få tid till att läsa The Diviners av min favoritförfattare, Libba Bray. Har sparat den så länge för att kunna ge den just den tid och koncentration den förtjänar. Och så ser jag fram emot säsong 3 av Sherlock på SVT! Har redan sett alla avsnitten - vem kunde vänta? - men det är roligare när omgivningen också kommer ifatt så att man kan diskutera!